Hemlagat med Martin Nordin

Efter cirka tjugo år i reklam- och kommunikationsbranschen sa Martin Nordin i höstas upp sig från sitt jobb på IKEA för att satsa mer på sin passion – mat. I våras släppte han boken Gröna Burgare hos Bonnier Fakta efter att de, och världens kockelit, upptäckt hans Instragramkonto. Martin har satt ihop ett gäng rätter som passar lika bra som avslut efter en bryggdag som för middagen med grannarna.

Text Johan Holm  Foto Oskar Falck

Uppvuxen i en familj där mammas släkt bidrivet alla möjliga sorters jordbruk genom generationer kretsade mycket av intresset kring mat. Dock så var det inte vid spisen Martin stod, utan han tittade hellre på när mamma lagade. Tog in dofter och smakade av. Det tog ända till efter gymnasiet innan han började laga mat ordentligt själv, och idén om att bli kock föddes. Men samtidigt hade intresset för att få jobba med film och fotografi väckts. Värnplikten bröt i mellan och med placering som kock på en isbrytare fick han grundkunskaper i matlagning. Men efter avmönstringen och ett par dåliga upplevelser i restaurangkök så väcktes åter tanken om mediabranschen och matintresset förpassades till sporadiska helger, när har efter en design-utbildning landade i reklambranschen. Och senast som kreativ ledare på IKEA, där han började jobba mer och mer med digitala kampanjer.

31 vegetariska hamburgare är samlade i Martin Nordins bok Gröna Burgare som är utgiven av Bonnier Fakta.

– Jag startade min Instagram-konto för att lära mig hur det fungerar.  Twitter var då det stora och jag fattade aldrig liksom grejen med Instagram. Men jag kände ändå att det låg närmast mig då jag är jäkligt visuell. Snabbt samlade jag ihop närmsta bekanskapskretsen som följare och efter att jag lagt ut en bild när jag preppade en boeuf bourguignon så fick jag väldigt mycket respons och frågor från mina vänner. På jobbet började folk också komma med frågor, sedan spred det sig så att frågorna kom från utanför bekantskapskretsen och helt plötsligt hade det växt, kockar började följa med.

Vilken egokick!
– Ja! Någon gång var April Bloomfield inne på min profil och gillade mina bilder, och hon hade gillat bilder ganska långt ner i flödet. Och så tänker man så här, Shit en av de jag ser upp till mest i matvärlden har spenderat kanske en kvart, tjugo minuter på min Instagram. Den känslan var fan helt… jag kunde liksom inte sova på hela natten. Och då har man ändå gjort ganska stora grejer på IKEA och vunnit priser, men när detta händer så är det som att Zlatan skriver typ till någon ”ser ut som du är jävligt duktig på fotboll”.

Är det några andra du ser upp till i matvärlden?
– Det finns många. Sean Brook, som också har kommenterat. Jeremy Fox, Edward Lee, Gizzi Erskine. Hon tog en bild på min feed och la ut den på hennes och skrev ”denna snubben måste ni följa, han är den mest intressanta på Instagram just nu”. Det var helt sjukt! Det var en kväll och jag hade precis lagt ut en ny bild, och vanligtvis kanske jag får 100 likes första timmen och efter en halvtimme var jag inne och kollade och då stod det 30 likes och 99 nya följare, som är max vad den kan räkna. Och jag tänkte att det nog är fel, och sen uppdaterade jag igen och det stod 99 nya följare igen. Och igen! Det tog en stund innan jag fattade. Först när det var någon som skrev ”Fan, du måste vara tacksam att Gizzi Erskine gjorde en shout out.” Jag tror jag fick 3 000–4 000 nya följare på ett par timmar. Mitt konto gick från 4 000 till det dubbla.

Vad gillar du bäst för typ av mat?
– Det jag gillar bäst att göra, är mat med kraftiga smaker. Sen tenderar jag att gå mer och mer mot asiatisk håll, Korea till exempel med deras kryddningar. Jag har börjat syra vitlöksblommor med en liknande bas som kimchi och smaken
i den vätskan som skapas där blir helt magiskt! Till  exempel
i vinägrett eller som smaksättare i en gryta.

Vad gillar du för öl?
– Jag drack väldigt mycket öl när jag var ung. Det var det jag drack och gillade inte starksprit. Jag bodde i Belgien när jag hade min debut, där var det billigt som fan och bra öl. Man drack klassiska lageröl som Maes och Jupiler. När jag blev äldre började jag dricka vin och slutade drick öl nästan helt men när hela Craft Beer-trenden kom då fick man upp ögonen för helt andra grejer och man började dricka öl på ett helt annat sätt – helt plötsligt handlade om smaken. Det här är något helt annat. Jag är fortfarande ganska traditionell, gillar ju även IPA men sen försöker jag alltid äta lokalt och dricka lokalt, till  exempel när jag är i Skottland där jag är ganska mycket då min sambo är halvskotte, så dricker jag mycket av deras ales. Men jag är inte någon som söker upp ovanliga ölsorter.

Dricker du öl till maten?
– Mest vin, naturviner. Helst röda. När man står och lagar mat själv då tycker jag rött vin är schysst, men är det mer socialt och det är sommar då tycker jag ölen ovärderlig. Jag vet inte vad det är, dels kanske det är svalare men jag tror även att det är formatet. Jag har många polare som är öl- och vinintresserade så det blir oftast att de tar med och så testar man till maten, säger Martin och fortsätter:

– En sak som jag fattat tycke för är syrlig öl. Jag tror det har att göra med att jag gillar smaker som mjölksyrat och kombucha. Så om jag köper öl nu så går jag nog åt det hållet, till exempel Brekeriet, Mikkeller och Dugges. Jag skulle vilja bli bättre på att matcha öl med mat, då jag är så intresserad av att syra mat.

I våras släppte du en egen kok bok, varför blev just gröna burgare?
– Bonnier hörde av sig efter att sett min Instagram och frågade om jag ville göra en bok. När vi sen träffades märkte jag att när jag berättade om mina vegetariska rätter så ställde de mer frågor, och som man är och med bakrund i kommunikation- och reklambranchen så är man lyhörd på vad kunden vill ha. Det i kombination med inställningen att vara med och påverka så att köttkonsumtionen går ner ledde fram till vegetariskt. Den andra delen var ju just burgarna, vi pratade om att fokusera på rätter som man bygger själv, som tacos eller burgare. Vi fastnade på burgare för att vi kände att det låg i luften och trendade efter att bland annat Momofoku och René Redzepi gjort liknade grejer. Bonnier kollade av utbudet och hittade inga andra böcker som hade det temat, inte ens i USA.

Du har fotat boken själv?
– Ja, jag satt med Eva, min förläggare, och frågade henne om jag ska rekommendera en fotograf eller om de hade fotografer de brukade jobba med. Och då svarade hon att hon ville att jag skulle göra det, att de ville att de skulle se ut som på min Instagram för det var det de gillade. Jag fågade tillbaka om de ville att jag skulle fota med min Iphone. Vilket jag inte skulle. Men sen var jag ju så sugen på att göra en bok så jag sa att ”Det fixar jag”. Så då tog jag kontakt med min kompis Oskar (som har fotat bilderna på Martin i detta reportage, reds anm.) som visade hur jag kunde få till samma känsla på bilderna med systemkameran som i telefonen. Och så bestämde jag att om jag ska klara det här så får jag hålla mig till två vinklar, rakt uppifrån eller rakt från sidan då kunde jag hålla uppe tempo och köra av fyra fem burgare på en helg. Sen var det inte enkelt för det och några burgare har jag fotat om tre fyra gånger, jag stod uppe till två på natten, och där är fortfarande några jag inte är helt nöjd med. 

Boken har även hunnit översattas.
–  Ja, Holland, Frankrike, Tyskland, Finland och sen har Hardie Grant köpt rättigheterna till engelska språket och i december släpps den på engelska och kommer säljas i princip hela världen.

Hur ser framtiden ut?
– Jag har ju sagt upp mig från mitt dagjobb på IKEA, jag har en idé som att jobba fiftyfifty, för jag tycker fortfarande att det är roligt att jobba som kreatör. Sen vill jag hitta en balans där andra halvan kan vara mat. Men jag vill inte gå åt kroghållet utan jobba mer som konsult, jag har märkt att min passion gör att kockar som först kanske avfärdar mig som en reklamare till slut kanske säger: ”Du är ju faktiskt en kock”.

All denna framgång tack vare ett instagramkonto, vilken succé!
– Fan jag kunde göra det här, jag kunde starta upp det här Instagramkontot och det hände massa grejer. Folk har frågat mig ”Hur har du lyckats med det du gjort?” och ”Hur har du kunnat få göra det du gör?” Och jag tycker inte det bygger på talang  utan det är bara hårt arbete. Med det sagt så måste man förstå vad det hårda arbetet är. Det är snarare att man ska välja att fokusera på det man vill så jävla intensivt. Dedikera ditt liv och se på det utifrån ett speciellt sätt, med ögonen kopplat till det du gör. För mig är den högsta talangen viljan att skapa. Det är talang! Och det gäller inom allt man gör, och att lyckas inom något tror jag alla kan göra. Självklart kan du säkert födas med en del fördelar som att rita bättre osv…  Jag tycker att många av de jag känner som har lyck-ats i olika branscher så är det mer för att det har haft ett jävla intresse och driv. Liksom kämpat på och haft insikten att saker kommer inte gratis utan med hårt arbete kan du gå hur långt som helst. Det är en sån grej som man vill inspirera med.