Search
På besök hos Baladin
Share Tweet Email

På besök hos Baladin

The World
2016 11 30    15:49
Redaktion

Hur gör man ungdomsrevolt om man är son till en vinbonde i italienska Piemonte? Enkelt, man ställer fram en flaska industrilager vid middagsbordet. Det var precis vad Teo Musso gjorde som tonåring och detta kom att bli startskottet för en livslång virvelvind bland cirkusartister, musiker och en 300 meter lång öl-pipeline. Följ med på besök hos Teo Musso på Baladin, en av Europas mest annorlunda bryggare på ett av Europas mest annorlunda bryggerier.

Text Lars-Göran Dahlgren

Läsare med gott minne kanske kommer ihåg SVT-produktionen Den stora ölresan där Teo Musso på Birrificio Baladin porträtteras av en väldigt besviken programledare på följande sätt.

”Det är något mycket speciellt med hans öl… Teo Musso påminner mig om någon jag sett förut. Han sippar öl, i specialglas, under närmast rituella former där smaken är allt och berusningen är hårt kontrollerad. Och Teo Musso går ännu längre, han lagrar ölen på gamla vin- och whiskyfat av ek. Han gör helt enkelt öl som man gör vin.”

Till skillnad från programledaren tyckte vi det här lät riktigt intressant, packade väskan och bestämde oss för att krypa under skinnet på denne märkliga man som brygger öl mitt i hjärtat av ett av Italiens främsta vindistrikt. Efter tre dagar hos Baladin började bilden klarna, Teo Musso är en livsnjutare, bohem och allkonstnär utan motpart. Vi var långt från besvikna.

Att presentera Teo Musso som bara ölbryggare skulle vara lite grand som att introducera Leonardo da Vinci som bara en målare. Teo är en konstnär, och ett av hans områden råkar just vara öl, men det är långt från en fullständig beskrivning av denna italienska naturkraft. Bästa sättet att få en någotsånär rättvisande bild av Teo är väl att börja från början.

Clowner och trappister

Teos första passion i livet var musik, ett återkommande tema som utgör en av många röda trådar i vår historia. Man kanske inte förknippar Italien med punkmusik, men för Teo som tonåring var det självklart att slå sig fri från förlegade traditioner och ge fingret åt etablissemanget. Detta tog sig först formen av att han valde att dricka öl istället för familjens hemgjorda vin till måltiderna i hemstaden Piozzo. Med hela det italienska folkhemmet satt i gungning reste Teo vidare för att arbeta på restaurang med sin farbror Celso i Monte Carlo. Men det visar sig snart att den Franska rivieran sätter mer spår i Teo än vice versa. Här blir han upp över öronen förälskad, i dubbel bemärkelse. Den ena kärleken är en belgisk brunett vid namn Chimay Bleue och den andra är en balettdansös vid namn Michelle. Teo återvänder snart till sin hemstad med sina två nyvunna passioner där han och Michelle förvandlar byns gamla värdshus till en pub med levande rock-musik, uppträdanden och över 200 olika ölsorter från hela Europa. En dag stannar en kringresande cirkus till i den lilla byn och det tar inte lång tid förrän de hittar till Teo och Michelles pub. De erbjuder sig att inreda puben i sann cirkus-anda och hjälpa till vid utbyggnaden av ett stort öltält, i utbyte mot öl kan man nästan förutsätta. Puben döps om till Le Baladin, ett franskt ord för underhållare och gycklare. Men intrycket av cirkusen går djupare än så, Teo Musso packar ryggsäcken och tar följe med de kringresande gycklarna.

Ett bryggeri föds

När Teo återvänder till Piozzo är han fast beslutad att ändra riktning på Le Baladin och vid det här laget har han praktiserat på de belgiska bryggerierna d’Achouffe och Vapeur. År 1996 öppnar han Italiens första bryggpub i de gamla lokalerna i Piozzo. Ölsortimentet bantas från 200 klassiska europeiska öl till bryggeriets två egna öl, en blonde och en amber. Resultatet blev som väntat, kunderna flydde. Men ihärdighet lönar sig i längden och snart var stamgästerna tillbaka.

Ytterligare ett återkommande tema i Teos historia är kärleken till människorna i hans närhet. De tre ölsorterna Isaac, Wayan och Nora är till exempel döpta efter hans två barn respektive nuvarande fru. Inspirationen till Mama Kriek är självklar och matriarken har även avbildats på etiketten i full färd med att rengöra körsbären som ingår i själva ölen.

Hitills verkar historien om Le Baladin kanske inte så anmärkningsvärd, men då bör man ha i åtanke att Teo Musso var en av pionjärerna i den italienska ölrevolutionen. När han startade bryggpuben i Piozzo fanns det ingen inhemsk ölscen att prata om, och ännu mindre en italiensk öl-identitet. Teo har varit med och format den italienska ölkulturen och gett den en unik prägel. Men historien slutar inte där.

År 2006 lanserar Teo Musso och den italienska ölnestorn Lorenzo ”Kuaska” Dabove ölglaset Teku. Namnet är en sammanslagning av Teo och Kuaska och har blivit en global succé med anhängare såsom BrewDog, Mikkeller, 3 Floyds, Lost Abbey, Deschutes, Tired Hands, Prarie Artisan Ales och många fler. Med sitt annorlunda utseende har glaset fått kultstatus och trogna anhängare världen över. Form och design var dock inget nytt område för Teo, redan 1997 tog han fram en unik flaska med bryggeriets logotyp i relief. Men vad är ett bryggeri utan en egen serie högtalare? Eller en egen serie läsk med bara naturliga ingredienser? Eller två-liters öltorn för servering? Eller vad sägs om ett provsmakningsrum inrett till punkt och pricka som Teos barndomshem?

En pipeline genom Piozzo

I takt med att produktionen ökade så växte man snart ur de ursprungliga lokalerna och behövde expandera. Lösningen blev att föräldrarnas kycklingar flyttades till obestämd ort och den gamla lokalen byggdes om till en jäskällare. Vörten producerades fortfarande i bryggpuben några kvarter bort och enligt den då gällande lagstiftningen krävdes direkt förbindelse mellan hela produktionsanläggningen. Lösningen blev en 300 meter lång nedgrävd pipeline för att transportera vörten från brygghuset till jäskällaren.

Även det gamla kycklinghuset blev snabbt för litet det med och används idag bara för fatlagring av exklusiva öl som till exempel bryggeriets välrenommerade barley wine Xyauyù. Ett större och modernare bryggeri byggdes utanför Piozzo och redan från början var det bestämt att bryggeriet skulle vara så miljövänligt som möjligt. Solpaneler på taket förser bryggeriet med upp till 80 % av energibehovet och allt spillvatten går genom det egna reningsverket innan det återförs till naturen. Innovation och tradition är två ledord för Baladin och i den andan lanserades Nazionale, en öl bryggd till 100 % på italienska ingredienser. Idag odlas både malt och humle på gårdar i egen regi och målsättningen är att inom kort bli helt självförsörjande på både energi och råvaror.

Lägg sedan till 17 pubar, restauranger och hotell i tre olika länder så börjar bilden av ett Baladin-imperium ta form. Teo har dessutom samarbetat med öl-arkeologen Pat McGovern för att återskapa tusenårig historisk öl, kokat ultrahumlig IPA med amerikanska Stone och samarbetat med fler bryggare, kockar och hembryggare än vad som ryms i dessa spalter.

Vem är då mannen Teo Musso? Själv förklarar han sin passion med en liknelse hämtad från musikens värld.

– Det finns många bryggare som bara kopierar andras verk, precis som cover-band som bara spelar Sweet Home Alabama. När jag brygger öl vill jag skapa någonting nytt och förmedla en känsla av vem jag är. Jag är italienare och min öl måste spegla det. Det är därför mina öl bryter mot normer och övriga länders traditioner. Världen är full av bryggerier som gör IPA och lager, det behövs inte ett till och det är därför mina öl inte liknar några andra. Livet skulle vara mycket tråkigare om alla musiker bara spelade samma gamla hits på repeat, det behövs konstnärer som vågar ta ut svängarna och skapa nya klassiker. Det är min roll.

Det ligger en sanning i dessa ord, Teos öl är långt från stiltypiska och kanske inte så publikfriande som många andras. Varje öl från Baladin är ett eget konstverk med en egen historia att berätta. Precis som med musik så är alla hans öl inte alltid tillgängliga vid första anblicken eftersom han prompt vägrar gå i andras fotspår. Men lyckligtvis är världen stor nog för både lättsmält tuggummipop såväl som banbrytande improvisationsjazz. För visst vore det väl tråkigt att bara lyssna på samma slitna skiva hela livet ut?

Leave a Reply

More articles

Hundratals bryggerier har slagit upp portarna och i Rom öppnar nya ölbarer hela tiden. Så skippa vinet och hoppa över den lokala blaskiga lagern. Mellan Vatikanen och Kolosseum finns mängder av smaker att upptäcka.

På jylländska Bøgedal Bryghus bryggs öl på gammaldags vis, utan vare sig pumpar eller automatiserade bryggverk.

Uppe i bergen i prefekturet Nagano ligger ett av japans första hantverksbryggerier, som brygger sin öl på smältvattnet från en aktiv vulkan.

På fruktgården Lindheim i Gvarv utanför Telemark är inget sig likt sedan ungefär ett år tillbaka. Möt Ingeborg Lindheim, fruktgårdsägare och bryggare på Lindheim Ølkompani.