Banbrytarna i Karuizawa

Uppe i bergen i prefekturet Nagano ligger ett av japans första hantverksbryggerier, Yo-Ho Brewing, som brygger sin öl på smältvattnet från en aktiv vulkan. Men det är inte bara det som gör dem unika, de har ett helt annorlunda tänk när de skapar sin öl och deras VD är starkt kritisk mot Japans hierarkiska strukturer och har ett kreativt sätt för att platta till sin organisation.  

Text Johan Holm

Femton mil nordväst om Tokyo, i prefekturen Nagano, ligger Karuizawa vid foten av berget Asama, en av japans mest aktiva vulkaner. Karuizawa är en känd tillflyktsort för Tokyobor på grund av sin höga höjd som håller nere temperaturen då den under sommarmånaderna kan stiga långt över 30-strecket. I ölvärlden är dock Karuizawa känd för något helt annat. Ett av Japans första hantverksbryggerier, Yo-Ho Brewing, startade nämligen där.

Bryggeriet grundades 1996 av Yoshiharu Hoshino efter att han, likt många andra bryggerigrundare, varit utbytesstudent i USA. Väl tillbaka i sitt hemland kunde han inte hitta lika god öl och började därför brygga själv. Att  bryggeriet byggdes just i Karuizawa var ingen slump. Yoshiharus farfar Kuniji Hoshino grundade Hoshino Resort här år 1904 och ledarskapet togs sedan över av Yoshiharu året innan bryggeriet öppnandes. Då spred han också resortkonceptet till fler orter i Japan, vilket var en bidragande orsak till bryggeriets framgång eftersom det första ölet som bryggdes sattes på alla menyer som ”resort beer”.

En annan bidragande faktor var också att de tidigt startade med försäljning över internet. Japan var, och är fortfarande till viss del, ett land som domineras av lager från de stora bryggerierna, och ale var något som bara dracks av en minoritet. Därför hade Yo-ho svårt att få ut sin öl på marknaden och var tvungna att leta efter andra kanaler.

– Vi märkte att om vi sålde vår öl på internet kunde vi nå hela världens ölfans, istället för att vara begränsade till den japanska marknaden, berättar Yo-Ho Brewings marknadschef Yoshiharu Miyakoshi.

De utökade dessutom sin verksamhet till mer än bara öl.

– Vi startade ett ölmagasin över mail där vi skrev ner våra tankar om ölen och vår passion för det vi gör på Yo-ho. På det sättet kunde vi fånga de ölintresserades hjärtan, säger han.

Att bryggeriet ligger där det ligger är också bra för deras självuppsatta mål att introducera ale till det japanska folket.

Vattnet de brygger med, vatten från berget Asama, är hårdare än på många andra ställen i Japan och lämpar sig därför extra bra för bryggning av humlerika öl.

– Eftersom bryggeriet ligger uppe i bergen finns det mycket och gott vatten att få tag på, och att ha bra vatten när man gör alkohol är ju jätteviktigt. På grund av de höga halterna av mineraler såsom kalcium och magnesium är hårdheten i vattnet nästan lika högt som i London – födelseplatsen för alestilen. Dessutom är Asama en aktiv vulkan! säger Yoshiharu.

Yusuke Miyakoshi visar in oss till en till en liten bardisk innaför bryggeriets entré, där han ställer fram bryggeriets fasta ölsortiment.

De använder enbart burkar i sin produktion, och det är något som de har gjort från starten.

– Det är framförallt väldigt praktiskt. Från det att vi startade har vi velat att vår öl ska finnas tillgänglig i hela Japan och då är det burkar som gäller. Vill man sälja sin öl i mataffärer och närbutiker fungerar burkar mycket bättre än flaskor. Dessutom är det mer miljövänligt då 90 procent av alla alumiumburkar återvinns i Japan, säger han.

Yusuke fortsätter att berätta om deras allra första öl, Yona Yona Ale och Karuizawa Beer.

– Yona Yona Ale är, som man kanske förstår på namnet, en ale. Vi ville göra något som liknade Sierra Nevadas Pale Ale då vår bryggare hade varit i USA och blivit inspirerad av den amerikanska stilen, säger han. Yona Yona betyder ”natt efter natt” eftersom vi ville göra en öl som folk skulle vilja dricka varje kväll.

Yona Yona Ale säljs i hela Japan medan Krauizawa bara säljs lokalt.

– Många av de som bor här älskar Karuizawa Beer och har gjort det under en lång tid. Därför har vi valt att donera en del av vinsten från försäljningen av den till lokala organisationer som arbetar för att bevara skogen och historiska byggnader, fortsätter Yusuke.

Han berättar också att de inte gör de mest extrema ölen. Filosofin är att göra öl som blir en brygga från den tunna lagerölen till hantverksölen. Deras sätt att ta fram nya öl är också ganska speciell. De skapar en persona att jobba fram design och smak utifrån innan de börjar brygga ölen. Till exempel är deras veteöl Yo-Ho Suiyoubi No Neko, som betyder onsdags katt, en öl som är baserad på en fiktiv ung tjej som går ut och dricker med sina kompisar.

– Vi vill göra ölmarknaden större och mer tillgänglig för alla. Genom att göra marknadsundersökningar för att se vad gemene man vill dricka kan vi göra öl för de som kanske inte hade druckit öl annars, förklarar Yusuke.

Yo-ho har gjort en serie öl som de kallar Boku Biiru, Kimi Biiru. Det började på grund av att en butikskedja hörde av sig till dem när de märkte att unga människor slutade dricka öl. I de undersökningar som Yo-ho då gjorde har de bland annat fått reda på att unga män tycker att öl är en dryck för gamla människor och att de gärna dricker tillsammans med vänner. Den informationen använde de sedan när de tog fram öl som riktade sig till just unga män.

– Vi bestämde oss för att brygga en saison eftersom den stilen skiljer sig från lagern som de är vana vid men fortfarande är relativt lättdrucken. När det kom till designen tänkte vi även där vad som var populärt inom målgruppen och kom fram till att en groda skulle passa bäst. Vi funderade på en robot eller snigel först men när vi kollade på marknadsundersökningarna såg vi att grodor var det allra mest populära så då valde vi det, säger Yusuke.

Yusuke vill gärna visa oss runt i bryggeriet och innan vi får gå in ger han oss hårnät, skoskydd och rockar. Yo-Ho brygger fortfarande på sin originalutrustning som nu börjar få ett par år på nacken.

– Redan när vi började brygga öl var tanken att sälja den över hela Japan. Därför hade vi utrustning som klarade stora volymer från början. Men det har tagit tid att fylla de stora skorna, det är först de senaste två, tre åren som vi har börjat nå gränsen för vad vi klarar av att brygga och det har vi löst genom att ha produktion på andra ställen också, förklarar Yusuke.

Vandringen fortsätter in i nästa rum där de stora lagringstankarna står, och innan vi går vidare tar Yusuke fram ett par glas och tappar upp en alldeles ny öl direkt från tankarna, den doftar helt fantastiskt av torrhumlingen. Vandringen går sedan vidare in till tappningshallen. Burklinan, som även den är original, ser närmast antik ut men vi får förklarat för oss att inte döma hunden efter håren. Maskinen är såklart långsammare än de moderna varianterna men de ser ingen anledning att köpa nytt så länge det fungerar. Tanken att använda allt till sista droppen genomsyrar hela bryggeriet. Dagen då vi besöker bryggeriet tappas uppföljaren i serien Boku Biiru, Kimi Biiru.

Den här gången blir det en veteöl som är ordentligt torrhumlad med en humlesort som är så ny att den inte ens har ett namn än.

När vi kommer tillbaka till baren möter vi bryggeriets VD, Naoyuki Ide. Han är till skillnad från de flesta andra chefer i Japan en riktigt sprallig man med ett sort leende på läpparna. En tavla på väggen har foton på alla anställda uppklistrade. Naoyuki ogillar den traditionella hierarkin som är vanlig i japanska företag och vill istället ha en så platt organisation som möjligt. Därför används inte de anställdas riktiga namn utan man får välja ett smeknamn istället, som används i all kommunikation.

– Vi började med smeknamnen för tio år sedan ungefär. Försäljningen gick inte som vi hoppades och den dåliga stämningen spred sig inom bryggeriet. Vi behövde göra något för att förändra det och ett av förslagen var att ha just smeknamn. Att ha smeknamn gör att organisationen blir plattare och att folk har lättare att uttrycka vad de tycker och känner, vilket i sin tur leder till att fler idéer kommer upp till ytan. Vår VD kallas till exempel ”Tencho” eller ”Shop Master”. Och en kille på webbförsäljningen kallar sig för CEO. Detta skapar en atmosfär som får idéer att frodas, säger Yusuke.

Yo-ho Brewing vill alltså nå ut till hela Japan, och gärna mer därtill, och de vill att de som inte ser sig själva som öldrickare ska prova deras öl och bli sugen på att testa mer. De vill göra detta genom att hjälpa till att forma en ny ölkultur i Japan. Naoyuki Ide beskriver Yo-ho:s motto:

– Taste for beer! Joy for life!