Bland öl och musik i Queens

Prohibitionseran, en tretton år lång torrläggning av USA, tog död på många av landets bryggerier. För stadsdelen Queens innebar det en väntan på hela åttiofem år innan man åter kunde dricka en lokalbryggd öl. För två år sedan startade nämligen Rich Buceta upp SingleCut Beersmiths, ett litet men experimentellt bryggeri där Rich gör hantverksöl på sitt eget vis. Han bjöd in c/o HOPS för en rundtur på bryggeriet, och för några smakprov i deras bryggeripub.

Text Johan Nohrén Foto Daniel Krieger

Den som haft förmånen att besöka New York det senaste året kanske har lagt märke till att allt fler pubar har ett par gitarrhuvuden som sticker upp bland tapphandtagen bakom bardisken. Väljer man att peka på en av dem kommer bartendern servera öl från en av stadens nya uppstickare på bryggeriscenen, nämligen det Queensbaserade SingleCut Beersmiths.

Från tunnelbanestationen vid Union Square tar det N-linjen ungefär en halvtimme att leta sig ut till Ditmars Boulevard i Astoria, Queens. Stadsbilden domineras av breda gator, lägre bostadshus, restauranger och små kvarterskiosker. Dimman ligger tät och trafiken från LaGuardia gör sig påmind med flygplansmotorer som mullrar förbi regelbundet. Från tunnelbanans sluthållplats är det några kvarters promenad ut mot vattnet innan jag når gatunumren 19–33 på 37:e gatan, som är adressen till SingleCut Beersmiths bryggeri och pub. Huset i sig är en stor ljusbrun tegelbyggnad med bryggeriets namn i stora blåa bokstäver, och tvärs över gatan ligger en liten samling affärer. Två män står och lastar en skåpbil med fat och märker först inte att jag står bredvid dem. Jag frågar om någon av dem kan meddela Rich Buceta att jag är här för att prata med honom om hans bryggeri.

– Då är det är mig du söker, välkommen hit, säger den äldre av dem och torkar svetten ur pannan innan han skakar min hand.

Rich Buceta är en medelålders man med grånande tinningar. Hans blick är lika vänligt fast som hans handslag och han kopplar omedelbart om från att släpa fat till att bli intervjuad. Medan Rich visar mig in i bryggeriet får den ende andre bryggaren på plats, som presenterar sig som Mike, ta de sista faten själv. Vi stannar till vid bardisken direkt till vänster efter ingången och Rich häller upp ett smakprov av deras öl Kim Hibiscus Sour Lagrrr!.

Jag sippar på den vackert rosafärgade 3,5 procent starka berliner weissen och träffas direkt av fräsch syra och hibiscus som övergår i svartvinbär. Vi går vidare in i bryggeriet och passerar rader med romfat, ett stort kylrum, hyllor med malt och in till själva bryggverket. Det är en ganska liten lokal, där SingleCut producerar runt 6 500 fat per år, men den känns ändå rymlig. Nya jäskärl och lagringstankar är placerade längs med alla väggar, och i mitten av rummet är en öppen yta med ett bord och några stolar.

– Jag jobbade mycket med lokalen för att få den både effektiv och trivsam. Det första jag gjorde var att investera en stor summa pengar på ett ordentligt takfönster. Jag visste att vi skulle slita och svettas här i många timmar och då borde vi också ha det så trevligt och ljust som möjligt, förklarar Rich.

Lokalen i övrigt är ganska mysig och skinande ren trots att en mäskning precis påbörjats. En tung doft av kryddig höstack fyller mina näsborrar och Rich joggar iväg och hämtar ett nytt smakprov.

“Det första jag gjorde var att investera en stor summa pengar på ett ordentligt takfönster. Jag visste att vi skulle slita och svettas här i många timmar och då borde vi också ha det så trevligt och ljust som möjligt.”

– Vi brygger Billy Full Stack Imperial IPA i dag. Här, vad tycker du? säger han när han sträcker över ytterligare ett glas.

Lätt pressad av att bli ombedd att kommentera ett öl framför en bryggmästare i hans bryggeri tar jag en klunk men slappnar av ganska omgående. Ölet har en medelkraftig klibbig kropp med smaker av aprikos och jordgubb, och mina komplimanger kommer rakt från smaklökarna. Rich förklarar att han sköter mäskningen själv för tillfället och att hans anställda är ute och leverar deras öl till pubar runtom i staden. Vi går ut och sätter oss i baren igen och Rich förbereder fler smakprov innan han plötsligt stannar upp och ursäktar att han glömt sätta på musik.

– Vad gillar du för musik, frågar han samtidigt som han bläddrar i vinylbackarna. Ni gillar black metal i Skandinavien va? Jag försöker täcka det mesta i musikväg men just black metal har jag inte, fortsätter Rich.

Musik är en tydlig inspirationskälla för Rich och i stort sett alla öl har namn som relaterar till musik.

Jag passar skrattande tillbaka musikvalet till Rich och fortsätter prova min öl. Ur glaset kommer dofter av kaffe och Rich berättar att det är John Michael Black Coffee Lager som står på tur. Ölet har, som förväntat, en ganska lätt kropp och domineras av balanserat kaffe och en färsk humlebeska. Han förklarar att det är en ganska typisk SingleCut-öl på flera sätt.

– Dels gör vi mycket lager, säkert 50 procent av alla öl är lager, och dels tycker jag om att humla friskt, för att sedan avsluta med något som smakar lite annorlunda.

Rich fortsätter berätta att han alltid tyckt att det borde finnas mer plats för lager hos mikrobryggerier, och förutspår att session-IPA:ns uppsving kommer följas av att fler bryggerier försöker sig på innovativa lagers som erbjuder mycket smak utan att ha så hög alkoholhalt. När jag frågar vad romfaten ska användas till svarar han lätt undvikande, men med ett leende:

– Jag fick ett bra pris på ett gäng fat så jag slog till. Vi ska nog kunna hitta på något roligt med dem framöver.

Att SingleCuts bar har gitarrer på väggarna, grymma högtalare och en skivsamling som klarar de flestas önskemål går helt i linje med tapphandtagen ute på pubarna i NYC. Musik är en tydlig inspirationskälla för Rich och i stort sett alla öl har namn som relaterar till musik.

– Jag tänkte tidigt att det är bra att särskilja sig på något sätt, och det enda jag älskar lika mycket som öl är musik, så valet föll på att basera SingleCuts estetik på musik, om det så är gitarrmodeller eller bra låtar, berättar Rich.

I stort sett alla anställda sysslar också med musik på fritiden och Rich jobbar mycket på att få dit lokala band som spelar på bryggeripuben. Astoria ligger något utanför de delar av staden som många besökare fokuserar på när de besöker New York, men för den som tycker om att dricka öl där den bryggs erbjuder SingleCut både ett öppet och inbjudande bryggeri samt en trevlig liten bar.

Något som blir allt tydligare när jag pratar med Rich är att få saker kommit till av en slump på SingleCut. Långt innan han fick SingleCut dit det är i dag hade han recept färdiga och namnen på ölen klara. Men utöver musiken är även det geografiska läget en dominerande faktor för bryggeriets identitet. Rich Buceta håller inte tillbaka med att han är född och uppväxt i Queens, och att det är viktigt för honom att folk ser SingleCut som ett Queensbryggeri.

– Queens är kanske inte New Yorks mest sofistikerade stadsdel, men Astoria ligger lite före. Jag upplever det som att vi samverkar med området, bidrar till det, samtidigt som folk som bor här börjat besöka oss alltmer regelbundet för att stötta sitt lokala bryggeri.

Att det var Brooklyn som senare blivit den trendiga stadsdelen för bryggerier att slå upp portarna i, har gett Rich en möjlighet att sticka ut lite. Även om fler bryggerier nu tillkommit så är SingleCut stadsdelens första bryggeri sedan förbudstiden i USA. Stoltheten över bryggeriets rötter och att alla delar i produktionen och distributionen sköts av bryggeriets anställda, förhindrar såklart inte att Rich vill sprida sin öl bortom NYC. En kontakt finns exempelvis i Toronto, men i nuläget verkar upptappning på burkar eller flaskor krävas för att det ska gå att ordna.

– Det är klart att flaskor är lite sexigare, men jag har alltid gillat burkar, det känns mer rätt på något sätt, mer genuint. Förhoppningsvis kan vi börja med burkar nästa sommar och få upp några till Kanada också, berättar han.

En kommentar som sammanfattar Rich syn på sitt bryggeri ganska bra. Visst vill han att SingleCut ska växa och att ölen ska spridas, men alltid utan att kompromissa med det estetiska. För Rich handlar SingleCut om mer än bara ölet i sig, de som brygger och de som dricker ska också känna gemenskap och trivsel. Om de råkar vara från Queens får de även gärna känna stolthet över sitt eget lokala bryggeri.