Fredrik ”PangPang” Tunedal

Knack, knack, knack. Det var inte bara våren som knackade på Fredrik Tunedals dörr. Där stod även konkurshotet. Han blev tvungen att sälja av prylar han ägde, allt för att rädda sitt bryggeri. Sist av allt sålde han sin motorcykel.

Text Johan Holm    Foto Filip Sigholm

– Jag var timmar från att gå i konkurs när jag sålde min Honda CB 750 från -71 för underpriset 18 lax och räddade bryggeriet.

Den försäljningen räddade honom, räddade PangPang som han har gett tusen och åter tusen timmar till senaste åren. Som grädde på det sura moset, dumpades han av sin flickvän Elin.

– I det gamla bryggeriet tappade jag upp flaskorna en åt gången och för att få det att funka tog jag hjälp av min fickvän. Mot slutet tröttnade hon och dumpade mig. Jag bodde hemma hos henne då och hade inte råd med egen lägenhet, berättar Fredrik.

Han tvingades flytta in på bryggeriet. I åtta månader bor Fredrik i ett förråd där han ställt in en säng. Bryggeriet blev hans hem.

Det var 3 år tidigare när Fredrik jobbade som bartender på Stockholmskrogen Matkultur, som intresset för bryggning tog större plats av tankeverksamheten. Han läste böcker och sög i sig kunskap från olika håll. Eftersom han bodde på 18 m² utan köksfläkt, och bryggningen tog större plats av lägenheten, så fick han lösa det på annat sätt.

– Jag flyttade in bryggandet i krogköket och drev kockarna till vansinne.

Bryggandet fortsatte i köket, och för krogens stammisar predikade han om sin öl.

– En av stammisarna tröttnade på mitt tjat om min egen bärs. Det gick liksom inte att beställa av mig på slutet utan att få en pitch. Då sa han ifrån: Gör det bara nu då, PangPang! Veckan efter sa jag upp mig.

Året var 2010 och i en liten källarlokal i Hökarängen påbörjade han nu byggandet av PangPangs första bryggverk.

–  Jag har byggt all min utrustning själv, även i mitt befintliga bryggeri. Grunden till det första bryggverket kom från en gammal finsk brännare. Det låg aktivt kol och skogsporrisar i den när den kom.

Det lilla nanobryggeriets första kunder var PM & Vänner i Växjö och F12 Salongen i Stockholm.

– Men den allra första leverasen gick till Urban Deli på Nytorget. Älskar dem för det!

För att inte kunna backa ur med bryggeriet gjorde han PangPang-tatueringen på knogarna dagen efter. I början av 2013, efter 24-25 månader i källarlokalen med en veckoproduktion på 200 liter så var det dags att ta nästa steg för PangPang. Med inställningen “Humlor kan flyga, bärsen är halvfull och man kan göra fet bärs utan att ha miljonärer i ryggen” tog han steget in i nya större lokaler, ett par hundra meter från den tidigare. 

– Det var ett slakteri på 60-talet, och det har snackats om att det var ett tillfälligt bårhus under en period, men jag har inte fått det bekräftat.

Med införskaffade gamla tankar från ett gammalt mejeri stängde han ner verksamheten för att få tid att bygga det nya bryggverket.

– Jag köpte lite gamla delar från ett annat bryggeri, men det var tyvärr dåliga grejer och jag insåg snabbt att jag var tvungen att plocka fram svetsen igen för att få till det.

Det var nu som det ekonomiska blev tyngre  och han fick sälja av sina grejer, och den räddande försäljningen av motorcykeln.

– Likviditet är det enskilt viktigaste i att driva bolag. I alla fall när man saknar den. Då spelar affärsidé och drivkraft ingen roll, är cashen slut är det game over. Jag hade 48 lax sparat när jag drog igång, två tusen för lite för att ens starta ett AB. Då får man förverkliga sina idéer långsamt, och tänka över varenda steg man tar, berättar Fredrik och fortsätter:

– Jag hade dock inte velat göra det på något annat sätt. Visst kan man gå in med en påse pengar och köpa utrustning och kunskap av någon annan. Så skulle jag göra om jag ville ge mig in i en bransch där jag själv saknade passion för produkten och hantverket. Med det sagt, jag klandrar inte dem som väljer bort att jobba 4 år utan lön och ledighet.

I 8 månader bodde han i bryggeriet, samtidigt som han jobbade nästan dygnet runt. Och när han inte jobbade gjorde han allt för att imponera på Elin och få henne att ta tillbaka honom.

– Jag gjorde pull ups i jäsrummet och sprang intervaller på Högdalstoppen.

Kände du någon gång i all den motgången, ”fuck this” det är inte värt det?

– Jag har inte givit mig själv möjligheten att backa. Fyfan vad jobbigt att vara tvungen att berätta om sitt misslyckande varje gång någon frågar om mina knogtatueringar! Men visst, ibland har jag undrat om jag kunde göra bättre nytta någon annanstans, om jag wasteade tid och talang när jag stod natt efter natt och fyllde flaskor med Puttin’ In Hours.

Du har sagt ”Att driva eget företag är något av det vackraste som finns. Jag betalar arbetsgivaravgifter och enorma mängder alkoholskatt. Det är pengar som kan gå till att hjälpa nyanlända invandrare, sjuka och gamla.”

– Så är det. Att betala skatt är en kanongrej, och de som gör det mycket ska vara stolta! Jag är dock stoltast över de personer som jag har kunnat erbjuda ett första jobb, och som idag har gått vidare och är framgångsrika.

Idag har du tre anställda, och kunder över hela landet. När kände du att det rullade på säkert..?

– Den där känslan går upp och ner. Just nu känns det dock som att folk gillar det jag och min personal gör, och att vi är safe. Man är dock aldrig bättre än sin sista batch, och om vi tappar fokus hoppas jag att marknaden ger oss en ordentlig törn så att vi vaknar till.

Du har ju gjort en hel del annorlunda öl.

– Kanske, men idag är det många som gör det, vilket såklart är svinkul! Roligast var helt klart att göra min cigarr-rökta öl. Det är den första i sitt slag i världen. Jag byggde om en av mina jästankar till en av världens största bongar: Sen bjöd jag in några av Sveriges främsta sommelierer och restaurangprofiler för att röka Cohiba Robusto. Röken gick ner i ölet genom ett kopparrör och när den passerade upp genom vätskan igen lämnade den en stor rökig smak. Direkt efter smakade det ärligt talat mest askkopp, men nu nästan ett år senare är den fantastisk.

Kan du ibland känna att du får så mycket idéer som du vill genomföra att det blockar dig?

– Jag brukar kalla den där känslan Spotify-ångest. Du vet hur det är när man står där på efterfesten och ska välja musik. Du har alla låtar i världen att välja på men kommer inte på en enda! Exakt så kan det kännas när jag ska göra en ny öl. Det är så ballt med öl att det nästan inte finns några begränsningar, men om man inte skapar egna ramar så har kreativiteten ingenting att resonera mot. Jag börjar ofta med en visuell ide. Bästa exemplet är Pettersson Porter. Där utgick jag från att jag ville ha Christer Petterssons porträtt på flaskan, och fick en idé om att göra en öl som smakar som en dag i hans liv.

Hur jobbar du med dina etiketter?

– När det är illustrerade grejer som typ Cookie Stout jobbar jag ofta med ett geni som heter Björn Öberg. Han har också ritat av mina händer till loggan. Jag har en idé som han förverkligar och i många fall förbättrar. Jag har även jobbat med gatuartisten HopLouie som är känd för sina Schabloner av Christer Pettersson. De senaste bärsen har jag jobbat med SNASK och Jens Nilsson. Stjärnor!

Hur ser sammarbetet med Daniel Crespi ut?

– Crespi är en legend i Stockholms restaurangvärld. Eller förresten, i norra Europas restaurangvärld. Jag minns inte hur vi träffades, men älskar man inte den mannen direkt saknar man både hjärta och mage. Vi delar en känsla av att det vi håller på med är lättsamt och gravallvarligt, och då är det lätt och kul att jobba ihop. Creppan har bytt ut all öl på sina krogar till öl som jag har gjort. Kanske den största äran jag har fått. Tillsammans spånar vi idéer, ofta under påverkan av alkohol, sen brygger vi utav bara helvete.

Vad är största utmaningarna med att driva bryggeri?

– Det är att sitta i händerna på monopolet. Tänk dig att staten bestämde vilken mat som skulle serveras på vilka restauranger efter olika analysmetoder de hade tagit fram. Såklart oacceptabelt. Vi är världens mest dryckesintresserade land, och att vår stat ska vara världens enskilt största återförsäljare av lådvin och fulbärs är ett hån. Det finns såklart starka strukturer och många personer med ekonomiska incitament att försvara Systemet, men min uppfattning är att de är skakade och att jag i min livstid kommer få uppleva deras fall. Så länge de tillåts använda skattepengar för att göra reklam för sig själva så saktas processen dock ner. De är inte dumma!

Hur tänker du kring kvalitetssäkringen av dina produkter?

– Det är såklart oerhört viktigt. Jag har ibland mardrömmar om att det cirkulerar dåliga flaskor med mina knogar på och det värsta av allt är att det ibland händer i verkligheten. Det går inte att skydda sig ifrån helt om man gör öl för hand och varken filtrerar eller pastöriserar. Jag gillar inte ordet färsköl, eftersom jag anser att folk historiskt har gömt sig bakom det ordet för att sälja dålig öl, men det finns ändå ett behov av ett ord som förklarar vad vi sysslar med. Hantverksöl betyder ju inte så mycket längre tyvärr.

Hur ser framtidsplanerna ut för PangPang? Detta är ju ett nyårsnummer, har du några löften inför nästa år?

– Jag firar nyår i LA, och det enda jag kan lova är att jag kommer komma hem solbränd och bakfull, men säkert också med en massa inspiration och brygg-abstinens!

Hur gick det med kärleken då? Efter misslyckade försök gör han vad en bryggare gör bäst. Han brygger en öl som han tillägnar Elin. Drink Pink, en belgisk blond med rosblad och rosknoppar blev resultatet.

– Det var först då som hon mjuknade, och idag har vi en gemensam bostad i Vasastan.