An Delanghe

Trots att hon växt upp i Belgien med föräldrar som alltid hade öl från Westvleteren hemma började inte An Delanghe dricka öl förrän hon flyttade till Sverige och började importera belgiska delikatesser. Numera är hon en hängiven kännare av belgisk öl och driver sedan 10 år tillbaka importfirman BelgoDeli med bryggerier som Dupont, Tilquin, De Ranke och De La Senne i portföljen.

Text & foto  Johan Lenner

Hur kom det sig att du började importera belgisk öl till Sverige?

– Det började med att jag hösten 2005 startade ett företag för att börja importera belgiska delikatesser till Sverige. Jag kände att de belgiska rötterna satt bra mycket djupare än vad jag hade trott, och den typen av varor fanns inte här då. Ingen importör visade något intresse för att ta in dem när jag hörde av mig, så jag fick börja importera själv. Jag började med diverse ostar, en senap, lite kakor, sirop de Liége och choklad. Ganska så omgående frågade kunder om vilken öl man skulle dricka till de olika delikatesserna. Jag kunde i stort sett ingenting om öl då, så jag anmälde mig till en sommelierutbildning på Restaurangakademien. Visserligen var det stort fokus på vin, men med allt provande blev jag mer och mer intresserad av öl. Så hade jag ju min sambo Lars som väldigt gärna dricker öl, och vi kom fram till att jag nog borde försöka få in belgisk öl också. Den stora spärren hette Systembolaget. Det krävdes en hel del pappersexercis att sätta sig in i med redovisningar och allt möjligt annat de ville ha, men jag fick till slut min importörslicens. Hösten 2007 kom så första ölen in, det var Ename Cuvée 974 från Brouwerij Roman.

Men numera importerar du endast öl?

– Ja, jag slutade för två år sedan med ostar och annat. Det var väldigt mycket jobb som gav väldigt lite. Det var synd, för det var roligt och jag träffade många sköna personer.

Din portfölj av bryggerier består av några av Belgiens allra bäst ansedda småbryggerier. Hur har du lyckas samla ihop alla dessa?

– Ja, det håller jag med om att de är. När jag började lusläste jag Good Beer Guide to Belgium av Tim Webb. Sen åkte jag ner till festivalen Zythos i Leuven, där jag för första gången pratade med Nino på De Ranke. Han sa ”ja, är du intresserad får du väl komma över till bryggeriet och titta”, vilket jag förstås gjorde. Sen var det faktiskt Tomas Danko som drog med mig till La Rulles monter. Andra har jag hittat helt och hållet på egen hand, till exempel De La Senne. Vi var i Belgien över julen 2009 och besökte då krogen De Heeren Van Liedekercke där vi drack julöl. Jag fastnade för De La Senne Equinox, så när jag kom hem skrev jag till bryggeriet och hörde mig för. De Glazen Toren hittade jag när vi av en slump var i Aalst och gick förbi en riktigt gammaldags butik där man sålde allt som behövs i hushållet. Det stod några stora ölflaskor i skyltfönstret, så jag drog med mig Lars in i butiken. Butiksägaren berättade att de var från ett bryggeri i närheten så vi köpte med oss några flaskor, och på den vägen är det med dem.

Var det svårt att ställa om från den belgiska till den svenska alkoholkulturen?

– När jag bodde i Belgien så drack jag ingenting och jag har växt upp med föräldrar som inte heller dricker någonting. Min far gick aldrig på puben. Eftersom seden i Belgien är att man alltid frågar husgäster om de vill ha något att dricka så såg de ändå till att alltid ha något hemma. Så ibland på deras söndagsutflykter åkte de förbi Westvleteren och köpte en blandback med öl, men de rörde jag alltså aldrig. Det var först när jag bodde i Sverige som jag började dricka öl och efter ett tag fick jag upp ögonen för vad Belgien har att erbjuda. Den största kulturkrocken kommer av att vi har Systembolaget som man måste anpassa sig efter på gott och ont. Det kan vara väldigt svårt att få bryggarna i Belgien att förstå det. Systembolaget ställer ju sina krav och villkor. Vill man få in sin öl där får man anpassa sig och det är bara att försöka göra det bästa av det. Då finns det ju regler med vilken information som måste finnas på etiketten, varuprover som måste vara inne på en viss tidpunkt, ölet måste vara på plats minst tre veckor innan det börjar sälja, och så vidare. Ibland är det väldigt svårt att få bryggarna att förstå allvaret i att vi verkligen gör allt det här, att det inte är jag som säger det utan att det faktiskt är krav från Systembolaget för att finnas på deras hyllor. Det har misslyckats några gånger…

Vad har de största utmaningarna med att driva egen importfirma varit?

– Ja, det har varit just att få dem i Belgien att förstå hur det är att sälja till Systembolaget. Nu säljer ju Brill & Co mot restaurang åt mig, så den biten tar ju de, men det finns inga ställen som Pressklubben eller The Rover på de mindre orterna i Sverige så jag tycker att det är väldigt viktigt att ölen kommer in på Systembolaget så att det går att få tag i den över hela Sverige. Jag jobbar ju mest med småpartisläppen eftersom de är relativt enkla att få in och inte heller är prispressade, men att få in en fast lansering är svårt. Nu har jag lyckats igen med Zinnebir, men det kommer att bli lite nervöst. Fasta lanseringar är ju prispressade så där får både bryggeriet och jag töja på marginalerna. Det har hänt att jag och ett bryggeri har bestämt oss för att inte försöka vinna vissa offerter när pristaket har satts för lågt. Händer det minsta oförutsedda då så är det jobbigt, det blir så små marginaler att man inte klarar av överraskningar.

Hur ser framtiden för BelgoDeli ut?

– Jag har tagit ett medvetet beslut att jag bara ska jobba med bryggerier som är små, familjeägda och som brygger på sitt eget bryggeri. Jag jobbar med nio bryggerier just nu och jag kommer nog att hålla mig där. Jag känner ju varje bryggare personligen, jag har oftast träffat fruarna och jag vet i vissa fall till och med när deras barn fyller år. Jag känner även flera av de som jobbar på bryggerierna, framförallt på de lite mindre. Man skapar nära band och det tycker jag är väldigt viktigt. I takt med att ölvärlden har exploderat har konkurrensen blivit extremt hård och då kan jag inte jobba med hur många som helst om jag ska göra dem rättvisa.

Pressklubben verkar vara en stor kund för dig. Hur mycket betyder de för din verksamhet?

– Det är viktigt att ha trogna kunder, samtidigt ska man ju helst inte vara beroende av någon enskild. Det har blivit väldigt mycket bättre för mig sen jag började arbeta med Brill & Co för restaurangförsäljningen. Det var något ställe på en mindre ort som plötsligt började köpa in Tilquin och De Ranke, ganska nördiga öl, och det är superkul att de ölen får spridning även på krogen. Det tycker jag är bra, att ölen kommer ut i landet på fler sätt än genom Systembolaget.

Just Jens (Skrubbe på Pressklubben, reds. anm.) är ju en stor kund som köper väldigt mycket av mig. Det har ju också inneburit att han, eftersom han är en så trogen kund, ibland kan få köpa grejer som är väldigt svåra att få tag på. Om jag bara får in några kartonger av något så frågar jag Jens först om han vill köpa in det till Pressklubben. Det blir ju så med trogna kunder. Och han köper nog i stort sett alla öl jag har i mitt sortiment. Han har ett stort belgohjärta och det han inte vet om belgisk öl behöver man inte kunna.

An Delanghe och Jens Skrubbe på Presskluben. Foto: Johan Lenner

Hur tror du framtiden för belgisk öl i Sverige ser ut?

– Det finns ett så ofantligt stort utbud nu. Jag får svårare att få in exklusiva lanseringar på Systembolaget eftersom konkurrensen blir hårdare, även fast Systembolaget har anpassat sig genom att ha större lanseringar. Det finns fördelar med de exklusiva lanseringarna, men även nackdelar i form av att folk hela tiden vill prova det nya och glömmer det som redan finns. Men jag tror att folk kanske börjar tröttna på alla de här grejerna som händer och förhoppningsvis hittar tillbaka till en bra saison eller en bra tripel.

Din sambo Lars jobbar också med öl. Blir det mycket ölsnack hemma?

– Ja, väldigt mycket! Det är väldigt ofta som vi, när vi sitter och äter middag på kvällen, sitter kvar vid matbordet och pratar business och bollar saker med varandra. Vi dricker en del vin också, men det blir ofta så att vi dricker vin till maten och börjar fundera på om vi inte kan hitta någon bättre kombination. Så vi går och tittar i kylen eller i skåpen, vi har ju en hel del öl hemma, och så plockar vi fram något som vi tror passar bättre till maten. Det blir mycket sådana spontana saker. Ett tag satt vi och provade ett antal öl med nästan varje maträtt. Det slutade ofta med att en saison passade bäst, det är en väldigt bra ölstil till mat. Då pratar vi öl som Saison Dupont och Glazen Toren Saison d’Erpe-Mere, de är riktigt, riktigt bra till mat.

Berätta om några maträtter du tycker om att matcha med belgisk öl!

– En av min farmors paradrätter, som min mamma tagit efter och sedan även jag, är vol-au-vent. I vårt familjerecept är det viktigt med mycket citron i. Jag lagade det och vi hade ett bourgognevin till som var bra men vi ville som vanligt prova öl till. Längst in i kylen hittade jag en flaska Moinette Blonde från Dupont. Det var verkligen synd att det bara var en liten flaska, för det var en perfekt kombination. Det kommer jag att göra om! Jag har ju berättat förut att jag gillar geuze till omelett med getost. Det är så pass att vi gör omelett med getost bara för att få öppna en stor flaska geuze med gott samvete. Blinier med crème fraiche och rökt lax är också väldigt gott till geuze.

BelgoDelis ölportfölj innehåller, vilket namnet antyder, bara öl från Belgien.