Polly Watts

Avenue Pub är kanske den bästa ölbaren i hela den amerikanska södern. Vi har mött ägaren Polly Watts på plats i hennes bar i New Orleans, Louisiana och fått en inblick i hennes enorma insats för ölscenen här.

Text & foto Johan Lenner

Hur kommer det sig att du driver New Orleans bästa ölbar?

– Från början öppnade min pappa baren, som då var vad vi kallar en ”bad decisions bar”. Inte så långt efter stormen Katrina (2005) gick han bort och jag flyttade tillbaka till New Orleans från Kentucky för att fortsätta driva baren. Allt var lite nergånget och fatölen smakade skit vad vi än gjorde med den. Alla möjliga säljare kom hit och pratade om att vi behövde glykol och alla möjliga andra grejer, men inget hjälpte. Sen kom någon och sa att jag behövde nya slangar i fatsystemet. Vi tog ut de gamla slangarna och såg hur äckliga de var inuti, så jag bytte ut allt på en gång. Efter det smakade fatölen bra igen och sen dess är jag överdrivet pedantisk med rengöringen av fatsystemen.

När vi fått igång fatsystemet tog jag in alla olika smaker av Bud, Miller och Coors jag kunde hitta, för det var det som fanns här då, men jag sparade två kranar till ett bryggeri som var på väg att öppna. Det var Nola och när jag väl fick deras öl sålde fatet slut samma kväll. Jag köpte in ett till och det tog också slut samma kväll som vi kopplade på det, och då började jag fatta att det kanske var mer än bara en fluga med craft beer. Sen dess har jag kört på med craft beer.

Hur var det att sälja craft beer i New Orleans på den tiden och nu?

– I början var det helt omöjligt att få tag på craft beer här, förutom några få bryggerier. När jag skulle ta in en imperial IPA från Harpoon fick jag lov att garantera distributören att jag själv skulle köpa en hel pall, annars vägrade de ta hit den. De trodde det skulle bli omöjligt att sälja den här. Så var det om och om igen med massor av öl och vi har fått kämpa för att kunna hålla ett brett sortiment, men folket här har varit svältfödda på bra öl så det har i slutändan aldrig varit problem att sälja det.

När vi fick in North Coast Brother Thelonious var det en kö ut på gatan med folk som väntade på att vi skulle koppla på det fatet. Det blev som ett event varje gång vi fick in någonting nytt, så vi har fortsatt på det spåret och har mycket tap takeovers och andra event här.

Vi har en del öl som är svår att få tag på, men det handlar inte om att få tag på unika grejer, utan om att vi vill utforska nya öl. Man kan inte bara fokusera på det lokala, man måste vidga sina vyer genom att prova öl från små bryggerier i andra delar av landet och världen. Vi försöker få hit de lokala bryggarna så de kan prova ölen vi tar in och få inspiration och nya intryck.

Hur får ni hit så mycket bryggare för att göra event?

– New Orleans är en bra turiststad, så många bryggare upptäcker oss när de kommer hit på semester eftersom vi har gjort oss kända som baren med det bästa ölsortimentet i stan. Jag tror att det hjälper oss att få in mycket bra öl, för vi får kontakt med många bryggare runt om i USA och världen. De kan väl dra av resan på företaget om de kommer hit och kör en tap takeover också antar jag.

Hur gör du för att hitta ny öl att servera på baren?

– Förutom en del ölfestivaler åker jag utomlands på ölresor en eller kanske två gånger om året. Jag är till exempel superintresserad av vad som händer med craft beer i Québec just nu, och de har massor av bra cider dessutom. Vi får också in mycket spännande från Kanada och Europa genom våra importörer, till exempel Shelton Brothers som jag jobbar mycket med. De kan ta in mycket tillfälliga saker för oss också, som nu när vi har haft några fat med öl från Brewski från Sverige.

Vilka problem stöter du på?

– Genom trenivåsystemet måste producent, distributör och återförsäljare vara oberoende av varandra. Det är lite olika i olika stater hur det implementeras. I exempelvis Kalifornien är det nästan fritt och där börjar man märka hur AB-InBev köper upp distributörerna vilket är en oroande utveckling. Här i Louisiana är det hårdare men distributörerna här är knutna till AB-InBev och MillerCoors på sätt och vis ändå, men de distribuerar också craft beer. Problemet här blir att de ställer höga krav på rotationen vilket gör det svårt att få tag på stora mängder av saker som inte görs så ofta. Ta till exempel Evil Twin Imperial Biscotti Break. Den görs kanske var fjärde månad, så om jag vill kunna koppla på ett fat i veckan behöver jag femton fat. Men vi kan inte lagra så mycket öl här, det är olagligt för en pub i Louisiana att förvara öl på annan plats och distributören har kvar på sig att omsätta sitt lager på max 30 dagar så de kan inte heller hålla ölen åt oss.

Hur ser du på ölkulturens framtid och på barens framtid?

– Jag är inte oroad över att craft beer skulle vara någon bubbla. Det finns fortfarande massor av rum för tillväxt på marknaden. Craft beer har varit en thing men det är på väg att bli en vardagsgrej för folk nu. Nördarna kommer fortfarande få leta efter sina specialgrejer men kvarterskrogarna kommer få mer och mer craft beer. Det kommer gå mot att en vanlig restaurang lägger lika mycket tid på sin öllista som på sin vinlista. Man kan kalla det att craft beer är på väg att bli normaliserat, antar jag. Vi vill fortsätta vara som vi är nu, en kvarterskrog med jäkligt bra öl och whisky. Vi kommer vara experimentella och ta in öl som vi inte är säkra på kommer sälja bra. Alla beslut grundas inte på pengar och så kommer det fortsätta vara. Vi kommer också fortsätta lyfta fram bra lokal öl.

Vem är den typiske kunden på Avenue Pub?

– Vi har inte riktigt en typisk kund här. Vi är olika saker för olika människor. Vi ligger lätt-tillgängligt för turister men ligger ändå mer i ett bostadsområde än ett kommersiellt område och vi har öppet dygnet runt, så vi får alla typer av människor hit. Ölnördar, folk som flyttat hit från andra delar av landet, folk som kommer förbi efter kvällsskiftet på sin bar eller från nattpasset på sjukhuset. Det blir som en slags fritidsgård där folk träffas och lär känna folk de aldrig skulle prata med annars. Eftersom vi har öppet dygnet runt kommer mycket krogfolk hit när de stänger på natten och här upptäcker de mer craft beer och på så sätt sprider vi sakta men säkert intresset för craft beer runtom till andra krogar i stan.

Vilka spår har stormen Katrina satt på staden?

– Under Katrina bodde vi uppe på balkongen på baren. Jag evakuerade först, men min pappa ville inte lämna baren trots att han var sjuk, så jag kom tillbaka ner hit några dagar efter att stormen börjat. Det här området klarade sig bra från förstörelsen. Man kan absolut inte säga att det Katrina gjorde mot oss var bra. Många dog eller skadades och det är fortfarande många som lider ekonomiskt. Återuppbyggelsen har mest skett i de områdena som turister ser. Samtidigt har det flyttat hit mycket folk efter Katrina som fört med sig mycket nya influenser och förändrat staden på ett sätt som jag tycker är positivt, vilket också har förändrat ölklimatet här. Men det går inte att säga att det är bättre efter Katrina med all tragedi som det innebar. Min pappa var sjuk när Katrina kom och under sex månader kunde han inte få någon vård, men det var att se vad Katrina gjorde med hans hemstad som dödade honom.