Mikkel Borg Bjergsø

Han har kallats galen vetenskapsman och det har sagts att han brygger öl på steroider. Trots det är han tystlåten, tillbakadragen och ogillar att stå i centrum. Mikkellers grundare Mikkel Borg Bjergsø om sammarbeten, sitt nya bryggeri och hur det är att motvilligt vara en kändis i ölvärlden.

Text Melinda Brodelis  Foto Mattias Nilsson

9368 Cabot Dr. San Diego – Fredag 14 april 2016
Solen skiner och vinden blåser genom palmerna. På himlen syns inte ett enda moln. Byggnaderna är beigea och kala, så när som på en av väggarna där det sitter en stor gul skylt. Mikkeller Brewing San Diego. På parkeringen utanför det snart öppnade bryggeriet är det lugnt och inne i lokalen är det rörigt, men inte så rörigt att det är kaos. Det är dagen innan den officiella öppningen av Mikkellers bryggeri i San Diego. På entrédörren sitter en lapp uppklistrad,  ”Closed for private event”. Betonggolvet i bryggeriets tasting room är målat i turkost och på den vänstra väggen av rummet har en av Keith Shores illustrationer målats dit med hjälp av en projektor.

Förberedelserna inför öppningen är i full gång. Glasen står redo för servering och nästintill hela personalstyrkan från det danska kontoret är på plats. Lukten av mäskning fyller luften, i bryggeriet är bryggarna mitt uppe i att brygga mer öl.

– Vi har inte ens öppnat än och har redan bryggt 28 olika öl, säger Bill Batten, bryggmästaren på Mikkeller San Diego som står bakom bardisken och filar på de sista detaljerna inför kvällens intima öppning.

De öl som ska serveras ur tappkranarna skrivs ned på den stora svarta griffeltavlan som hänger över bardisken. Mikkel skulle vara på plats klockan tio, men är lite sen då han tagit sig en extra löptur den här morgonen.

Flera av Mikkellers Keith Shore-illustrerade etiketter har förstorats upp och ramas nu in för att sättas upp på väggarna.

Peter Zien från AleSmith kommer till bryggeriet, tillsammans med sin fru Vicky Zien. Det var inte länge sedan det här var hans lokaler. För bara ett par månader sedan såg bryggeriet helt annorlunda ut, då under namnet AleSmith. Han har på sig en tröja med sitt eget bryggeris logga på. Han har ett stort leende på läpparna och verkar vara glad och ödmjuk. 

– Det känns lite konstigt att vara i lokalerna när det inte längre är AleSmith. Tidigare såg det mer rustikt och amerikanskt ut. Vi hade öltunnor längs väggarna och nu är det istället bord och pallar, och det ser väldigt trendigt och europeiskt ut. Vi hade också många fotografier på väggarna och nu är det en stor turkos väggmålning, säger Vicky Zien och ser sig omkring.

Hon har varit här inne många gånger. Det är, enligt maken Peter Zien, Vicky som styr och ställer på AleSmith. Han sköter ölen och Vicky gör resten.

Det är även hans gamla utrustning som nu används under Mikkellers namn och för att tydligt visa vilka som nu brygger i lokalerna har det satts upp gaffa-tejp med Mikkeller-loggan över allt som pryds av AleSmith.

Det nya AleSmith-bryggeriet har flyttat och ligger nu ynka två kvarter bort på AleSmith Court. (Ja, de har fått ett eget kvarter uppkallat efter sig.)

Mikkel Borg Bjergsø och Peter Zien har varit i kontakt med varandra under flera år och bryggt fem öl ihop. Inför öppningen av Mikkeller Brewing San Diego har Peter Zien varit med och bryggt ölet NyaVerden. Ett öl som ursprungligen var Mikkels recept, men som Peter har bidragit med flera inputs till.

– Jag älskar Mikkel, hans öl är spännande och han har ett så bra team. Jag är egentligen en väldigt klassisk bryggare, men jag har lärt mig mycket av Mikkel i och med att han experimenterar så mycket med stilar och smaker.Det ser och smakar redan otroligt bra, men det bästa kommer att komma. Mikkel är en bryggare som tänjer på gränserna, säger Peter Zien och tar en klunk av dagens första öl.

Ute på baksidan av lokalen på Cabot Drive står John Holko på en stege och sätter upp en ljusslinga.

John Holko är general manager för Mikkeller Brewing San Diego och han började arbeta för Mikkeller i december 2015. John är taggad inför öppningskvällen
för vänner och familj som nu bara är ett par timmar bort.

– Vi har spenderat tontals timmar på det här och nu ska det äntligen få visas för allmänheten. Det kommer att vara många tunga namn på plats både nu ikväll och även under morgondagens officiella öppning. Jag brukar skämta om att jag började jobba här med brunt hår, och nu tre månader senare har jag gått och blivit gråhårig, säger han och ger ifrån sig ett stort skratt och kliar sig i huvudet där han står på stegen.

Han fortsätter berätta om att han tycker att det är så befriande att fullborda projekt, att han tycker hela den här processen har varit underbar och att han börjar känna lättnaden komma.

– Det ser inte längre ut som ett klassiskt amerikanskt tasting room och det ska bli så otroligt kul att se när folk smakar vår öl. Det är ingen som vet mer om experimentell öl än vad Mikkel gör. Han är lite av en galen vetenskapsman, säger John.

Arbetet med ljusslingan fortsätter på baksidan av lokalerna. Nu har John Holko fått hjälp av bryggaren Ben Acord. Ben är orolig över att den äldre herren John står på stegen med lamporna på egen hand och erbjuder honom hjälp.

– Jag jobbade min sista arbetsdag för bara någon dag sedan, men det är ändå kul att vara här när allt slår ut, jag har ju trots allt varit med och bryggt en del av ölen, säger Ben Acord och plockar upp lite glas från marken från en av lamporna som gått sönder.

Mikkels löptur är avklarad och han kommer till slut till bryggeriet, han ställer sig direkt vid bardisken och sträcker ut sina vader. Han småpratar med sina arbetskamrater och tittar sig nöjt omkring.

– Ju mer jag tittar på väggmålningen desto mer ser det ut som gruppsex, säger han skämtsamt och tittar åt Keith Shore som lite generat tittar ner i sin dator med ett leende på läpparna, ett sorl av skratt och en hel del danska bryter ut.

Drygt 20 veckor har gått sedan Mikkel köpte bryggeriet med tillhörande utrustning av AleSmith. Trots den knappa tiden finns det 19 öl på tapp som är klara precis i tid till öppningen. Det allra sista ölet, en session IPA, blev klar för bara någon dag sedan.

Under tiden när bryggeriets kostym byttes ut så skickades smakprov av de nya brygderna, från Kalifornien till Danmark så att Mikkel och hans kompanjoner kunde smaka av ölen som bryggdes på andra sidan Atlanten. För att säkerställa kvaliteten på ölen skickades den med snabbpost och kom fram två dagar efter att den hade skickats från San Diego.

– För Mikkeller och för min öl så är kvaliteten otrolig viktig. Jag vill ha koll på vad som bryggs under mitt namn och med mina recept på andra sidan Atlanten. All min öl måste hålla kvaliteten även om den fraktas långt, säger Mikkel Borg Bjergsø.

Den första ölen Mikkel bryggde var med hjälp av ett färdigt kit.

Du behövde bara lägga till vatten till de övriga ingredienserna. Men det är inte så du ska brygga öl, det är inte så det ska gå till, berättar Mikkel Borg Bjergsø nu tio år efter att Mikkeller grundades.

– Men jag började snabbt efter det att brygga med flera ingredienser och processer som lite liknade ett bryggeri. Det är det enda sättet att göra öl på. Du ska ha råvaror, inte bara addera vatten. Bra ingredienser och kunskap om hur de ska kombineras. Det påminner om matlagning, enda skillnaden är att det tar ett par månader innan produkten är klar, säger Mikkel.

Tillsammans med sin barndomsvän, journalisten Kristian Klarup Keller, började Mikkel att experimentera med bryggning. Båda ville introducera deras egenbryggda öl för omvärlden och även utmana deras vänner med nya smaker och inspirerades av många amerikanska bryggerier.

De två vännerna började med att klona kommersiella bryggeriers öl och med hjälp av sina vänner, som fick agera smakjury, blindtesta brygderna och se hur nära de lyckades brygga  originalet.

Under den här tiden arbetade Mikkel som lärare i fysik och matematik på gymnasieskolan Det Frie Gymnasium. Det var en intressant skola att jobba på, förklarar Mikkel, men att han ganska snabbt tröttnade på skolan och skolmiljön.

– Skolan som jag jobbade på var lite speciell. Där röstade vi om allting och en röst från en elev var lika mycket värd som en röst från en av rektorerna. Jag och två av mina elever tog upp om att vi skulle få möjlighet att brygga öl på skolan och även köpa utrustning med skolans pengar för över 8 000 danska kronor. Det förslaget röstades snabbt fram till ett ja, säger Mikkel.

De två eleverna var Tore Gynter och Tobias Emil Jensen som senare skulle komma att starta To Øl.

Tore Gynter förklarar, när vi träffar honom på öppningen i San Diego, att det är Mikkel som lärde honom att brygga öl.

– Det är väldigt mycket matematik och vetenskap när det kommer till öl. Därför såg vi det som en grym möjlighet att få göra det på skolan, säger Tore och ger Mikkel en klapp på axeln.

Keller och Borg Bjergsøs bryggande fortsatte i köket hemma hos Mikkel och ölen serverades bara vid särskilda tillfällen och i små lokala barer. När de väl lyckades med kopiorna började bryggarna ställa ut sina öl i tävlingar runt om i Danmark, tävlingar som de slutligen vann. I början var bryggarnas aktivitet väldigt liten och det var inte många som visste om deras existens.

2005 startade Mikkels tvillingbror Jeppe Jarnit-Bjergsø en ölaffär och började distribuera parets öl till vissa länder och destinationer. 2006 var året då bryggeriet tog sig an en bredare publik och paret grundade Mikkeller.

Sent 2006 tog det fart för ett av Mikkellers öl, den experimentella Beer Geek Breakfast, ett öl som satte Mikkeller på kartan, efter att det röstades väldigt högt i stout-kategorin på Danske Ølentusiasters bryggtävling. 

Uppmärksamheten som Mikkeller fick under 2006 resulterade i att bryggeriet fick möjlighet att distribuera sin öl till flera andra länder. Mikkeller, som inte äger ett eget bryggeri, började brygga på andra bryggerier genom att betala hyra för utrustningen och kostnaderna för bryggprocessen. Det är till stor del därför Mikkeller kunde fortsätta öka sin produktion trots att de inte hade egna lokaler.

Samma år, 2007, lämnar Kristian Klarup Keller Mikkeller. Anledningen till att de gick skilda vägar var, som Mikkel berättat i en tidigare intervju, att Kristian nöjde sig med att göra fem goda öl, medan Mikkel i sin tur ville experimentera mer. Kristian fortsatte sin karriär som journalist.

Under 2008 såldes Mikkellers öl i över 40 länder runt om i världen. Vid den här tiden hade bryggeriet släppt flera hundra olika öl i vitt skilda stilar och även olika varianter på samma öl.

Under 2013 introducerade Mikkeller 124 olika öl, en del öl var hela tiden under produktion medan andra fanns tillgängliga under en viss tid. Med ett högt antal olika öl och ett gott rykte bland ölentusiaster behövde Mikkeller kämpa för att möta kraven som ställdes på bryggeriet. Mikkeller driver fortfarande idag sin verksamhet som ett så kallat nomadbryggeri (fantombryggeri), alltså att bryggeriet inte har ett officiellt bryggeri utan istället samarbetar med andra bryggare för att producera sina egna recept eller sina experimentella öl som bara görs en gång. Mikkeller har bryggt öl på en rad olika bryggerier (i Danmark, Norge, Storbrittanien, Serbien och USA) men använder, som så många andra fantombryggare, belgiska de Proefbrouwerij som basbryggeri.

Jacob Gram Alsing är Mikkellers operations manager. Han har bakgrund i den danska armén och jobbade för försvaret från 1993 och tjugo år framåt tills han 2013 började jobba på Mikkeller.

– Det var enkelt att byta från armén till Mikkeller och jag tycker bättre om min nya uniform, säger Jacob.

Det hela började när han hjälpte under öpp-nandet av första Mikkeller-baren. Det ledde till att Jacob hjälpte till att organisera den första Copenhagen Beer Celebration 2012 och han ansökte därefter om jobb på Mikkeller, och Mikkel anställde honom.

Jacob ser till att det som Mikkel vill ska hända inom företaget faktiskt händer. Mikkel är hjärnan bakom Mikkeller och Jacob, det är han som är musklerna.

– Mitt jobb är att lyssna på vad som inspirerar Mikkel just i stunden och sedan förverkliga det. Att ta allting som Mikkel vill göra ifrån honom så att han kan fokusera på nya projekt och att göra grym öl, berättar Jacob och fortsätter:

– Jag försöker ge Mikkel så mycket frihet som möjligt, men det är svårt. Mikkel tycker om att jobba och att vara involverad i allt han gör.

Jacob spelade en stor roll i att få bryggeriet i San Diego att bli verklighet.

– Det som är viktigt att tänka på är att det är annorlunda att jobba i USA än vad det är i Danmark. Det är så mycket att tänka på och så mycket som kontrolleras i USA, även om det är en del att ta hänsyn till i Danmark också.

En stor anledning till att Mikkeller valde att röra sig bort från Europa och till USA var för att  ge Mikkeller möjligheten att utvecklas. Och att du som bryggare utvecklas i en stad som San Diego med över 120 hantverksöls-bryggerier kan ses som en självklarhet. 

– Allt det här med bryggeriet i San Diego har varit väldigt utmanande. Men jag tror nog att utdelningen är lika stor som själva utmaningen. Det ger oss även möjlighet att utvecklas som bryggeri för i San Diego finns några av de allra värsta hantverksölskritikerna vilket gör att vi verkligen måste jobba stenhårt, säger Jacob.

Han fortsätter berätta att Mikkeller alltid har saker på gång, men vill också poängtera att Mikkeller bara gör det som de älskar och att det är något som måste finnas kvar.

– Du måste älska det du gör, annars finns det väl ingen poäng tror jag, säger Jacob.

WarPigs, Flæsketorvet 25, Köpenhamn – Lördag 21 maj 2016
Garrett Oliver är på plats. Han talar högt och tydligt och tar över rummet nere i källaren på Mikkellers brewpub WarPigs i Köpenhamn. Det ska hållas en provsmakning av fatlagrad öl från Mikkeller och Brooklyn Brewery. Det är ett tiotal personer som är med på den exklusiva provsmakningen i källarlokalen. Rummet är mörkt och det finns träfat längs alla väggarna av rummet. Stora stearinljus står tända i alla rummets hörn. I taket hänger det en pampig kristallkrona som lyser upp Garrett Oliver där han
står vid bordet i mitten av rummet. På borden står
det tio olika öl, fem från Brooklyn Brewery och fem från Mikkeller.

Trots att det är de båda bryggarna som håller i provningen så håller sig Mikkel tyst och lite i skuggan.

– Hej och välkomna till den här sessionen, det är alltså jag och Garrett Oliver som ska presentera några av våra tyngsta öl, säger Mikkel och tar ett steg in i ljuset och fortsätter:

– Här har ni den roligaste mannen i ölindustrin och jag är den tråkigaste.

Han ger ifrån sig ett litet leende och tittar på Garrett. Mikkel tycker inte om att stå i centrum. Han gillar inte att hålla i provsmakningar och förklarar att han bara gör det vid speciella tillfällen som den här lördagen med Garrett Oliver och att det händer max en gång per år.

Bakom Mikkel står Jacob och förbereder för den första serveringsrundan. Det är dags att dricka fatlagrad öl. Mikkel börjar med att beskriva sina känslor över fatlagrad öl med att det oftast är ”big fat barrell beers”.

Garrett tar ordet och börjar beskriva sina känslor för sin klassiska Brooklyn Lager.

– Det är som om du hade varit med i ett stort band i 25 år och sedan fortsätter med musiken men fansen vill bara att du ska spela de äldre låtarna, han fortsätter:

– Jag vet att Brooklyn Lager är en öl som alla har med sig på fester, det är en skön öl att dricka på krogen, men jag vill att folk ska öppna upp ögonen för att vi faktiskt kan göra så mycket mer, säger Garrett.

Mikkel berättar om hans kärlek till lambik.

– Det är en ölsort som är intressant att laborera med, det krävs mycket tid och energi vilket är svårt för folk att förstå. Du måste veta vad det är du gör, trots att jäsningen är spontan är det mycket annat som ligger bakom slutprodukten. Vi har exempelvis bryggt suröl och spontant med torrhumling vilket inte är särskilt vanligt. Den mesta sötman i lambik kommer från frukter och bär, berättar Mikkel.

Den första spontanölen som Mikkel bryggde gjorde han redan 2005, då lät han ölen stå ute på balkongen i hans dåvarande lägenhet.

– När jag brygger öl som de här som ni får dricka i dag känner jag mig stolt. Det ligger så mycket tid och energi bakom de här ölen att de är värda varenda minut, säger han och tar en klunk öl:

– Det är enkelt att brygga exempelvis en IPA. Det är bara att humla så mycket en vill så blir det bra. Eller det blir åtminstone öl av det. När det kommer till suröl så är det en annan femma. Det kan ta flera år innan ölen blir så som det var tänkt. Det är så enkelt att bara humla sönder en öl eller att mata kaffe och choklad i en stout, men med suröl visar du verkligen din passion och dina färdigheter, säger Mikkel.

Det som är problemet med spontanjästa öl är att de både är svåra och dyra att göra.

– Det ligger mycket tid och energi bakom en sur öl, men de är värda vartenda öre. Det kan ta flera år att skapa en suröl. Numera är det fler och fler som börjar köpa den här sortens öl, vilket i sin tur gör det solklart att det är en bransch inom branschen som växer, säger Mikkel.

När en av personerna som är med under provsmakningen frågar om hur Mikkel ser på framgång när det kommer till hans öl så svarar Mikkel:

– 100 %. Mikkel blir sedan tyst en stund.

– När jag ger ut en öl så är jag nöjd med den, och om jag vill ändra i den så kan jag göra det, men det är svårt.

Ett av de öl som är med under provsmakningen är Mikkeller Beer Geek Vanilla Shake. Ett väldigt sött öl som smakar som en mäktig efterrätt, det är som att dricka en brownie.

– Just den här ölen blev inte som den skulle… Han som bryggde den läste fel i receptet och lade till alldeles för mycket vanilj i ölet. Så det här blev en massiv big fat vanilla beer, säger Mikkel och skrattar men menar på att det fortfarande är en riktigt god öl.

Huvudkontoret, Vesterbrogade – Lördag 21 maj 2016
Mikkellers kontor ligger i västra Köpenhamn, bara ett stenkast från Mikkeller Bar, WarPigs och Øl & Brød. Kontorets fasad består av fyra fönster som vetter mot gatan nedanför. De fyra fönstren pryds med deras logga, en hand som räcker fingret, ett recept på whiskey sour och Mikkeller Running Club-loggan. Kontoret ligger på andra våningen av byggnaden och trapphuset är vackert med stora stentrappor. Mikkel tar täten upp för trappan efter att han parkerat sin cykel vid entrén som ligger bredvid en kinesisk restaurang. Målmedveten, tävlingsinriktad och med stora mängder kontrollbehov. Det är Mikkel Borg Bjergsø.

Det första som Mikkel gör på kontoret är att gå fram till tappkranen som finns i lunchrummet. Han tar ett glas och häller upp en öl, håller upp den mot lampan som hänger ovanför bordet och slår sig ned och lutar sig bekvämt mot väggen. Han börjar beskriva hur det är för honom att brygga öl och han förklarar att det inte är själva processen som intresserar honom. Utan att det viktigaste för honom är recepten och slutresultaten.

– Att bara ha en idé om en öl och att sedan förverkliga den och göra den fantastisk, det är det som är viktigast för mig. Jag bryr mig egentligen inte alls om själva bryggprocessen, säger Mikkel och tar en klunk av sin öl, som är en ny IPA.

Varför bryr du dig inte om brygg-processen?

– För mig personligen så skapas en öl genom en idé och ett recept. Det finns flera duktiga bryggare som kan ta ett recept och göra det till en riktig produkt.

Anser du dig vara en bryggare?

– Jag är ingen bryggare. En bryggare är en person som arbetar i ett bryggeri och skapar öl på ett brygghus. Jag spenderar mina arbetstimmar på att skapa idéer och recept och pratar med mina bryggare, säger Mikkel.

Hur skapar du dina recept?

– Jag får en idé och ibland så testar jag idén med ingredienser hemma i köket och gör sedan ett recept på datorn.

Mikkel ser ingen poäng i att försöka göra den perfekta ölen. Han tycker dessutom att det är tråkigt att brygga samma öl flera gånger. Att göra den perfekta ölen ser han även som en omöjlighet.

– Om jag skulle ge mig på att göra den perfekta ölen hade jag lika gärna kunnat sälja hela mitt företag till Carlsberg, säger han, med en hel del sarkasm i rösten och ler lite samtidigt som han skakar på huvudet.

Däremot tycker han att det hade varit roligt att göra ett samarbete med McDonalds eller Ikea. När det kommer till samarbetet som Mikkeller har med SAS så var det SAS som hörde av sig och frågade om han ville göra ett par öl som de kunde servera på deras flygplan. Något som han absolut kunde tänka sig.

– Det är bara bra om fler folk har möjlighet att dricka bra öl, så det inte bara blir blaskig lager på flygplan. Några jag aldrig skulle kunna tänka mig samarbeta med skulle vara typ Jensen’s Bøfhus. Om de hade frågat mig hade jag bara skrattat de rakt i ansiktet och gett dem fingret, säger han och demonstrerar och skrattar, jag skulle aldrig kunna samarbeta med en sådan kedja, fortsätter han.

Varför kan du tänka dig ett samarbete med McDonalds, men absolut inte Jensen’s Bøfhus? 

– Jag är inte rädd för att göra oväntade saker. Mitt uppdrag är att göra hantverksöl till något roligt och sprida det budskapet till hela världen. McDonalds gör det de gör och de gör det bra. De gör tolv hamburgare på 90 sekunder och de smakar likadant var du än är i världen. De säljer biljoner av dem varje år och om folk kunde få en bättre upplevelse av McDonalds genom att dricka en god öl till så hade jag varit riktigt nöjd. Jag tror dock inte att det kommer att hända, det blir nog inget samarbete mellan Mikkeller och McDonalds, säger Mikkel och fortsätter.

– Att McDonalds är ett gigantiskt företag har ingenting att göra med att jag skulle vilja göra ett samarbete med dem. Skillnaden mellan Jensen Bøfhus och McDonalds är snarare att McDonalds inte låtsas. Det gör Jensen. De får folk att tro att de serverar bra kött när det egentligen är skit. Jag tycker inte om när folk blir lurade av sådant. Det är så många familjer som går till Jensen och tror att de ska få en grym stek. De kommer de inte att få.

Att kvalitet är otroligt viktigt för Mikkel är något som framgår gång på gång, och han förklarar att det till stor del har att göra med hans specifika smak och kontrollbehov. Han beskriver att bryggning kan likställas med ett band. Att det är många som tänker att när ett band blir stort och blir mainstream så blir bandet genast mycket sämre. Men så behöver det inte alls vara egentligen.

– För att ta min allra första IPA som ett exempel och då om folk skulle säga att den var bättre förr än vad den är nu. Det är sådant som folk bara säger för att de ska vara exklusiva. Och det är bara ren bullshit att min IPA från den tiden skulle vara bättre än den som jag sitter och dricker nu, säger han lite kaxigt.

Vilka öl är du mest stolt över?

– Svårt att svara på. Men Nelson Sauvignon är en som jag är stolt över. Jag gjorde också en altbier på WarPigs som jag verkligen tyckte om. Det är en svår stil att brygga och jag tycker att den blev riktigt bra, säger Mikkel.

Du har gjort många samarbeten, vilket är du mest nöjd med?

– Alla. Alla är unika och har gjorts med bra folk. The Goop-serien som vi gör med Three Floyds är riktigt roliga och nya i ölvärlden.

Øksnehallen, Halmtorvet 11, Köpenhamn – Fredag 13 maj 2016
Kön till Copenhagen Beer Celebrations första pass på fredag förmiddag den 13 maj är otroligt lång och det är en ormlik köbildning som slingrar sig flera hundra meter. Trots värmen från solen som gassar är alla människor lugna och sköter sig. Alla besökare tilldelas varsitt glas, en karta över vilka utställare som är på plats och vilka öl som de olika bryggerierna ska servera under passet. Varje bryggeri serverar två olika öl per session. Något som gör att festivalens samtliga pass blir attraktiva, då många av bryggeriernas öl är högst exklusiva.

När dörrarna väl slås upp till Øksnehallen rusar människor in på jakt efter de få sittplatser som finns i lokalen. Jakten fortsätter mot Hill Farmsteads monter, som visar sig vara en av festivalens mest populära, och det bildas återigen en kö.

När Mikkeller bestämde sig för att starta Copenhagen Beer Celebration var det för att de ville ha en festival som var riktad till bryggarna och inte till kunderna. Mikkel har tidigare berättat att de ville göra bryggarna glada vilket då skulle leda till att kunderna också blev glada. Det är tänkt att bryggarna ska känna att festivalen är mer fest, än vad det är en mässa där du har bryggarna på en sida bardisken och kunderna på den andra.

Bryggmästaren Fred Karm, på amerikanska Hoppin Frog Brewery, var en av flera brygg-mästare som var på plats bakom sin monter. Han hade på sig en stor grön skjorta och gick runt med ett smittsamt leende på läpparna under helgens alla fyra pass.

– Utbudet på alla öl här är helt otrolig. Det här må vara fjärde gången som jag är på plats, men det verkar ju som att det ändå bara blir bättre och bättre, säger Fred Kram och fortsätter smaka på sin öl och hjälpa till i sin monter.

Första året som Copenhagen Beer Celebration anordnades var 2012, vilket gör årets upplaga till den femte. Då hölls festivalen i Spartahallen som ligger nära Parken i Köpenhamn, men i år är festivalen dubbelt så stor från vad den tidigare varit. Det här årets festival har med 65 bryggerier från stora delar av världen. Dessutom finns det en sektion som endast är tillägnad skandinaviska bryggare som alla har blivit tilldelade en tappkran var.

Folk har rest från hela världen för att kunna ta del av Copenhagen Beer Celebration. Jeff Thurber flög in från Los Angeles för att medverka på hela veckan som varit späckad med intressant och spännande öl.

– Jag brygger en hel del själv där hemma och har alltid varit intresserad av hantverksöl. Att kunna vara här i Köpenhamn för första gången är en möjlighet som nog bara kommer att komma en enda gång i mitt liv. Jag kände att jag var tvungen att ta den och det har varit helt underbart, säger Jeff Thurber med ett stort leende på läpparna.

Även bryggare som inte ställer ut är närvarande. Kai Gehlsen som är en av bryggarna på San Diego-bryggeriet Ballast Point har tagit sig till festivalen. Han är där tillsammans med sin flickvän Ariella Converi som även hon arbetar på ett San Diego-baserat bryggeri, Duck Foot Brewing co.

– Eftersom jag inte hade möjlighet att vara med på öppningen av Mikkeller San Diego så är det så otroligt roligt att vara här för den här grymma veckan. Ölen här är helt makalös, säger Ariella Conversi.

– Vi tog oss hit för att fira Arielles födelsedag. Hon har velat åka hit alla åren, men det är lite svårt att ta sig hela vägen från San Diego, men nu   kände vi att det var dags, säger Kai Gehlsen.

På plats i Øksnehallen utöver alla bryggerier  är även tatuerare från Helsingborgsbaserade studion Crooked Moon Tattoo. Det är flera av besökarna som tar tillfället i akt att få en tatuering gjord under festivalens gång. Det tävlas dessutom om att få en gratis tatuering, något som Arielle Conversi vann. Majoriteten av tatueringarna som görs i den stora lokalen är relaterade till öl. Det är humlekottar, Keith Shore-illustrationer, Brewskis logga och mycket annat. Tatuerarna har fullt upp under de fyra passen men får i slutet av det fjärde och sista passet en paus, då de själva blir tatuerade av Mikkel. CBC besöktes av 3 000 besökare per session under festivalens två dagar. I slutet av september annordnas CBC i Boston för första gången.

9368 Cabot Dr. San Diego – Fredag 14 april 2016
Keith Shore har blivit en stor del av Mikkeller. Det är han som skapat den stora igenkänningsfaktorn som illustrationerna har bidragit till. Han tar en paus från inramandet och tittar upp på väggmålningen i Mikkeller San Diegos tasting room. Han tycker att det ser riktigt bra ut. Han berättar att han själv inte kunde vara med och måla den, men att de som gjorde det har gjort ett bra jobb. När AleSmiths Peter Zien pratar om hur viktigt det är med loggor och marknadsföring så menar han på att det är viktigt i etablerandet av ett märke att ha en etikett som sticker ut från mängden.

– Vi jobbade väldigt länge med att få till loggan till AleSmith och jag tycker absolut att Mikkeller har lyckats med sina etiketter och sin logga. Det är just tack vare att de sticker ut. Du känner enkelt och snabbt igen deras öl när du ser dem på en hylla i affären eller i baren. Du vet att det är Mikkeller även om du inte har flaskan eller burken precis framför dig och om du inte ens har druckit ölet, säger Peter Zien.

Designern och illustratören Keith Shore, är baserad i Philadelphia där han bor med sin fru och deras två barn.

Han var och besökte bryggeriet när det låg under AleSmith, nu är hans upplevelse av bryggeriet helt annorlunda. Han har fått vara med och inreda det på nytt. Keith ligger bakom över 400 av Mikkellers etiketter.

– Det bara blir så, det bryggs konstant nya öl som alla behöver nya etiketter, säger Keith och fortsätter knappa på sin dator.

Mikkel berättar att Keith var den som fann Mikkeller. Att det var Keith som hörde av sig till honom om att börja skapa etiketterna. För bryggeriet hade egentligen en annan illustratör från början, men Keith visade sig vara en bättre matchning.

– Det som jag gillar med vår öl är att alla är helt olika och detsamma gäller med det som Keith illustrerar. Han förstår verkligen vad som ska förmedlas i ölet och vad som ska synas på etiketten. Det är ölet som ska representeras av etiketten, säger Mikkel.

Han förklarar vidare att Keith får ta del av recepten och att han utifrån dem ritar eti-ketterna. Att Keith vill få med så mycket som möjligt av ölets innehåll på etiketterna, han får även smaka på ölet för att känna igen smakerna innan han ritar upp etiketterna.

Huvudkontoret, Vesterbrogade – Lördag 21 maj 2016
Mikkel tycker att det ser bedrövligt ut på kontoret just nu. Det är rörigt och han är märkbart irriterad på hur det ser ut. Han vill ha ordning och reda och det ska vara stilrent. Inredning och design är viktigt för Mikkel. Kontoret är inrett möbler och lampor av den danska designern Verner Panton. På hans barer och restauranger är det avskalat och det ligger mycket eftertanke bakom valen av inredning.

Mikkel har öga för detaljer, något som inte bara gäller detaljerna i ölen han skapar utan också i inredning av alla hans projekt. Att baren i Stockholm stängdes berodde på att han inte var nöjd med hur den drevs och att den inte såg ut som han ville att den skulle göra.

– Det är viktigt för mig att allt jag skapar och driver ska vara vackert. Baren i Stockholm höll exempelvis inte måttet i mina ögon, berättar han.

På vilket sätt höll den inte måttet?

– Vi hade en partner som vi inte kom överens med när det kom till barens kvalitet. Han höll inte med oss om vad vi ansåg var bäst för baren och var inte redo att kompromissa med oss. Dessutom så var det väldigt rörigt där och vi kände att vi inte kunde lita på honom, berättar Mikkel.

c/o HOPS har sökt Mikkeller Stockholms tidigare personal som avböjt att kommentera.

För trots att Mikkeller i dag har barer och restauranger i tre världsdelar har Mikkel full koll på vad som sker och han har handplockat flera av hans personal.

– Vår succé är att vi bara gör saker som vi gillar, vi vill inte bara att det ska se bra ut på pappret. För att ta Ramen To Bíiru som ett exempel så har jag alltid älskat ramen och jag har saknat en bra restaurang för det i Köpenhamn. Vi startade inte upp det här samarbetet bara för att vi vill ta över, förklarar han.

Äger ni samtliga barer och restauranger?

– Vi äger minst 51 % av i stort sätt alla våra verksamheter. Det betyder att vi har kontrollen över verksamheterna även när vi inte alltid enas med våra partners, det är väldigt viktigt för mig. När det kommer till Ramen To Bíiru så har jag känt Uki i många år och har besökt hans restaurang Bento sedan den familjeägda restaurangen öppnade. Vi hade under en längre tid pratat om att starta upp ett ramen-ställe och till slut så gjorde vi det. Uki delar samma värderingar som mig när det kommer till kvalitet och vi båda vill göra Danmarks bästa ramen och även hålla vid att det är en klassisk japansk rätt. Jag tycker att vi lyckats med det, säger Mikkel.

I maj blev det officiellt att Mikkel sålt drygt 10 % av Bjergsø Holding ApS till den New York-baserade kapitalfonden Orkila Capital. Köpesumman vill Mikkel hålla för sig själv, men berättar för danska FødevareWatch att han valt att ta in de nya delägarna för att förstärka kompetensen, men även få in kaptial för att kunna sprida vidare varumärket över världen. Dessutom ska pengarna användas för att förverkliga ännu fler av hans idéer. I samband med försäljningen startade Mikkel det nya bolaget Beer Geek Breakfast Holding ApS, som idag är Mikkellers störst ägare.

Mikkel berättar att han vill att fler människor ska dricka bra öl och äta god mat. Han ser det som en del av livet.

– Jag jämför oss inte med andra, men varje gång vi öppnar något nytt så gör vi en stor grej av det. Inte som Brewdog som nyligen öppnade en bar i Malmö tror jag. Det var ju i stort sett ingen som visste det. Vi vill visa att vi bryr oss om det vi gör och därför slår vi alltid på stort.

Det är oerhört viktigt för Mikkel att all inredning, design och upplägg följer hans vision. Det ska var tydligt att du är på en plats som till viss del ägs av Mikkeller. Det ska hållas hög standard och personalen ska veta vad de gör och vad de pratar om.

– Det är en av anledningarna till att jag handplockar personer. På Koelschip har jag till exempel två personer som är extremt kunniga när det kommer till Belgien och belgisk öl och det behövs i en bar som den, säger Mikkel.

Även Mikropolis, som samägs av Mikkeller, To Øl och Morten Bruun, följer det tydliga temat – avskalat, stilrent och nordiskt. Baren fokuserar mycket på drinkar, men har även ett flertal öl på tapp. Mikropolis ligger, likt Mikkeller Bar, Mikkeller & Friends och Koelschip, en halvtrappa ner från gatuplan. Rent estetiskt är det Øl & Brød, Mikkeller Bar och Mikkeller & Friends som liknar varandra mest. WarPigs å andra sidan var meningen att ha en amerikansk känsla till sig.

– Jag vill att WarPigs skulle kännas som en restaurang och bar i Texas. Jag sökte länge och noga efter detaljer att ha där. Det tog mig flera månader bara att hitta de små rosa sockerpaketen till exempel. Det är inget som någon tänker på tror jag, men det är viktigt för mig, säger han och rycker på axlarna.

Till Ramen To Bíiru importerade han bruna plastglas och spenderade flera timmar på att försöka hitta just rätt bruna plastglas. Han går och hämtar ett av de bruna glasen från en hylla ovanför diskhon i lunchrummet.

– De är ju rätt fula, men det är ur dessa som alla dricker vatten i Japan och det tyckte jag att vi skulle göra här i Köpenhamn också, säger han och visar upp glaset.

På den vänstra väggen inne i lunchrummet hänger det ett stort inramat fotografi på Mikkellers anställda. Det är ett 40-tal personer på bilden och Mikkel sitter mitt i centrum och ser väldigt allvarlig ut. Med ett växande företag, ökar också personalstyrkan och det finns planer på att expandera kontoret.

– Vi försöker köpa lägenheten mitt över. Vi måste ha mer plats eftersom vi kommer bli ännu större.

2016 har varit ett år där det har hänt mycket i Mikkels liv. Han har föutom att gått och blivit med bryggeri i staterna även köpt en vingård utomlands. Han är exalterad över vingården och går ut till sitt skrivbord för att visa att alla papper är påskrivna och att han nu kan kalla sig vingårdsägare. Han lägger ner pappren och går in till rummet där han förvarar sina viner och där det även finns en träningscykel och två löpband. Han kommer ut med en liten trälåda som han fick av en bryggare på Copenhagen Beer Celebration.

– Den här lådan fick jag, det gjordes bara hundra och så fick jag en. Det är fyra olika sorters mjöd, säger han nöjt och häller upp det i tre glas.

Det är mer som är på gång 2016 för Mikkeller. I slutet av juni öppnas det upp ett barrell room med en bar som ska gå i linje med den Belgien-inspirerande  baren  Koelschip som öppnade upp tidigare i år.

– Jag behöver alltid ha något för mig, men det är tröttsamt, säger han och suckar och tar en klunk av den rödfärgade mjöden i hans glas.

Dessutom är det planer på att öppna upp en bar i Stockholm igen och även att hitta en ny lokal i Tokyo. Den tidigare Tokyo-baren plockade ner Mikkeller-skyltarna i våras efter en avtalsdispyt med Mikkellers norska partner Fuglen som satt på avtalet till lokalen.

– När vi öppnade Tokyo-baren hade vi inte några kontrakt med ställena och kort tid efter att vi öppnat baren insåg vi att vi inte kunde jobba med vår partner. Vi ville ta över baren och driva den helt själva, men det fick vi inte. Därför flyttade vi hellre varumärket Mikkeller, istället för att fortsätta driva en bar som vi inte är helt nöjda med. Det tog emot eftersom vi lade ner mycket tid och energi på att bygga just den baren i Tokyo, berättar Mikkel.

Mikkeller Tokyo drivs idag vidare som en ”pop up”-bar i tillfälliga lokaler, och Fuglen driver i lokalen sin egen ölbar Øl, där de fokuserar på öl från de nordiska länderna.

Utöver bryggeri i San Diego, Copenhagen Beer Celebration i Boston och en bar i San Francisco har Mikkel ett par andra saker som han skulle vilja göra i USA. Hans tvillingbror Jeppe Jarnit-Bjergsø brygger som känt öl under namnet Evil Twin och har lokaler i New York. Det har tidigare sagts att Danmark och särskilt Köpenhamn, har varit för litet för de båda bröderna.

– Jag tror att en stad som New York hade fungerat. Det är en stad som är stor nog för både mig och min bror, säger Mikkel och tittar ner i sin telefon.

Men det som han prioriterar just nu är att fortsätta öppna upp för nya grenar och projekt i Köpenhamn. Utöver att samarbetet med Stockholms-baren inte fungerade så talar han annars väldigt gott om den svenska ölscenen. Han menar att det finns mycket mer hantverksöl i Sverige än vad det finns i Danmark.

Försök nämna fem danska bryggerier som är bra. Där är ju fan bara Mikkeller som håller kvaliteten, och To Øl nu, men de är ju trots allt mina grabbar. Till Copenhagen Beer Celebration var det betydligt enklare att hitta fem bra svenska bryggerier än vad det var att hitta danska, säger han och börjar nämna bryggerier som Brewski och Omnipollo.

Utöver provningen med Garrett Oliver är Mikkel på plats i Köpenhamn den här helgen för att springa Köpenhamn maraton. Han ser det som en rolig grej att göra och verkar inte alls vara nervös eller orolig. Väderprognosen säger att det ska vara strålande sol och varmt. Under morgonen har han redan varit ute och sprungit och känner sig trött i benen, men varken det eller värmen verkar oroa honom det minsta.

– Jag tycker om att springa långt när det är varmt, det blir lite mer av en utmaning och det är rätt skönt. Ska jag kunna dricka öl efter loppet imorgon så måste jag springa, säger Mikkel och ler lite.

Mikkel har ett långt förflutet med löpning. Som yngre fick han ett stipendium som gjorde det möjligt för honom att gå i skola och träna löpning i USA. Han tränade otroligt mycket och anser nu i efterhand att han kanske inte hade tid att vara ung. Han hade inte möjlighet att göra dumma saker och att festa på grund av den tuffa träningen. Efter ett tag slutade han helt med träningen och började då försöka ta igen det som han ansåg sig ha missat. Han började festa mer, dricka mer öl och äta mer mat. Det bidrog till att han började gå upp i vikt.

– Jag kände att jag inte hade tid att träna när jag hellre ville leva livet och vara ung. Jag blev tjock. När jag ser bilder på mig själv från den tiden nu så får jag rysningar. Det var riktigt illa. Jag förstår verkligen inte varför ingen sa någonting till mig, säger han och skakar på huvudet.

I dag är Mikkel lång, slank och vältränad. Han springer omkring elva mil i veckan. Löpningen blev ännu en gång en del av hans liv tack vare hans goda vän Søren Runge som började springa för att han hade slutat röka. Mikkel ville inte sluta dricka öl och äta god mat, men han ville inte heller fortsätta den onda cirkeln med viktuppgången.

– Det som jag och Søren tänkte var att vi inte lär vara ensamma om att äta gott, dricka gott och springa. I och med att jag är så pass tävlingsinriktad som jag är så kunde jag inte heller vara långsam så jag började träna mer och mer. Det ska inte heller vara någon som klår mig i min egen löparklubb, säger Mikkel.

I och med att både Mikkel och Søren mådde så bra av löpningen kände de att det hade varit bra att få fler ölentusiaster att göra samma sak. Det var därifrån idén om att starta en löparklubb inom bryggeriet växte fram. Genom att vara ute och springa tillsammans för att sedan avnjuta en kall öl efteråt lockades fler och fler till klubben. Det hela började med bara de två kamraterna från lärarskolan, men redan andra gången som de sprang var det 28 personer som deltog. Efter det så flöt det bara på och fler och fler anslöt sig.

– Jag tror att det kan ha varit den gratis ölen som lockade nästan 100 personer den tredje eller fjärde gången som vi sprang med Mikkeller Running Club, säger Søren Runge och skrattar lite gott.

Mikkeller Running Club har expanderat till att finnas lite överallt i världen och har nästan uppemot 100 så kallade kapitel, alltså nästan 100 olika löparklubbar. Klubben har även egna träningskläder med klubbens logga och tryck som är illustrerat av Keith Shore. Søren håller upp en av tröjorna och visar vad som står på baksidan.

– Det blir kul att kunna se folk springa runt med de här tröjorna i USA, särskilt när det är ett finger på baksidan som räcker fuck you, säger han och ser väldigt nöjd ut.

Søren är väldigt dedikerad till Mikkeller Running Club, han har till och med tatuerat in klubbens logga på sin underarm som han stolt visar upp. Han menar att det finns så många runt om i världen som njuter av att springa och ser det som ett bra sätt att bygga vänskapsband och att hålla en del vid liv.

– Jag har fru och barn och har därför lite svårt att träffa mina vänner, men i och med löpningen träffar jag dem åtminstone en gång i månaden. Det händer också flera gånger att folk tar med sig sina barn, det är riktigt kul och alla har en gemenskap, löpning och öl, säger Søren.

Första lördagen varje månad är det över 3 000 personer som springer i de nästan 100 kapitlen av Mikkeller Running Club, över hela världen. Det är alltså 3 000 personer som springer för att sedan kunna dricka en kall och god öl. Jacob Alsing, operations manager på Mikkeller, är med och styr och ställer i det mesta som Mikkeller gör och han är med och springer när han känner att han har tid till det.

– Vi gör det här för vi älskar det, vi bryr oss egentligen inte om vad andra tycker, utan huvudsaken är att det här är något som vi brinner för, säger en svettig Jacob Alsing när han står med en kall öl efter en avslutad löprunda.

De senaste tio åren av Mikkels liv har varit fullspäckade. Han har inte kunnat vara med sin familj så mycket som han egentligen hade velat. Han förklarar att han inte är en person som kan sitta hemma och kolla på tv och äta chips en hel kväll, utan han måste hela tiden ha något att göra. Tanken var att löpningen skulle bidra till att han jobbade mindre, men han har istället börjat träna ännu mer vilket också gör att tiden med familjen blir knaper.

– Pernille, min fru, hon förstår mig men jag känner samtidigt att jag måste ändra på det här. Jag vill kunna vara pappa till mina två barn och jag vill kunna umgås med min familj mer, berättar han och suckar samtidigt som han tittar ut genom fönstret i lunchrummet på kontoret i Köpenhamn.

Det blir mycket resande runt om i världen för honom. Under maj månad har han pendlat från Jerusalem till Köpenhamn för att kunna närvara på Copenhagen Beer Celebration, springa Köpenhamn-maraton och för att hålla i provningen med Brooklyn Brewerys Garrett Oliver.

– Det är tufft att arbeta från Jerusalem, men det går, förklarar han. Han fortsätter berätta att han och hans familj är där för att hans äldsta dotter Stella ska gå i skola där ett tag.

Att skilja på ledighet, familjeliv och arbete är svårt för Mikkel. Han har alltid något nytt på gång och är nästan aldrig ledig. Han brukar utnyttja familjens sommarstuga när han behöver lugn och ro.

6893 Cabot Dr. San Diego – Lördag 16 april 2016
Det är dagen för den officiella öppningen av Mikkeller San Diego. Dagen börjar med att Mikkeller Running Club ska springa sitt första lopp och det rör sig om att springa fem kilometer eller tio kilometer. Solen skiner starkt, en svag vind går genom palmerna på parkeringen utanför bryggeriet. På plats är löpare i alla åldrar som står och värmer upp. Mikkel står redo, han ser pigg ut trots att han sprang från hotellet till bryggeriet för bara några minuter sedan. Han ska dessutom springa tio kilometer till. Han har på sig Mikkellers egna löparkläder och ser helt oberörd ut trots att det är väldigt varmt och luften är tung. Hans blick är fokuserad och allvarlig. Klockan börjar närma sig tio och Mikkel ber Søren att ta tag i det så att alla kan komma iväg. Søren ställer sig och talar inför löparna.

– Hej och välkomna, riktigt kul att se att så många har kommit hit, vi ska börja springa alldeles strax, men jag vill gärna ha en bild på er alla först, ropar han ut.

Bilden är tagen och löparna är iväg. Mikkel och Søren går direkt upp i täten och är även de första att komma tillbaka till bryggeriet efter det första varvet av två. De springer in i bryggeriets tasting room och tar varsitt glas vatten för att sedan röra sig iväg mot varv nummer två.

– Kan omöjligt ta en öl nu, har ju fem kilometer kvar att springa. Det blir bara vatten nu, ölen får jag ta sen, säger en svettig Mikkel Borg Bjergsø och springer vidare med svett som rinner ner för hans panna.

Löparna droppar in titt som tätt och solen gassar på och det är riktigt varmt. Det är många som väljer att springa ett av de två varven, och nöjer sig med att klara av fem kilometer i värmen. Mikkel och Søren springer fortfarande ihop och är på upploppet av det andra varvet. Mikkels steg är lätta och han nästan flyger fram, svetten dryper ner från hans panna, men trots det ser han helt oberörd ut och ser till och med ut att njuta av det.

Lokalen med alla jäs-tankar är trång. Allt som görs där inne är drivet av mänsklig kraft, ingenting är styrt av datorer eller med hjälp av robotar. Allt görs av de tre bryggarna Bill Batten, Chris Gillogly och Daniel Cady. Bill Batten arbetade tidigare för AleSmith, men har arbetat för Mikkeller sedan februari 2016.

– Jag ville stanna kvar i de här lokalerna, Peter (Zien) vet också att jag brinner för öl och att jag vill fortsätta med hantverket, inte arbeta med datorer som stänger av och sätter igång maskinerna. Det gör jag hellre gör med mina egna händer. Ölen på Mikkeller är mer kreativ och just nu är de här lokalerna helt perfekta för Mikkeller, men blir bryggeriet större så kan det bli att vi måste ha större och kanske till och med börja med datorbaserad utrustning, säger Bill Batten och visar upp bryggeriet.

Bill Batten beskriver vidare att när ett bryggeri blir större så utmanas det som är mänskligt med ölen och att de som arbetar på Mikkeller gör öl på det hårda sättet. Han menar att Mikkels sätt att brygga öl på är annorlunda eftersom det inte finns några ramar och att hans sätt är mer kreativt än andra bryggares.

– Mikkel tar steget längre, han tar en stil på en öl och korsbefruktar den med en annan stil. Han låter inte en stil styra honom och han tänker utanför boxen, vilket är nytt för mig. Vi ser vad som kan fungera och bara gör det, här har vi inga gränser och tror vi på något så bara gör vi det, säger Bill Batten och rättar till kepsen och kliar sig lite i skägget.

När det kommer till Mikkellers karriär och utveckling har Peter Zien hjälpt Mikkel med hur han ska använda sig av kaffe i sin öl.

– Jag hjälpte till en del med Beer Geek-serien, att på så många olika sätt kombinera kaffe i ölen. Jag vill inte avslöja hur det görs och gjordes, det är min lilla hemlighet. Om någon frågar mig om jag kan berätta mer så tittar jag bara på dem och säger att du ser smart ut så du kommer lösa det på egen hand, säger han och skrattar lite kaxigt. Han fortsätter med att beskriva att Mikkel har gjort ett namn för sig genom att vara den bryggaren som inte är rädd för att utmana smaker.

Inne i lagerlokalen med malt, humle, jäst och socker finns det även ett par träfat. Mikkeller experimenterar mycket med olika sorters socker och sockerlag. De använder sig av sockerkristaller i olika färger som enligt Bill Batten hjälper ölen att få ett snyggt skum. Det bidrar även till att ölen får en karamelliserad glaze till sig. Det är något som Mikkel lärde sig då han bryggde mycket öl i Belgien.

– Det är otroligt viktigt att vi planerar långt i förväg så att vi har allt vi behöver hemma när det väl är dags att brygga. Eftersom vi använder oss av så pass mycket olika saker i vår öl måste vi ha koll på att allt verkligen finns i lagret, säger Bill.

Lite längre in i lagerlokalen finns ett separat rum. I det rummet finns olika bakterieodlingar och träfat med öl som bryggarna är mitt uppe i att experimentera med. Det är odlingar som Bill aldrig tidigare har haft möjlighet att arbeta med. Det här rummet är tänkt att vara helt dedikerat till extrema experiment som ska ge möjlighet att utmana sig och testa nya tekniker och idéer.

– Det här är och kommer förbli mitt lilla lekland, säger Bill och skrattar lite. Vi har stora glaskärl med olika bakterieodlingar som vi har använt till några öl, men som vi nu ska återanvända för lite roliga projekt. Vi kommer börja på riktigt med det här om kanske sex månader.

Det är viktigt att vara försiktig i det separata rummet då det är mycket vildjäst, och olika bakterier i det rummet. Vildjäst sprider sig väldigt enkelt och snabbt, och kan infektera hela bryggeriet. Bill Batten var den första av de tre bryggarna som fick anställning på Mikkeller och det var även han som fick handplocka de resterande två, Chris Gillogly och Daniel Cady.

Inne i själva bryggeriet arbetar Chris Gillogly för fullt med de sista detaljerna. Tidigare arbetade han som elektriker och har varit aktiv inom militären. Han förklarar att de är tre personer som brygger, men att det 90 procent av tiden handlar om att agera vaktmästare och resterande 10 procenten är bryggande. Han har sedan tidigare bryggt hemma, men nu känner han att han får ut tillräckligt av sitt intresse på jobbet. Han började arbeta på bryggeriet i februari och har aldrig träffat Mikkel tidigare.

– Mikkel verkar vara en tystlåten person, väldigt smal, men han verkar riktigt skön. Jag känner ju bara honom genom hans recept och det är riktigt kul att äntligen få ett intryck av mannen bakom det jag står och gör varje dag. För det känns ju redan som att jag känner honom trots att det här är första gången jag faktiskt träffar honom. Jag tycker att han borde odla ut sitt skägg igen, säger den skäggige Chris Gillogly där han står bland slangar och cylindrar i sina gummistövlar.

Chris är otroligt glad över att ha det jobbet han har. Han berättar att när han jobbade som elektriker ibland kände att han kunde vara med i en bilolycka bara för att slippa gå till jobbet, nu känner han helt annorlunda.

Hade jag varit med om en bilolycka på väg till jobbet i dag så hade jag tagit en taxi från olycksplatsen bara för att kunna ta mig till jobbet, säger han med ett stort leende på läpparna.

Bryggeriets utrustning har tio, femton år på nacken, men Chris menar att det inte spelar någon roll, han berättar att du kan ha sjukt dyra och fina saker, men det gör inte alltid att ölen blir bättre bara för det.

– Jag skulle kunna ha knappar att trycka på för att öppna de olika kranarna som finns runt om hela bryggeriet, nu får jag istället gå och vrida om alla. Det blir min motion i vardagen. Jag brukar säga att Mikkellers öl är ungefär som hembryggning på steroider, säger han.

Under de här fem veckorna som den intensiva bryggningen av 19 olika öl har skett känns det bra för bryggarna Chris Gillogly och Daniel Cady att äntligen få möjligheten att servera ölen. David menar att det känns konstigt att jobba och inte få möjlighet att servera det som skapas.

– Det ska bli kul att se allas reaktioner, det är ju så många nya öl och det har varit ett flertal olika experiment, säger Daniel Cady och fortsätter spola bryggeriets golv med vatten.

Daniel, som endast har haft mailkontakt med Mikkel får även han möjligheten att träffa mannen idag för allra första gången. Daniel tycker precis som Chris att Mikkel verkar vara en lite tillbakadragen och tyst person.

– Det blir nog lite roligare när hela artighetsfasen är över, när det inte längre bara är handskakningar och kallprat, säger han.

Bryggarna Daniel och Chris, som tidigare arbetat med amerikanska bryggare tycker båda att det är mer motiverande att jobba med Mikkeller. De menar att det ska bli intressant att se hur folket i San Diego ser på öl som inte är från staden, men som är till för staden. Daniel flikar in med att det ska bli spännande att se om det här kommer att gå hem eller inte.

– Ja, vi får helt enkelt se när det gått kanske fem eller sex månader. Om det här fungerar eller inte. Kommer det uppskattas av San Diego, eller kommer det falla tillbaka till gamla rutiner på att öl ska vara det som det alltid har varit, säger han.

Solen skiner fortsatt starkt, det är ett högt sorl som kommer från baksidan av Mikkeller San Diego. Rockmusik spelas högt och det står partytält och food trucks över hela baksidan. Klockan är 15 och det är lördagen den 16 april och det är nu den officiella invigningen av bryggeriet äger rum. På plats är det flera lokala bryggerier och bryggmästarna står och serverar sin öl. Tapparna som tidigare under dagen lastades ut från lastbilar står nu prydligt på de små träborden.

Det är uppemot 1 000 personer på plats och samtliga står med varsitt ölglas i handen och stämningen är på topp. När Mikkel inte sitter på kontoret och blir överrumplad med förslag till företaget så får han ställa upp på bilder med flera av gästerna. Bland bryggarna som finns på plats är bland andra Bobby Mathews från Alpine som står och serverar två olika öl och verkar otroligt nöjd med hela tillställningen.

– Jag var här igår med på den inofficiella invigningen, men det går inte att få nog av god öl, säger han och ler sitt stora leende och rättar till sin keps samtidigt som han tar en klunk av Three Floyds öl Zombie Dust som han talar väldigt gott om.

Även bryggmästaren från South Park Brewing och Monkey Paw Cosimo Sorrentino är på plats. Han berättar att han vunnit ett flertal priser för sin öl och att han är riktigt glad över att Mikkeller har intagit San Diego.

– Jag har aldrig träffat Mikkel förr, men jag har träffat Jacob vid ett par tillfällen. Så det ska bli spännande att äntligen få träffa mannen som är på allas läppar, säger han och tittar efter Mikkel som står och tar en selfie med en av besökarna.

Bryggeriet Noble Ale Works har tagit sig från Anaheim för att vara med på invigningen. De serverar också två olika öl, bland annat en av deras mest uppskattade, en ljus stout under namnet Naughty Sauce. Julie Tridente jobbar som kontorschef på bryggeriet och hon njuter verkligen av att vara på plats i San Diego den här dagen.

– Det är så roligt att träffa alla som är här, vi är ju nästan som en stor familj, säger hon och vinkar till en av hennes vänner.

– För att vara en stad som ligger mitt i öknen och inte har så mycket vatten, så brygger vi i alla fall en jävla massa öl, säger Bill Batten och höjer sitt glas och skålar.

Mikkel kommer ut från kontoret lite då och då och pratar med sina vänner och med gästerna, men han spenderar mycket tid inne på sitt kontor. Det märks att han gärna håller sig undan, men trots det är det många som kommer fram till honom och behandlar honom som en rockstjärna.

– Det är så märkligt att folk kommer upp till mig och vill ta bilder med mig, jag förstår det verkligen inte, sa Mikkel när han satt på kontoret i Köpenhamn ett par veckor efter invigningen av bryggeriet i San Diego och beskrev att han inte tycker om uppmärksamheten. Han tycker om att vara lite i skymundan. Han är en tillbakadragen person som mest av allt bara vill att alla ska ha möjlighet att dricka bra öl. Att han nu har öppnat upp ett bryggeri i San Diego är ett stort steg, men trots det så kommer han fortsätta vara en nomad-bryggare.

– Bryggaren och utrustningen som vi har i Beligen på de Proef just nu är de bästa i världen. Mikkeller San Diego kommer vara sitt egna och här kommer det bryggas öl som inte kommer att bryggas i Belgien, förklarar Mikkel.

En person går fram till honom och ber om en bild ihop med honom. Jonathan Borrayo, en av gästerna på öppningen, har låtit en vän till honom göra en egen tröja som är Mikkeller-inspirerad. Han får ta en selfie tillsammans med Mikkel och får smeknamnet ”The Bootlegger”.

– Riktigt roligt att de kommenterade min tröja, lite tråkigt att jag nu kommer att ha smeknamnet The Bootlegger, säger Jonathan Borrayo och skrattar och verkar nöjd med bilden han fick ta tillsammans med Mikkel.

Arturo Vergara har varit på alla av Mikkellers barer och restauranger i världen och nu är han självklart även på plats för öppningen i San Diego. I och med att han har varit på alla barer och restauranger och alla brewpubs så har han blivit vän med hela Mikkeller-gänget. Han har alltid med sig en Mikkeller-docka som får vara med på alla hans bilder som han lägger upp på Instagram om Arturo är på någon av Mikkellers alla barer och restauranger.

– Det är riktigt härligt att vara här på invigningen, jag har blivit en person som bara reser för öl numera. Alla mina resmål är relaterade till öl, säger Arturo Vergara skrattande och tar en klunk av sin öl.

Stämningen på den officiella invigningen av Mikkeller San Diego är underbar och smitt-sam. Det hörs då och då stora skratt från folkmassan och även när ölen börjar sina bland gästkranarna gör det ingenting. Gästerna och bryggarna som är på plats pratar med allt och alla och alla har på sig någon form av ölrelaterat plagg, en tröja eller en keps. Mikkel står inne i vad som är VIP-delen av invigningen och pratar med Jacob och Søren. Där inne är det mörkt och det känns som att det är en liten paus för de tre männen som har haft mycket att stå i under den här helgen. Det har varit ett par hektiska dagar för danskarna. Men imorgon bär det av norrut, mot Los Angeles. San Diego är klart för den här gången.