Search
De låsta kranarna
Share Tweet Email

De låsta kranarna

Beer Buzz
2022 01 15    12:53
Redaktion

Som ni kan läsa i Nils Johan Tjärnlunds reportage Hur staten fördärvade ölkulturen har denna fråga varit något som Konkurrensverket, då Pris- och kartellnämnden, haft ögonen på sedan tidigt 80-tal.

”Tänk dig att det hade fungerat så här i andra branscher, det hade varit helt barockt. Du gick in på ICA och så ägs frysdisken av Findus, det är bara Findus-produkter där i. Man fattar ju, det skulle aldrig gå.” säger Fredrik Berggren i Ölpölens specialavsnitt om krogavtal. Fredrik är ölfrämjare sedan 90-talet och en av rösterna du kan höra i podden Ölpölen.

Nästan lika länge som han brunnit för öl har han engagerat sig i frågan om bryggerilånen.

– När jag var ordförande i Svenska Ölfrämjandet tidigt 2000-tal hade vi våra träffar på Rover i Göteborg. Det drevs då av en man som hette Reinhard och det var Göteborgs första ”free house”. Han tyckte att vi i Ölfrämjandet skulle titta på den här frågan, och sa att han kunde sponsra med en jurist som kunde kolla på det. Sagt och gjort så kontaktade han en advokatbyrå som jag träffade vilket ledde till att Ölfrämjandet anmälde de stora bryggerierna till Konkurrensverket. Vi skickade även med ett avtal som vi hade fått tag på mellan en krog och Spendrups där det stod att Spendrups ska vara ensamleverantör på all fatöl och huvudleverantör på flaska, 70 procent av allting. Om det inte följs så kommer de komma och hämta hem allt material, som fatanläggning, kylskåp, bord med mera.

Ölfrämjandet fick tillbaka ett svar från Konkurrensverket (KKV) som delvis gav dem rätt, men KKV förklarade att de med ett beslut 2001 gett de stora bryggerierna ett undantag i konkurrenslagen.

– Vi fick alltså avslag på vår anmälan utan en egentligen motivering till varför de fått undantag i lagen. Reinhard ville då dra det vidare till EU, vilket jag också ville men jag fick inte med mig styrelsen i Ölfrämjandet. De tyckte det var en för stor grej så de vågade inte.

Som krögare har du väldigt svårt att få banklån då krogbranschen är en högst osäker bransch med mycket små marginaler vilket vi sett tydligt under den pågående pandemin. Bankerna vet också att de stora bryggerierna är villiga att öppna plånboken så att de slipper göra det.

– När Corona-krisen kom hade jag en diskussion med min bank kring vad vi kan och inte kan göra. Det var i samband med att regeringen kom med den här företagsakuten som ingen använde för att bankerna ändå inte vill låna ut pengar. En kreditchef sa till mig ordagrant. ”Jag förstår inte varför du pratar med oss du kan väl prata med ett bryggeri.” Då bröt faktiskt vårt juridiska ombud emellan, som var med på samma telefonmöte, med ”jag tror inte att det är deras affärsmodell.”, berättar Jon Widegren som 2012 öppnade Flippin’ Burgers.

2017 öppnade han även Lådan, ett ställe som kanske bäst beskrivs som en modern ölhall. Lådan som ligger på Luntmakaregatan i Stockholm är ett så kallade ”free house” helt utan avtal med något stort bryggeri eller distributör.

– Vi var i en situation där vi tog ett bryggerilån för att vi sprang lite för fort och investerade i två restauranger samtidigt utöver Flippin’ och det gick ut mycket pengar. Jag ville skriva ett avtal för det ena stället men Lådan ville jag hålla fritt från avtal. Jag sa ”Tyvärr ni får inte komma in här. Ni får komma in med bra öl men inte med något avtal.” Och det köpte de.

Har du det lättare med avtalen för att du har ett så starkt varumärke?

– Så är det såklart. Samtidigt, om man ska vara lite självkritisk mot oss som bransch, så finns det väldigt många krögare som är helt ointresserade av sitt vin, sin öl och kanske till och med sin mat. Vissa behöver bara försörja sig och det kan jag ha respekt för. Man hör ibland att när det kommer till maten ska man vara noggrann men i baren där ska pengarna ramla in. Jag har liksom aldrig köpt det som helhetstänk. Jag vet att man kan tjäna pengar på maten, det gäller bara att bry sig lite grann. I många av de där transaktionerna så är det ingen av parterna som ser ett problem i det. ”Bra, jag får låna pengar och har mitt dryckespaket klart.” Vill man liksom öppna sin ambitiösa lilla pizzeria i en liten stad då tror jag inte att du behöver ett bryggerilån. Inventarierna kan du få på leasing, du behöver eventuell mynta upp till hyreskontraktet men oftast kan man komma över det ändå. Det är svårare om man ska öppna i Stockholms innerstad, där vilket hål i väggen du än spekulerar på så kommer du behöva slanta upp två miljoner bara för att få lokalen.

Det är detta som ställer till det för våra mindre bryggerier, som drabbas när krögare får vända sig till storbryggerierna för pengar när bankerna säger nej.

– Det spelar såklart in att om du är en mer etablerad person med etablerat varumärke. Är du det kan du gå direkt på fastighetsbolagen och FÅ en lokal. När vi gjorde Dogfood fick vi den lokalen av Oscar Properties för att de hade byggt fastigheten med planen att i den skulle det vara en restaurang, det hade de lovat föreningen. Där kommer den gamla klyschan ”It takes money to make money”. Om vi vill göra någonting nu så kan vi göra det med mycket lägre risk än tidigare för att vi eventuellt kan få en lokal av ett fastighetsbolag, då behöver man kanske inte ha ett bryggerilån.

Det finns dock ett men här. Geografin spelar in och väljer du att öppna krog på ”fel” adress spelar det ingen roll hur stark aktör du än är, du får inga lokaler runt till exempel Stureplan.

En av de starkaste aktörerna på Stockholms krogscen är koncernen Svenska Brasserier där bland annat Taverna Brillo, Sturehof och Riche ingår som samtliga ligger intill eller i närheten av Stureplan. Peder Lindh är koncernens inköpschef.

– Det låter hårt med din formulering ”låsta kranar” men det är jättebra beskrivet för det är just vad vi är. Utan att gå in för mycket på våra avtal med Carlsberg, som både är komplexa och sekretessbelagda av förklarliga skäl, så är vi förbundna att jobba med Carlsberg till en väldigt, väldigt stor del. Vi jobbar mycket med volym, vilket är viktigt för oss, för att vi har de lokalerna vi har och med det också hyrorna vi har. Vi har väldigt bra priser på våra volymprodukter och kan då tjäna bra pengar på dem, så för oss är det viktigt att sälja just dem. De mer nischade produkterna blir dyrare och då tjänar vi såklart mindre pengar, vilket tyvärr gör att det blir problem. Jag skulle jättegärna jobba på ett annat sätt men inser samtidigt att det är svårt, för att vi behöver de här bidragen och lånen för att göra det vi ska göra. Jag har inget bra recept på hur man skulle kunna komma ur det men jag tror att de stora bryggerijättarna skulle behöva förstå att det finns behov för ett helt annat sortiment än vad som finns idag.

Förstå att de ska lätta på avtalen?

– Bra fråga. Jag tror inte de kommer lätta för att de behöver hålla oss så här kort kopplade annars blir det inga slantar. Idag är vi låsta till att ha all fatöl från Carlsberg och det var vi medvetna om när skriv på avtalet, så det är ett val vi har gjort. Utöver det kan vi ha en viss procent öl från andra aktörer, men det är en ganska liten procent. Det finns väldigt väl skrivet i avtalet vad som gäller så det är inte svårt att förstå eller följa. Det finns små pubar som kör väldigt mycket annan öl men jag har svårt att se hur de överlever. Drömmen vore att få göra på ett helt annat sätt men samtidigt jobbar vi hållbart och det är inte bara hållbart miljömässigt utan även ekonomiskt. Då är det otroligt viktigt att ha de här avtalen med de priserna och de bidragen för att kunna bedriva vår verksamhet. Det är inte svårare än så och det ska vi inte ljuga om. Jag är operativ chef i en stor koncern och måste vara försiktig med vad jag säger just på grund att vi har ett avtal med Carlsberg som vi står bakom så länge vi har det, men om jag ska prata för mig själv personligen så tycker jag att det är ett tråkigt sätt att jobba på. Men de stora bryggerierna är inte dumma, ska de låna ut pengar så ska de ha något för det. Samtidigt gör det att man begränsar marknaden. Om du hänger här på Stureplan och går mellan krogarna så har sju av tio Carlsberg idag. Dessutom samma sortiment, det är rent ut sagt riktigt tråkigt att dricka öl på Stureplan idag.  Det roligaste vi har är en Poretti, en italiensk lager. Det är ju inte jättehäftigt! Jag skulle gärna se något mer unikt och roligt för varje krog, som jag tycker man ser utomlands mer.

Och det är inte bara runt Stureplan som utbudet av öl är trist, situationen ser i princip likadan ut i hela landet. Oftast är det än sämre i mindre städer där de stora bryggerierna har ännu större andel av kranarna och ”free houses” oftas saknas helt.

För att undersöka hur situationen ser ut i Göteborg genomförde Svenska Ölfrämjandet under våren och sommaren 2021 en kartläggning där de kontaktade 250 ställen med serveringstillstånd varav 230 ställen svarade och fick frågan om de hade fatöl. Om de svarade ja fick de frågan om hur många olika leverantörer de hade på fat. Resultaten visar att 93 procent av krogar med fatöl enbart har fatöl från en leverantör. Detta är i princip uteslutande Carlsberg, Spendrups, Åbro och Galatea.

– Det här bekräftade våra misstankar. I en storstad som Göteborg är 93 procent av fatmarknaden i praktiken stängd för små lokala hantverksbryggerier. I mindre städer förekommer det att samtliga krogar har ingått avtal med något storbryggeri och därmed enbart säljer deras öl, berättar Tomas Lindohf, Svenska Ölfrämjandets ordförande.

– Storbryggerierna vilseleder konsumenterna. I baren kan det finnas många ölkranar med olika varumärken. Det kan ge intrycket att det handlar om olika småskaliga och lokala bryggerier när det i själva verket är samma leverantör, avslutar Tomas Lindohf.

Uppskattningsvis lånas cirka 1 miljard kronor per år ut av bryggerier och distributörer till krogar i Sverige. Men hur fungerar då ett bryggerilån. Eller krogavtal, marknadsbidrag, förskottsbonus som de stora bryggerierna hellre kallar det.

Krögaren och bryggeriet kommer överens om en miniminivå för hur många liter öl som krogen ska sälja under ett antal år. Bryggeriet står för installation av kranar, kylar och övrig utrustning.  Utifrån en fast prislista erbjuds sedan rabatt som betalas ut i förskott. Ju större volym som krogen förbinder sig till, desto mer pengar betalas ut.

– De stora bryggerierna och leverantörerna skriver avtal på stora volymer, större än vad man vet att kunden kommer klara av att sälja, för att binda upp kunden i många år. En före detta säljare uttryckte det såhär: ”man skriver ett avtal på en större volym än vad man vet krogen säljer och så säger man att man ska driva upp försäljningen med riktigt bra produkter”. Till detta ska tilläggas att vissa säljare får bonus på vilken volym de tecknar avtal på, inte på hur mycket de faktiskt säljer till krogen på ett år. Man behöver inte vara ett geni för att inse att avtalen är uppblåsta och håller ute all konkurrens, säger Fredrik Berggren.

Peder Lindh på Svenska Brasserier håller med om att det blir en press av de avtalade volymerna.

– Vi har avtalat en volym som ligger till grund för våra bidrag. Men det blir ju en stress. Historiskt sett har vi aldrig behövt titta på det, för volymer har aldrig varit ett problem för oss tidigare. Det är först 2020 som vi har behövt titta på volym när det kom en stenhård pandemi från helvetet. Jag tycker tyvärr att Carlsberg har varit lite tröga, det tog lite tid för dem att förstå. Det menade på att de också lider av pandemin och det gör de säkert, men de som har lidit hårdast är faktiskt krogbranschen. Vi har tappat gott och väl 60 procent. Carlsberg och de andra stora bryggerierna har också Systembolaget att luta sig emot i Sverige. Man pressar i en svår tid och det kanske de måste göra för att de är pressade på sitt håll men man hade önskat att i en så här svår tid få ännu lite mer förståelse på alla plan.

Under våren 2020 startade Konkurrensverket återigen en utredning, en utredning som i skrivande stund fortfarande är aktiv. Fokus ligger på om de stora bryggerierna bryter mot konkurrenslagens paragrafer om “missbruk av dominerande ställning” samt “vertikala avtal”. Utredaren Amanda Bos Ekman berättar i Christopher Friman Lefflers artikel Stora och starka i Filter #82 att undantaget som gavs de stora runt millennieskiftet inte längre gäller. ”De har försvunnit ur lagstiftningen”. Det går även att se i det svar som Ölfrämjandet och Fredrik Berggren fick i juli 2002 att undantaget inte längre gäller. ”I ärende med dnr 532/2001 förnyade Konkurrensverket det beslut om undantag som meddelades Spendrups Bryggeri AB den 13 mars 1997 för ett standardavtal om dryckesleveranser till restauranger. Det nya undantaget gäller fr.o.m den 1 juli 2001 t.o.m. den 30 juni 2006.”

– Enligt konkurrenslagen är det förbjudet med avtal mellan företag som har till syfte eller resultat att märkbart hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen. Men det är så uppenbart att bryggerilånen och avtalen idag bryter mot konkurrenslagen. Jag har kommit i kontakt med en före detta säljare på en av de stora och hen har visat en massa avtal där det uttryckligen står ”Leverantören ska vara ensamleverantör av fatöl och flasköl. Vilket innebär att kunden inte äger rätt att under avtalstiden inköpa dessa produktgrupper från annan leverantör”. Om detta inte är konkurrensbegränsande så vet jag inte vad som är det. Det är också viktigt att förstå de strukturella effektekterna av bryggerilånen och att de leder till ensamrätt på krogen även om vissa av de stora inte skriver i text att de kräver ensamrätt. Men hela upplägget leder till och syftar till ensamrätt, säger Fredrik Berggren och fortsätter.

– En annan sak som är intressant är hur försvarare av bryggerilånen enbart argumenterar för att bryggerilånen är nödvändiga för att en krog ska kunna ha råd att starta upp sin verksamhet. Men om det bara är en fråga om uppstartsfinansiering under de första åren, då borde ju lånen försvinna för krogen efter 3-5 år då man betalat tillbaka dem genom sin försäljning, eller hur? Men lånen upphör ju inte inte, de bara fortsätter och förnyas gång på gång och lånen och pengarna är en del i en långsiktig plan att få ensamrätt på en krog. Man är extremt naiv om man inte ser detta och de strukturella effekterna av bryggerilånen. En annan sak är att bryggerierna säger att de inte ger lån då ordet ”lån” är känsligt, helt enkelt för att de inte får agera bank utan tillstånd av finansinspektionen, men att de faktiskt ger ett lån står uttryckligen i avtalen jag fått se. Ju mer jag lär mig om frågan, desto mer rutten inser jag att den är. Och jag har fått mycket input från före detta säljare det senaste året. Det kanske mest sorgliga i detta är när mindre hantverksbryggerier inte öppet vågar ta ställning i frågan, för att de inte vågar stöta sig med krogar dit de kanske levererar något burköl som krogen säljer tio av i månaden. Det leder till en tystnadskultur som är så störd då den i förlängningen drabbar de som inte vågar prata, vissa till och med försvarar bryggerilånen vilket blir nästan som ett Stockholmssyndrom inom öl. Den här tystnadskulturen finns tyvärr hos flertalet bryggerier i Göteborg, i en stad som ska vara progressiv inom öl, det är extremt sorgligt.


För att låta de stora bryggerierna komma till tals och svara på den kritik som riktas mot dem skickade vi iväg sju frågor som på ett eller annat sätt har lyfts av de små aktörerna i branschen. Läs vidare här.

Leave a Reply

More articles

Ett system där bankerna säger nej till krögare som vill låna pengar gör att mindre bryggerier låses ute från marknaden när storbryggerierna tar bankernas plats och skriver exklusivitetsavtal som motkrav. Under våren 2020 startade Konkurrensverket en utredning som i skrivande stund fortfarande är aktiv. Fokus ligger på om de stora bryggerierna bryter mot konkurrenslagens paragrafer om “missbruk […]

För att låta de stora bryggerierna komma till tals och svara på den kritik som riktas mot dem skickade vi iväg sju frågor som på ett eller annat sätt har lyfts av de små aktörerna i branschen. 1. Många av Stockholms småbryggerier menar att de är extra utsatta just i Stockholm då lokalhyror är högre […]

De senaste åren har en ölkultur mödosamt återskapats i Sverige. I dag finns cirka 450 ölbryggerier utspridda över landet, en siffra som påminner om bryggeriernas guldålder vid sekelskiftet 1900. Man kan lätt glömma att det bara har gått några decennier sedan staten var på väg att ta över hela bryggeribranschen, och statliga Pripps var en symbol för socialiseringsiver och viljan till förstatligande av näringslivet.