Search
Iskalla morgnar och ljumma bryggkvällar
Share Tweet Email

Iskalla morgnar och ljumma bryggkvällar

People of the craft beer world
2019 02 15    20:56
Redaktion

Att välja att etablera sin bryggpub på en ö är att lägga en hel del makt i händerna på vädergudarna. Lika härliga som de ljusa varma sommardagarna är, lika jävliga är de iskalla blåsiga vinterdagarna. Följ med till Stockholm närmaste skärgårdsö, Fjäderholmarna, där Pelle Ågren och Andreas Willman driver Fjäderholmarnas Bryggeri.

Text & foto Johan Holm

”Första tiden hade vi ingen egen båt utan vi lånade farsans Sun Buster, en öppen liten båt med en aktersnurra och liten pulpet. Det var under hösten och vintern 2013/2014 och det var ofta snöblandat regn. När det var som sämst väder hade vi på oss överlevnadsdräkt när vi åkte ut. Då åkte vi från Lännersta via Skurusundet och inte Nacka Strand som idag. Vi hade inga lanternor utan satt med ficklampor istället vilket gjorde att vi blev stoppade av kustbevakningen någon gång, som undrade vad vill höll på med för skumt. Vi hade även problem när vattnet var varmare än luften så att det blev tät, tät dimma. Det var knappt så att vi såg fören på den korta båten. Jag minns en gång när vi kör helt i blindo utan radar och hör de stora Finlandsfärjorna och Waxholmsbåtarna med sina långa tutningar omkring oss, vi puttrade efter Nackakanten men måste ju över till slut. Vi svängde ut från kanten mot Fjäderholmarna och körde sakta, sakta genom dimman med fortsatta tutningar omkring oss. Helt plötsligt ser vi något stort komma ur dimman och slår stopp, back och lyckas precis undvika att krascha rakt in i en finlandsfärja.”

Bryggare Tobiaz Forsberg i full gung att lossa båten från isen.

Klockan är några minuter efter sju en onsdagsmorgon i februari. Det har varit kallt, under -10-strecket, senaste dagarna och under natten har temperaturen sjunkit ytterligare några grader. Isen ligger som ett lock i Nacka Strands båthamn, strax sydöst om Blockhusudden på Djurgårdens östra spets. Vid en stenpir ligger en aluminiumbåt med kabin fastfrusen, på relingen står bryggare Tobiaz Forsberg och försöker gunga loss båten från isen. Jobbar man som bryggare på ett bryggeri beläget på en ö är det inte alltid inmäskning som står överst på dagordningen. Ligger ön dessutom i ett land som Sverige så kan dagen börja med isbrytning. I kabinen sitter en av bryggeriets grundare Pelle Ågren och hjälper till att jobba loss båten med motorn.

Fortfarande en aluminiumbåt, men den lilla Sun Bustern är nu utbytt mot en Arronet med uppvärmd kabin.

Till slut börjar isen släppa taget och båten börjar skära genom isen. Det är med skräckblandad förtjusning man lyssnar till ljudet av isflaken som slår och skrapar mot båtens aluminiumskrov. Men i den uppvärmda kabinen sitter vi skönt och efter 50–60 meters puttrande genom is är vi ute på isfritt vatten och farten ökar.

– Vi måste åka båt varje dag för att ta oss till jobbet, och det börjar man känna i februari, mars. All snö och is gör det väldigt tungt och det hade varit rätt skönt att vara på fastlandet. Det har också mycket att göra med alla leveranser. Transportbåten till ön slutar gå i december vilket gör att vi måste planera för det i produktionen, berättar Pelle och fortsätter:

– Inför vintern måste vi se till att alla råvaror är här ute. Det måste finnas tillräckligt med flaskor, malt och humle så att vi klarar oss fram till april. Det sista vi gör innan transportbåten slutar köra i december är att vi kör in all öl vi har här ute till fastlandet. Sen börjar vi brygga mycket mörkt och kraftigt som tar lång tid, som kan ligga under mellandagarna så att vi inte behöver jobba då. Det kan vara så att vi behöver åka hit för att justera någon temperatur eller kolla av något, men ingen produktion eller buteljering sker då. I februari börjar vi brygga inför sommaren. Även om det är jobbigt att åka ut hit till ön när det snöar och blåser så känner jag ändå när jag sitter på bussen eller tunnelbanan, och det är slaskigt och smetat med folk, att det är rätt skönt att komma ut hit där det är fullständigt tyst. Det är få ställen som du kan åka ut till så nära stan som det verkligen är helt tyst på, det är mäktigt! Här är du helt ensam på vintern. Du blir väldigt mycket öbo här ute just på grund av det, så när du ser fotspår eller någon gubbe som går här ute så tänker du ”Vem fan är du då och hur kom du ut hit? Det här är ju vår ö.” Det är klart att det finns för- och nackdelar med att ha sitt bryggeri på en ö, men jag tycker fördelarna väger över annars hade man nog inte klarat av att göra det här. Vi har gjort det här nu i snart sex år, sedan 2013.

Behöver ni vara på Fjäderholmarna varje dag?
– Ja i princip. Fem dagar i veckan, inte helger. Jag som sköter mycket administrativt skulle kunna sitta mer hemma men samtidigt känner jag att jag vill åka iväg till jobbet som de andra. Jag vill vara på plats så att vi kan diskutera och bolla. För mig är det här arbetsplatsen och det är hit man åker för att jobba. Dessutom finns ju allt här.

Efter en tiominuters-tur är vi framme vid en snöbelagd öde brygga. Det är knäpptyst här ute och bilden som målar upp sig framför oss är långt ifrån den som vanligtvis visas på bilder från Stockholm skärgårds närmaste ö, fyllda med soldränkta och skrattande sommarfirare.

Här ute har inte isen lagt sig intill bryggan vilket gör att ytterligare isbrytning uteblir och dagens bryggning kan komma igång snabbare. Idag ska det bryggas råg-ipa, en av bryggeriets mest framgångsrika öl Roughneck. Det är ett öl som vidareutvecklats från ett recept som Tobiaz bryggde hemma.

– Tobbe hade kryddat den med svartpeppar, och tog stolt med sig den för avsmakning till bryggeriet. Jättegod, om man gillar koncentrerad oxfond, så efter lite justeringar där svartpepparen justerats bort stod en välhumlad west coast-IPA med 10% råg kvar. Namnet Roughneck kommer ifrån de knallhårda hjältar som jobbar på golvet på oljeriggarna i mexikanska golfen. Tobiaz likställer sig tydligen med dessa hjältar och valde därför att namnge ölet därefter, berättar Pelle.

Och det är inte för inte som han valt namnet, innan Tobiaz valde bryggandet som yrke jobbade han på den norska fullriggaren Sørlandet. Efter att han mönstrat av pluggade han bryggeriteknik på VBU i Ludvika och landade till slut hos Pelle och Andreas på Fjäderholmarna 2015.

Grundarna Andreas Willman och Pelle Ågren träffades när de båda jobbade som säljare och  provansvariga på Mackmyra Whisky.

– Vi åkte runt och höll whiskyprovningar, presenterade konceptet att du kan äga din egen whisky. Där du väljer ditt eget recept, vilket fat det ska lagras på och hur länge, berättar Andreas och Pelle berättar vidare:

– Under våra ölprovningar får vi också möjligheten att berätta om oss och våra produkter vilket är ett helt fantastiskt sätt att få ut sitt varumärke på. Det låg med i våra bakhuvuden från första början, att folk kommer till oss istället för att vi ska åka runt och hålla provningar. Våra besökare gillar att se bryggeriet där ölen bryggs och att de i princip kan dricka ölen direkt från tanken vid vissa tillfällen. Det blir dessutom väldigt ärligt rakt igenom.

Det var också under Mackmyra-tiden som de upptäckte att båda var väldigt intresserade av öl och att de båda funderat på att börja brygga.

– Det är ju svårt att komma igång i början och att göra allting själv, vilket inte är skitkul heller, så då sa vi att vi testar att göra det tillsammans. Vi åkte till Humlegårdens Ekolager och köpte lite utrustning och började koka bira och så blev det skit, skrattar Andreas och Pelle fliker in:

– Innan vi bryggde första gången gick vi Svenska Hembryggarföreningens kurs för nybörjare, som var typ två helger där man bryggde den ena och sen kom tillbaka för att buteljera den andra. Väldigt basic!

Kursen leddes av hembryggaren och öldomaren Dan Nilsson i en gammal källarlokal på Högbergsgatan och under kursen frågade han varför deltagarna valt att gå kursen och vad deras ambitioner var.

– Det var några som svarade ”jag ska starta bryggeri”. Men det var inte det första vi tänkte på, vi ville bara brygga bira. Sen växte intresset fram mer och mer under tiden vi bryggde och att vi båda två var sugna på att starta någonting eget, berättar Andreas.

– Vi funderade länge på ekonomin. Satt och räknade fram och tillbaka och kom fram till att detta aldrig kommer ge några pengar, så tanken på en bryggpub väcktes till liv. Vi båda hade besökt samma ställe i Manly, Australien och använde det stället som utgångspunkt för att fundera ut konceptet. Lite turistigt, bra bira och skönt koncept. Vi kände verkligen att om vi skulle köra något så var det en bryggpub. Det fanns ju inte riktigt i Sverige då, de vi kände till var Monks i Stockholm och Ölkultur i Eskilstuna. Jag tror fortfarande inte många svenskar vet vad en bryggpub är. Frågar man någon inne i stan här så tror jag att de svarar något i stil med att en bryggpub är som Brewdogs barer. Jag tror att när man upplever det på riktigt och besöker en riktig bryggpub så kommer fler fatta grejen med det. Konceptet har inte landat i Sverige ordentligt än, vilket vi tycker är väldigt märkligt, berättar Pelle.

Varför valde ni Fjäderholmarna?
– Där kommer vi tillbaka till Mackmyra Whisky som hade ett eget kajhus här ute som vi höll provningar i. Det gjorde att vi lärde känna folk här ute så när vi började fundera på lokal, med tankarna på bryggpub som ska vara öppen för allmänheten, så landade vi här ute. Vi blev tipsade om de två lokalerna och bergrummet vi har idag. Det kände vi var klockrent! Tidigare var det information- och souvenirbutik där puben ligger och i bryggeridelen var det barnteater som kanske användes fem gånger per år. Bergrummet stod tomt. Kungliga Djurgårdsförvaltningen var intresserade av att hyra ut allting och hade letat efter en hyresgäst som även ville ha bergrummet. Där inne har Skansen haft akvarium och innan det använde Flottan det som ledningscentral. Totalt är bergrummet 350 kvadratmeter vilket vi är väldigt glada för idag, berättar Andreas och Pelle fyller i:

– Många nystartade bryggerier gör misstaget att bygga för små lager, både för råvaror och färdigvaror vilket snabbt blir trångt. Det gör att vi kan beställa större volymer malt, humle och flaskor. Inte bara köpa två pall åt gången utan tio-tjugo istället. Vi har även ett kyllager i Älvsjö som vi kör in färdig öl till som vi försöker tajma med leveranserna ut till ön men många gånger är det så att en öl som ska säljas inte blir klar förens just den veckan som den ska säljas. Då får vi köra med vår egen båt. Det spelar ingen roll hur mycket vi planerar så får vi alltid köra väldigt mycket själva. Framförallt under sommaren, för då vågar vi inte köra in för mycket till stan då vi säljer mycket här ute i puben.

Det stora bergrummet användes tidigare av Flottan som ledningscentral.

Likt de flesta andra som är i tankarna att starta eget bryggeri, reste Andreas och Pelle runt och besökte redan etablerade bryggerier.

– Vi märkte att när de startade så var det mycket tuffare att starta ett bryggeri än när vi startade 2013. Framförallt med tillstånden. Jag minns också att vi kände att vi var sena på bollen. Det började lossna för en del bryggerier. Dugges bland annat som var på väg att bli stora, vi såg deras utrustning och kände liksom ”fuck, vi ligger här i bakhasorna”. Fredrik hade dragit igång PangPang. Södra Maltfabriken, Gamla Enskede och Stockholm Brewing var igång. Men efter något år så insåg vi att vi inte alls var sena på bollen, det var ju då explosionen kom och det var väldigt många som hörde av sig till oss och ville se vår ”set up” och hur vi hade gjort.

Efter att de tagit över kontraktet i september 2013 följde månader av renovering.

– Det var riktigt tufft, då vi även hade heltidsjobb som gjorde att vi snickrade och byggde på kvällarna under den hösten och vintern, berättar Andreas.

– Då hade vi ingen egen båt utan lånade farsans Sun Buster, en öppen liten båt med en aktersnurra och liten pulpet för ta oss ut hit. Första gången vi var tvungna att skotta båten när vi skulle hem härifrån, haha! På med goggles för att vinden piskade snön så hårt, det kändes så jävla oglammigt. Det här rockstarlivet att bli bryggare och starta brewpub var så fjärran just då. Vi var här sena kvällar och drack trefemmor och slaggade kvar här när det behövdes. Vi bröt till och med is med den där lilla båten några gånger, vi hade ju inget val, vi behövde komma ut, berättar Pelle och fortsätter:

– Vi höll även på att sänka Sun Bustern en gång när vi skulle åka och hämta snickare i Nacka Strand och de skulle ha med alla verktyg, maskiner och material. Vi lastade alldeles för tungt och det blåste på ordentligt så alla var dyngsura när vi kom i land, varje våg som kom sköljde över båten och så fem grader på det. Snickarna var så förbannade!

Det är inte många steg du behöver gå från båten innan du står med en kall öl i handen.

Det första du ser när du kommer till Fjäderholmarna, och det sista du ser innan du lämnar, är Fjäderholmarnas bryggeri och deras pub.

– Ja, läget är superfint! När du väntar på att båten ska komma så kan du smita in och ta en bira. Vi har verkligen en bra blandning på vår publik känns det som. Vissa vill bara in och ta en bärs och gå vidare, andra sitter hela dagarna.

Efter åtta tuffa månader av renovering och bryggeribyggande slog verksamheten upp portarna i maj 2014.

– Hela idéen när vi drog igång brewpuben var att vi ville kunna servera vår egen öl på plats, sen finns det enligt alkohollagen krav på att du måste servera någon typ av mat, vilket var självklart för oss. Idén var att det skulle hållas ganska simpelt för att vi hade väldigt enkla köksmöjligheter. Men sedan dess har det växt, berättar Andreas och fortsätter.

– Det har verkligen blivit mycket mer än vad vi tänkte från början. Första året sålde vi inte mycket mat, andra året blev det rätt mycket vilket vi inte var beredda på. Sedan har vi gjort små förändringar och även byggt ett ordentligt kök. Nu är det i princip ett restaurangkök vilket också gör att folk ringer och vill boka bord hos oss och det var ju aldrig vår tanke från början. Det är såklart roligt att du som gäst kan hänga kvar och äta efter en provning istället för att gå vidare och äta någon annanstans.

På pubmenyn hittar du bland annat burgare, korv med surkål, vegetariska empanadas och mackor med tonfisk eller pastrami. Dessutom en dessertmeny med hasselnötsglass och chokladfondant som passar perfekt till bryggeriets imperial stout.

– En anledning att vi valde Fjäderholmarna var också att puben blir en sommaretablering, vilket blev väldigt praktiskt för oss då vi inte kände att vi hade resurser eller kunskap att öppna en restaurang. Vi fokuserade på bryggeriet och kompletterade med en sommaröppen bryggpub. Det var ju en ganska enkel idé i huvudet, sen var det ju mycket mer än vad vi tänkt. Idén att vi kan fokusera enbart på bryggeriet när puben stänger efter sommaren fungerar toppen. Då kan vi lägga all tid på att brygga för Systembolaget, andra pubar och krogar. Att vi valde att starta bryggpub var också för att inte behöva bli ett stort produktionsbryggeri och då vara beroende av att brygga en väldigt stora volymer, vilket också är en väldigt stor investeringskostnad till en början. Första året sålde vi så mycket i vår egen pub att vi inte kunde sälja in något till Systembolaget. Vi väntade ett och ett halvt år innan vi började sälja där, berättar Pelle.

Puben boostar bryggeriets verksamhet?
PELLE: – Precis, det är tack vare puben vi har kunnat utveckla bryggeriet som vi har gjort. Utrustningsmässigt och i förlängningen kvalitetsmässigt på våra öl. Och att vi har kunnat växa fortare egentligen, accelerera snabbare ekonomiskt.

ANDREAS: – Jag tror att utan puben första åren hade det inte funkat, det var för liten volym. Första året bryggde vi 18000 liter. Det var bara jag och Pelle då, så vi sprang mellan puben och bryggeriet. Vi hade till och med en lönndörr så att det skulle gå snabbare att ta sig mellan lokalerna. Det var jäkligt tungt att efter en bryggdag ställa sig i puben och jobba vidare. Det var riktiga hundår!

Ni serverar bara er egen öl på puben?
– Ja, det vi gjort för att servera andras öl som vi gillar är att vi gör collabs med de bryggerierna, antingen att vi bryggt här eller hos dem. Det tycker vi är ett roligare sätt än att bara köpa in deras färdiga öl. Men det klart att det händer att vi ibland har dåligt med öl som gör att vi måste fylla upp med andras. Problemet blir att folk börjar fråga vilka som producerats här och inte, vilket gör att idéen faller lite. När du kommer ut hit till ön vill du prova den ölen som bryggs här.

Vilka bryggerier har ni serverat här?
– Nynäs, Nya Carnegiebryggeriet och Frequency bland andra men det är väldigt små volymer. Vi har även plockat in en del amerikansk öl då vi jobbat med Great Brands, där bryggarna från USA varit här på plats och serverat. Oftast när det varit event i samband med Stockholm Beer & Whisky Festival.

Till sommaren 2018 bryggdes sammarbetsölet Finlager med Nynäshamns Ångbryggeri. En modern välhumlad lager.

– Vi ville göra en ljus lager, då vi har en väldigt bred publik och vet att många önskar det. Tidigare har vi bryggt lager med CAP, Södra Maltfabriken och nu ville vi gärna göra en med Nynäshamns Ångbryggeri. De är ett bryggeri som vi har sett upp till väldigt, väldigt länge. Bedarö Bitter var en av de första ölen som man verkligen gillade. Så vi bjöd in oss själva och sa att vi ville kolla på deras bryggeri, men hade faktiskt baktanken att vi väldigt gärna ville göra någonting tillsammans. Det slutade med att vi bryggde finlagern hos dem, och så var hela Nynäsgänget här hos oss och körde sommar-kick off och då bryggde vi en svart ipa med habanero, berättar Andreas och Pelle fortsätter.

– Anledningen att vi gör en större collab inför varje sommar är också att vi behöver hjälp med volymerna när puben är igång. Det tar längre tid att göra en lager då vi gärna vill göra det på rätt sätt. Det gör också att vi nu kan ha ett mycket större utbud av våra egna öl och göra många fler roliga grejer.

Som gosen Archipelagose med citron och fläder, ni bryggt med Tempel? 
– Den bryggde vi inför sommaren 2017 och tyckte den var så jävla bra så vi bryggde den igen inför sommaren 2018. Vi tycker det är kul att ha en suröl påkopplat, och gör det gärna med Tempel-Arvid. Framförallt är det roligt att ha med en sån öl på provningarna för att visa på bredden. Många som kommer hit på provningarna är en del av ett företag där chefen bokat in provningen för hela gänget och där vissa säger att de inte gillar öl. Under ölprovningarna erbjuder vi flera olika ölstilar så finns det oftast en komponent i någon av dessa öl som alla gillar. Det är det som driver oss, att visa vad öl kan vara. Bara för att du inte gillar en stor stark så kan du faktiskt gilla en dubbel-ipa eller en imperial stout. Gosen är också ett bra exempel där, när vissa säger att de aldrig kommer gilla öl och så provar de den och verkligen gillar det. Det är fint att se hur människor upptäcker något hos sig själva!

Tar ni med er sommarens gäst-utlåtanden när ni planerar inför vinterns bryggning?
ANDREAS: – Ja, nästan alla våra öl har börjat i puben. Säljer ölet bra där kanske vi överväger att ta fram etikett och buteljera den för att sälja den på systembolaget och till andra krogar. Dubbel-IPA:n Dubbel-Larsson och Short Sail började båda två i puben. Sen får man såklart ta med sig att det är sommarsäsong här ute och att all sorts öl inte dricks då, som till exempel vår trettonprocentiga barley wine som hellre dricks under vintern. Vi gör en del öl som bara säljs här ute för att man ska kunna testa nytt när man återkommer hit, som mango-session-ipan eller habanero-ölen. Det är en fördel att vi kan testa grejer på vårt eget ställe, vilket är svårt för andra bryggerier som kanske måste sälja in ett experimentöl till en pub för att testa skarp mot publik, vi kan dessutom själv stå och berätta om tankarna med ölet. Vi jobbar också mycket med att försöka få krögarna och deras personal hit så att de får se bryggeriet, testa igenom ölen och lära känna produkterna. Jag tror det är uppskattat! Färskheten på öl är också så jävla viktigt, under sommaren säljer vi aldrig öl som är äldre än en månad här.

PELLE: – På varje mässa jag besöker brukar jag gå runt och testa svensk bira, framförallt IPA, och kvaliteten är så mycket högre idag än för bara två, tre år sedan. Nu är det så grymt! Det beror nog delvis på att vi hjälps åt i branschen men även för att konsumenter ställer högre krav. Smakar det inte bra så köper du inte ölen igen. Min förhoppning är att så länge vi kan leverera så här hög kvalitet på IPA i Sverige, varför ska vi då köpa från USA? Det finns ingen anledning när vi gör det lika bra här. Det måste vi få restauranger att fatta, och att de dessutom kopplar på den humledrivna ölen direkt och inte låter den stå varmt i fyra månader. Den typen av kunder blir svårt för oss att jobba med, eller de som inte sköter sina kranar och linor ordentligt. Vår öl är opastöriserad och ofiltrerad, vilket också gör det viktigt att den inte blir stående.

ANDREAS: – Vi tackar då och då nej till visa just på grund av detta, att de inte klarar av produkten och det är ju tråkigt.

PELLE: – Vi jobbar verkligen mot att brygga så jämn kvalitet som möjligt. Sen finns det självklart de som inte gillar alla våra öl vilket gör att man inte kan gå för mycket på vad Untappd säger, det kan fungera som en indikation. Det är svårt att få ett högt betyg med en ”normal öl”, men är det en öl som vi gillar så försöker vi såklart fortsätta med den. Vi vurmar verkligen för den typen av öl, som vår bitter Bitter Bandit till exempel, men det gick verkligen inte att sälja den så nu är den i princip borta. Det är ju ingen välgörenhet vi sysslar med utan produkterna måste vara lönsamma annars går det inte. Det är klart att man kan göra någon öl någon gång för att det är roligt, men säljer inte produkten kan vi inte ha kvar den. Kill your darlings!

Hur har ni utvecklats under åren?
PELLE: – Det är superstor skillnad. Bara hur vi driver bryggeriet och puben idag jämfört med när vi drog igång. Allting är mer självgående idag. Andra året hade vi aldrig kunnat sitta här och göra en intervju, vi hade inte haft personal i puben som vi känt oss trygga att släppa och även i bryggeriet. Idag är det jag, Andreas och Tobbe som kör bryggeriet och Jonas som har jobbat extra i bryggeriet cirka tre dagar i veckan. Så tre och en halv tjänst året runt i bryggeriet. I puben, som är ett helägt dotterbolag, har vi mellan 15 och 20 personer på lönelistan under en sommar. Vissa kanske jobbar fyra dagar på en hel sommar och andra jobbar fyra dagar i veckan. Vi har också väldigt mycket provningar under sommaren och vissa gånger har vi upp till fem provningar per dag, det är verkligen superkul och det gör att vi måste ta in ännu mer hjälp.

ANDREAS: – Vi vill gärna förlänga säsongen, båtarna börjar gå valborg och kör fram till andra helgen i september, men vi är väldigt väderberoende här ute. Provningarna är mer säkra, men ”spontanarna” under dagarna är inte många i september. Helgerna kan såklart vara toppen, om vädret är bra.

PELLE: – Vi har ju ett litet motstånd emot oss när gästerna måste gå på båten och betala för att ta sig ut till oss. Stockholmarna är bortskämda och bekväma, det ska gärna inte vara mer är 10 meter för att ta sig till nästa ställe. Vi jobbar mycket tillsammans med de andra aktörerna på ön för att få just Stockholmarna att ta sig ut hit, det är faktiskt inte längre än 25 minuter och du får en skärgårdstur och slipper sitta mitt i stan som du kan göra vilket dag som helst om året. Där skiljer det mycket med alla turister som vill aktivera sig varje dag när de är i stan, man går på Drottninggatan och gör stan en dag men sen vill man göra något annat. Vi har jättemånga jänkare som kommer hit, och de åker hit för att de vet att det finns ett bryggeri här ute. Det vill vi att Stockholmarna också ska göra. Vi försöker göra grejer här, men det är ett enormt brus i Stockholm som gör det svårt att nå ut. Jag tror att om man pratar kunder som inte är extremt ölintresserade så är väldigt många i grund och botten väldigt lokalpatriotiska när det kommer till sin öl. Är du exempelvis från Karlstad så köper du gärna Good Guys och Wermlands Brygghus. Men i Stockholm tror jag inte att det är så lika mycket, så i det avseendet agerar vi lite på en anna typ av marknad. Vi tycker att vi är ett starkt lokalförankrat varumärke men samtidigt är det väldigt många Stockholmare som inte har en aning av om var Fjäderholmarna ligger, därför kan vi inte spela på den geografiska kopplingen helt.

Men visst är Stockholmsområdet där ni säljer mest av er öl?
ANDREAS: – 100% skulle jag säga. Vi har försökt lite i Mälardalen när det har behövts pengar i början av året då försäljningen inte snurrar lika bra, men det behövs mindre och mindre sånt för varje år. Vi planerar jättemycket för vår produktion för att kunna ha allting i sin ordning när sommaren kommer och puben öppnar, för då ska allting bara fungera här. Vi brukar planera bryggningen tre månader framåt hela tiden, och inför sommaren 2018 byggde vi ut så att vi fick nio kranar vilket också ställer högre krav på bryggeriet.

PELLE: – Det är verkligen toppen hur du (Andreas) och Tobbe planerar i bryggeriet. Det är intressant när man pratar med vissa andra bryggare och frågar hur mycket de planerar att brygga under året, och de svarar att de inte har någon aning. Hur gör de sin kalkyl över året i så fall? Hur gör de sin budget om de inte har en aning? Det övergår verkligen mitt förstånd. De kör på och hoppas på att det kanske blir några pengar över, men det fungerar ju inte i längden. Jag tror också att det är bra att ha ett mål att jobba emot.

Hur mycket bryggde ni under 2018?
  65 000 liter.

Ni har inte några planer på att lägga produktionen på fastlandet?
ANDREAS: – Nej, det handlar nog inte om att vi lägger produktionen någon annanstans utan mer om att vi utökar konceptet. Det är inte volymen vi är ute efter i första hand, och så har det varit från dag ett. Vi vill inte sälja 500 000 liter, vi vill inte hålla på med den distributionen överhuvudtaget. Vi vill vara det lilla lokala bryggeriet som kan överleva, som idag där vi kan leverera allting själva. Ingen varken säljer eller distribuerar ölen åt oss utan det gör vi själva. Det var också därför vi investerade i kylrummet i stan. Vi kan dra på lite till här ute också, inga enorma mängder men upp till 100 000 liter ungefär sen blir det för tungt med transporterna in till fastlandet. Så då kan man börja fundera på om det inte är värt att ha en lokal till där vi kan producera mer, men jag tror också att det är farligt att dra på sig mer kostnader, och inte veta om man klarar av den försäljningen.

PELLE: – Om man kollar på andra bryggerier i Sverige, så ser man att många har gjort djärva investeringar i allt från bryggverk och tankar till buteljeringsutrustning. Där tror jag många sitter med leasingavtal eller stora lån som gör att när det dyker upp nya konkurrenter som förändrar marknaden snabbt eller när man tappar en lanseringar på Systembolaget så sitter man fast med stora kostnader.

ANDREAS: – Många satsar ju på Systembolaget och har i princip dem som sin enda kund. Har du då lyckats med en lansering som sen försvinner, då blir det helt plötsligt väldigt, väldigt svårt. Många kanske har en produkt som de sålt mycket av under lång tid och sen dyker det upp konkurrens och folk tröttnar lite på din produkt med följden att den börjar försvinna från några Systembolagshyllor. Till slut så har något som du har förlitat dig stå för 40 procent av din försäljning under ett år försvunnit. Vad fan gör du då? Att jobba upp en ny produkt som ska motsvara det är inte så lätt, framförallt inte på Systembolaget.

PELLE: – Det ser man också ibland på vissa bryggerier i Sverige som satsar på export då, men det är ju inget vi vill göra. Vi har ju vår devis ”Drink Local”. Varför ska vi sälja vår ipa till Tyskland när det finns bryggerier där som gör IPA som är färskare än vår någonsin kan vara där. Det är också här vi vill vara och det är det här vi vill satsa på. Vi hade aldrig startat en brewpub om vi ville bli internationella. Vi vill även vara med och bidra till att Fjäderholmarna som besöksmål blir ännu mer attraktivt, men det är också något vi behöver jobba med tillsammans med andra aktörer här ute.

Vad tänker ni kring gårdsförsäljningen?
ANDREAS: – Vi skulle absolut vilja sälja vår öl här, och även i growlers vore coolt. Dessutom tror jag att det skulle gå att bygga happenings kring lanseringar då, att vi direkt efter att vi buteljerat en öl ställer upp en lastpall här som folk kan komma och plocka av. Sånna grejer vore skitroliga att göra!

PELLE: – Sen tror jag att det är svårt att få folk att komma ut hit bara för att köpa ett par öl. Men det är ingenting som gör att vi står och väger för att överleva, utan det handlar mer om servicen att kunna erbjuda turister möjligheten att kunna köpa med sig ett sexpack hem. Eller köpa med som present till sin fru eller polare efter en provning till exempel. Det är också bara under sommaren det skulle fungera för oss, det är nog inte många som svänger förbi här med båten i oktober för att köpa ett par öl eller fylla upp sin growler.

Andreas och Pelle träffades när de båda jobbade på Mackmyra Whisky.

Vad inspereras ni av?
PELLE: – Jag och Andreas gjorde en inspirationsresa till Colorado för snart tre år sedan, den gav ju massor av idéer men den satte också större visioner på längre sikt som man både undermedvetet och medvetet jobbar för att nå.

ANDREAS: – Jag tror att det är jätteviktigt att göra sånna resor för att du blir väldigt inspirerad när du besöker andra, du får bekräftelse på att det du gör verkligen känns rätt. Man känner att man vill göra det man gör ännu bättre. När det kommer till att utveckla öl så hittar man ju mycket inspiration i att dricka annat, som Mr. Cocoa som
är inspirerad av Prairies The Bomb
som jag drack när jag var i New York. Den gav mig känslan av att vi måste göra någon form av chokladstout. Det är också ett väldigt roligt sätt att arbeta fram ett öl. Hur ska vi göra den? Ska det vara en vanlig stout eller imp-stout? När vi sen byggde vidare Mr. Cocoa genom att lagra den på ekfat och servera den direkt från fatet på mässor, det är jävligt roligt!

PELLE: – Sen kan det ju vara allt möjligt som inspirerar. Ett uttryck, en låt, en ölstil eller vad som helst. Vi vill också att alla som vi jobbar med ska vara med i den processen. Har någon en bra idé som vi kan förverkliga här så är vi up for it. Som bryggare på ett bryggeri tror jag att det är en kul grej att få brygga sitt eget öl som sen kanske säljs på Akkurat eller Systembolaget. Som Tobbes hembryggarrecept som blev Roughneck. Monkey Business är vårt eget hembryggarrecept som vi tagit med oss från garaget.

ANDREAS: – Såklart utvecklar vi även våra existerande öl hela tiden. Det är ju inte så att vi hänger kvar vid något bara för att, utan känner vi att vi inte gillar en humlesort längre eller att något annat så ändrar vi såklart processen. Vi jobbade jättemycket med Amarillo tidigare vilket vi inte gör knappt alls idag.

PELLE: – Även genom att vi byter ut utrustning så justerar vi grejer, det arbetet ska aldrig sluta. Det är såklart alltid en balans mot kostnad, och det är klart att vi vill göra allt som gör att ölen blir bättre. Då kanske vi lägger på någon krona på priset så får marknaden sen avgöra om det är värt det.

Hela bryggarlaget samlat. Från vänster Andreas Willman, Tobiaz Forsberg, Pelle Ågren och Jonas Johansson

Hur ser framtiden ut för Fjäderholmarnas bryggeri?
PELLE:  – Vi håller just nu på upprätta ett brohuvud mot stan där vi avser etablera ett nytt bryggpubskoncept som vi hoppas ska kunna invigas innan årsskiftet. Det är ganska mycket jobb kvar innan det blir verklighet men bollen är i rullning. Fjäderholmarnas Bryggeri och bryggpub kommer givetvis finnas kvar och detta blir alltså en expansion.

Leave a Reply

More articles

På 25 år har vi i Sverige lämnat bryggeridöden bakom oss och tagit några rejäla sjumilakliv in i en fantastisk ölkultur.

Latest Places update: March 28th, 2024 Latest Beer Events and News update: March 28th, 2024   Stockholm is an amazing Craft Beer city – not only the Akkurat place, but pretty many other great places as well, create that picture. Also some really classic institutions connected to beer, that is worth to know, are mentioned. With reservations for any (sudden) […]