I det moderna hantverksölets vagga

”Den kallaste vinter jag någonsin upplevt var en sommar i San Francisco.” Bevingade ord som ofta och felaktigt tillägnas Mark Twain. Citatets ursprung är grumligare än vattnet under Golden Gate Bridge, men en sak är säker. Det är knappast en svensk som yttrat dem. För en svensk är nämligen San Francisco mycket behagligt året runt, med ett klimat som är som gjort för att njuta av en lokalbryggd och välhumlad pale ale i solskenet. 

Av Johan Lenner
Ursprungligen publicerad i c/o HOPS #9 – vår 2015.

Någon brist på bra öl är det inte heller, oavsett vilken av San Franciscos många särpräglade stadsdelar man tagit sig till för dagen. Från de färgrika latinokvarteren i Mission, via trendiga SoMa, ruffiga Tenderloin, flummiga Haight och Priderörelsens vagga Castro till turistfällorna i Fisherman’s Wharf – alla har de barer, bryggerier eller butiker nära till hands. Även i de minsta kioskerna hittar man sexpack med IPA i kylarna och på sunkhaken flödar lokal craft beer ur kranarna.

San Francisco är trots allt den amerikanska craft beer-rörelsens vagga. Det var här som Fritz Maytag köpte det gamla Anchorbryggeriet för en spottstyver för 50 år sedan och rullade ut de första faten med Anchor Porter och Steam Beer från bryggeriet på 8th Street. 1979 hade bryggeriet växt ur lokalerna och flyttades till Mariposa Street vid Potrero Hill, där det ligger kvar än idag. Historiens vingslag slår kring de gamla kopparpannorna och öppna jäskärlen, för att inte tala om bryggmästaren Mark Carpenter som jobbat här sedan 1971.

– Vi är väldigt stolta över vårt bryggeri. Vi använder fortfarande ett bryggverk som är helt i koppar, vi jäser i öppna jäskärl och alla delar av bryggningen styrs manuellt, helt utan datorisering. Det kan tyckas lite gammaldags, men samtidigt har vi ju varit först med väldigt mycket, berättar Mark.

Bryggmästaren Mark Carpenter har jobbat på Anchor sedan 1971.

Rundturer på bryggeriet anordnas dagligen och är ofta fullbokade. En trekvarts rundtur i bryggeriet, som producerar 18 miljoner liter öl per år, följs av en dryg timme i baren för att prova igenom sortimentet. Alex Pierson driver bryggeriet Amplified Ale Works i San Diego och har precis varit på en rundtur när c/o HOPS träffar honom på den efterföljande provningen.

– Vilken fantastisk rundtur! Jag har varit på många bryggeriturer och äger ju ett själv också men det här toppade det mesta. Så mycket historia och så mycket traditionell utrustning. Ölet sitter verkligen i väggarna här, tycker Alex.

Medan Anchor gjort San Francisco till vaggan för den amerikanska ölrevolutionen är staden och de kringliggande orterna också fulla av nyare stjärnskott. Stadsdelen South of Market, eller SoMa som folk hellre kallar den, är hem till Cellarmaker som hör till de allra bästa av de nya bryggerierna. På kort tid har de rönt stora framgångar, framförallt för sina moderna pale ales med låg beska och stora aromer. Med en filosofi om att alltid hålla ölen så färsk som möjligt förpackar man endast sina öl på fat. De kan med fördel intas i bryggeriets egna lilla bar där alla deras öl serveras på både små och stora glas.

Cellarmakers öl är så bra att de är en anledning i sig att resa till San Francisco, och som om det inte vore nog ligger den kombinerade baren och butiken City Beer Store runt hörnet. Butiken har varit en samlingsplats för traktens ölentusiaster i många år och att kliva in i den lilla källarlokalen med bardel till höger och butiksdel till vänster är att ta en enkelbiljett till beslutsångest. Utbudet är så stort och välsorterat att man helt enkelt inte kan köpa allt man skulle vilja och medan man botaniserar bland godsakerna är det lätt att föreställa sig hur resväskan blir stoppad för övervikt på hemresan. Hittar man inte Cellarmakers grundare Connor Casey och Tim Sciascia i bryggeriet sitter de troligtvis i baren på City Beer och konverserar med butikens ägare Craig Wathen, som har ett särskilt gott öga till svenskar.

– Det finns ett gäng svenskar som kommer hit till San Francisco varje år i februari när det är San Francisco Beer Week. Deras dedikation till öl är häpnadsväckande och de är verkligen fantastiska människor. Det jobbiga är att vi har så många egna event under Beer Week att jag knappt hinner umgås med dem. Du borde faktiskt skriva en artikel om dem istället för om San Francisco, tycker Craig.

Om man följer Folsom Street från City Beer Store, som ligger mellan 7th och 8th Street, hela vägen ner till 24th Street kommer man in i de färgglada latinokvarteren i Missiondistriktet. Här strömmar de kryddiga aromerna från de många latinamerikanska restaurangerna ut på gatorna och kvarteren är som ett utomhusgalleri för stora väggmålningar. Väl på 24th Street svänger man österut för att strax hamna på Humphry Slocombe. Denna institution är ingen ölbar, utan en glassbar och är vida känd för sina fantasifulla och närmast excentriska smaksättningar. Det är närmast obligatoriskt att prova hussmaken Secret Breakfast som görs med bourbon och krossade cornflakeskakor, men allt som oftast finns även sorter smaksatta med öl på den ständigt roterande menyn. En delikat lunchbagel på caféet som ligger vägg i vägg följt av några glasskulor i solen är en utmärkt uppladdning för en dag i ölets tecken.

Stadens kärna är väl samlad och att gå mellan ölattraktionerna är sällan ett problem, men man får räkna med att gå i en uppförsbacke eller två. Just turen mellan City Beer och Humphrey Slocomb är ovanligt flack, men på många andra promenader får man ta sig an minst en av San Franciscos många kullar. När det är dags att förflytta sig lite längre sträckor kommer kollektivtrafiken, som är väl utbyggd och går med täta turer, väl till pass. Längs Powell Street, som är en enda lång backe, kan man för några dollar extra åka med de historiska kabelspårvagnarna som forslar turister upp och ner över Nob Hill. Till skillnad från många andra amerikanska storstäder går det alltså utmärkt att ta sig runt utan bil, något som närmast är en omöjlighet i de närbelägna storstäderna Los Angeles och San Diego.

Några som tagit till vara på kollektiv-trafikens nytta lite extra är Steve Shapiro och Gail Ann Williams som byggt sajten Beer by BART. Där tipsar de om olika barer sorterat efter pendeltågssystemet BART:s (Bay Area Rapid Transit) stationer.

– Det finns hundratals fantastiska barer att upptäcka i San Francisco och runtom i Bay Area, och man behöver aldrig ta bilen för att ta sig runt. Två enkla, underbara faktum som vi ville lyfta fram så det blir lättare för fler att upptäcka, berättar Gail medan hon sippar på ett litet glas av Cellarmakers IPA Bangarang.

Bland San Franciscos bättre ölbarer är det få som liknar de barer man letar upp i Sverige och runtom i Europa när man är på jakt efter bra öl. Några av stadens bästa ölkrogar anses av många lokalbor vara dive bars, vilket närmast kan översättas till kvarterskrog eller sunkhak. Inget besök till San Francisco är komplett utan ett besök till den mest (ö)kända av dem, Toronado i Lower Haight. Här dunkar hårdrocken ständigt på öronbedövande volym och att kunden alltid har rätt har bartendrarna aldrig hört talas om. Du riskerar istället en utskällning om du tar för lång tid på dig med din beställning, lämnar för lite dricks eller bryter mot någon annan av deras oskrivna regler. Toaletterna behöver inte beskrivas närmare än att de är en upplevelse i sig. Ändå har stället en säregen charm, och ett svårmatchat utbud.

Ägaren David ”Big Daddy” Keene är god vän med bland annat Vinnie Cilurzo och Tomme Arthur som grundat Russian River respektive Lost Abbey och Port Brewing. Förutom att man kan springa på de båda herrarna finns deras öl ofta påkopplade på kranarna. Vill man få ett tillfälle att dricka Russian Rivers berömda dubbel-IPA Pliny the Elder på fat är bästa chansen på Toronado. De båda bryggerierna har också gjort specialöl för Toronado som har blivit mycket hett eftertraktade, bland annat Lost Abbeys Cable Car som döpts efter de ikoniska kabelspårvagnarna.

När hungern börjar göra sig påmind kan man med fördel gå ner till det hippa grannområdet Haight-Ashbury, där tiden verkar ha stannat mitt under flower-power-eran. Mitt bland alla udda butiker ligger den anrika bryggpuben Magnolia som förutom att locka med sina egen-
bryggda öl också aspirerar på att ha stans bästa burgare. Oavsett om man kommer till området för fönstershopping eller är hungrig efter ett Toronadobesök är Magnolia ett utmärkt uppehåll för en bit mat och öl. Deras öl är välgjorda varianter på både europeiska och amerikanska stilar och ett flertal av dem serveras dessutom på cask, något som hör till ovanligheterna i USA.

På väg tillbaka mot SoMa hittar man nästa sunkhak värt att besöka. På Zeitgeist samsas MC-knuttarna med ölfantasterna, som kommer för att testa sig runt bland de 60 fatölen. I baren är hårdrocken minst lika högljudd som på Toronado och bland den stora bakgårdens picknickbord känns frekvent den söta doften från marijuanarök. Om det är något man stör sig på glömmer man det snabbt när man lyckats välja ut något att dricka bland de 60 fatölen och slår sig ner på den tystare uteplatsen där eftermiddagssolen strilar ner genom trädkronorna. Du får säkert sällskap vid bordet av krogens andra besökare och innan du vet ordet av befinner du dig i en spännande diskussion och ett halvtomt ölglas i näven.

Variationen och kontrasterna definierar San Francisco, både som stad och som öldestination. Här finns allt och lite till. En av de mer excentriska affärsidéerna finner man på den nyöppnade baren Brewcade. Här kan man nämligen spela TV-spel på storbild medan man sitter i baren eller ta med ölen och testa något av alla de klassiska arkadspel som står uppställda i deras spelhall. Alla arkadmaskiner är såklart utrustade med glashållare och ölutbudet går inte av för hackor. Det blir lätt väldigt stimmigt men tycker man om att spela TV-spel med en mun bra öl mellan varven på Mario Kart har man hittat rätt.

Och så var det ju dessa dive bars också. Ett som helt oförtjänt ofta förbises är Amsterdam Café som också är ett av de minst sunkiga.

– Vi vet knappt själva varför det här kallas för en dive bar men vad gör det. Det skrämmer borta några av ölnördarna, så det blir mer bra öl kvar till våra trogna kunder, t ex svenskgänget som kommer en gång om året, berättar bartendern Melissa Angel och syftar på samma grupp svenskar som Craig Wathen pratat om tidigare.