Search
Vietnam
Share Tweet Email

Vietnam

The World
2018 10 03    00:18
Redaktion

Entreprenörer och bryggare från hela världen håller på att revolutionera den vietnamesiska ölindustrin. De gör det med hjälp av lokala ingredienser som kaffe, passionsfrukt och kanske till och med durianfrukt. Vi har tagit oss till Vietnam för att förstå varför det händer nu.

Text Andreas Mattsson   Foto Quinn Ryan Mattingly

Craft beer i Vietnam? Jag trodde att det var ett skämt, säger Dave Byrn som är bryggmästare på Pasteur Street Brewing Company.

Vi befinner oss i ett industriområde en knapp timme söder om Vietnams största stad Saigon. Här i en av industrilokalerna tar de amerikanska bryggarna Dave Byrn och Chris Lexow emot oss. På bara tre år har entreprenörerna bakom Pasteur Street lyckats ta sig in på den vietnamesiska öl-marknaden och gjort sig redo för att börja exportera hantverksöl från Vietnam.

Både Dave Byrn och Chris Lexow har mångårig erfarenhet av att brygga öl från USA. Lockelsen att vara med i början av en resa tog dem till Vietnam.

– Jag ville förändra mitt liv och själva tanken på att brygga öl i Vietnam lät så galen att jag inte kunde säga nej, säger Chris Lexow.

I fabrikslokalen har de satt upp en produktionslinje. I ena hörnet står stora containers med 25-kilossäckar med malt och humle. Temperaturen är reglerad med luftkonditioneringsanläggningar till 22 grader. I ett klimat med tropisk värme och hög luftfuktighet går lätt råvarorna till spillo.

– Alla som brygger öl vet att man behöver malt, humle, jäst och vatten. Enkelt uttryckt har vi varken malt, humle eller jäst här, utan måste importera, säger Dave Byrn.

På säckarna avslöjar etiketterna att malten och humlen kommer från bland annat Belgien och Tyskland. För detta måste de betala upp till 90 procent i skatter och tullavgifter.

– Å andra sidan har jag som bryggare en enorm tillgång till ingredienser genom alla frukter, bär och råvaror som växer här
i Vietnam och som är billiga att köpa in, säger han och tillägger:

– Jag älskar att leka med ingredienserna.

Det märks på deras etiketter. En veteöl är smaksatt med passionsfrukt och en berliner har fått smak av ananas. Pomelofrukten har hamnat i en frisk och fruktig IPA och taggannona (en sur citrusliknande frukt) har blivit en balanserande smak i en hefeweizen, jästveteöl där den fått samsas med jordgubbar. Den sistnämnda ölen får svenska smaklökar att tänka på en somrig rabarberpaj.

Att Vietnam är ett av världens största kaffeproducerande länder har de också dragit nytta av. Pasteur Streets kaffeporter är resultatet av samarbeten med lokala odlare.

Dave Byrn berättar att han även försökt sig på att göra en öl med durianfrukt. I Sydostasien är den mycket populär men samtidigt ökänd för sin stinkande lukt. Det har gått så långt att flera flygbolag och hotell i regionen har bannlyst frukten. 

– Jag gjorde en testbryggning och lät ett gäng ölkännare testa den. Man kan säga att åsikterna gick isär, säger han och skrattar.

– Jag tyckte att den var god men den luktade som en skitig toalett.

Innan han flyttade till Vietnam visste Dave Byrn inte mycket om landet förutom kriget. Både hans farfar och morfar är krigsveteraner och var stationerade i Saigon under 1960-talet.

– Jag trodde att vietnameserna hatade oss amerikaner. Men det visade sig ju vara helt fel, säger han.

Vietnamkriget pågick fram till 1975 när Nordvietnam intog Saigon. Året därpå återförenades Nord- och Sydvietnam med en kommunistiskt ledd regering.

I dag finns inte många synliga spår från krigsåren. Men faktum är att många av ölserveringarna på gatorna i huvudstaden Hanoi uppkom på grund av kriget.

Vi har tagit oss till en så kallad bia hoi i centrala Hanoi. Tillsammans med mina vänner Nam, Chung och Le sitter vi och firar att ännu en arbetsdag tagit slut. Vi är inte ensamma. Serveringen är fullpackad av folk från alla samhällsskikt. Här sitter byggnadsarbetarna i sina uniformer bredvid affärsfolk
som tagit av sig kavajerna.

Bia hoi är både en servering, ett koncept och en dryck. Ölen som serveras är färskbryggd, saknar konserveringsmedel, och distribueras i tunnor till små gatuserveringar där den dricks kallt i små glas. Alkoholhalten ligger runt tre procent och ett glas kostar mellan två och fyra kronor. Så fort glaset är tomt fylls det på igen, tills någon i sällskapet säger stopp.

– Bia hoi är en del av den vietnamesiska kulturen. Man träffas med sina vänner och kollegor, äter och dricker, säger Chung. 

På bordet framför oss står ett stort fat med friterade kycklingvingar, en soppa och stekt tofu. Allt doppas i fisksås, chilisås, lime, salt och peppar.

– Botten upp, hojtar Nam.

Vi höjer glasen, skålar och sveper innehållet. Sedan är det dags för påfyllning.

Den vietnamesiska bryggerikulturen har anor sedan 1890-talet då Hommel Brewery (numera statliga Habeco) grundades av de franska kolonialherrarna. Under lång tid fanns det bara ett enda bryggeri som mestadels sålde öl till fransmän. Då dominerades fortfarande alkoholkonsumtionen av risvin (ruou).

I början av 1960-talet i samband med att Vietnamkriget bröt ut blev ris en bristvara. Risvinet förbjöds för att säkerställa att riset gick till matproduktion. Samtidigt började Habeco producera öl i dåvarande Nordvietnam. Eftersom glas också var en bristvara kom man på idén att sälja färsköl på fat.

Bia hoi var fött.

Enligt siffror från den vietnamesiska regeringen dracks det 3,8 miljarder liter öl i Vietnam under 2016. Det gör landets befolkning till en av de största ölkonsumenterna i hela Asien. På så kallade beer gardens beställer sällskap in öl i mängder, oftast av märkena Hanoi, Saigon, Tiger eller Sapporo. Vid långa bänkar skålas det friskt in på småtimmarna. 

En av dem drivs av dansken Thomas Bilgram som flyttade till Hanoi för snart två år sedan från Köpenhamn.

Det som skiljer denna från andra är att man gör sitt eget öl.

– För mig var det viktigt att starta detta tillsammans med mina vietnamesiska vänner på vietnamesiskt sätt, säger Thomas Bilgram.

Under flera år besökte han regelbundet Hanoi när hans make arbetade som dansklärare på en internationell grundskola.

– Vi hade sett hur snabbt allt utvecklas i Vietnam och insåg att här fanns möjligheter att starta företag.

Under 2015 bestämde de sig för att sälja lägenheten i Köpenhamn. Thomas sa upp sig från jobbet som projektledare och bestämde sig för att testa äventyret i Vietnam.

– Jag och min man ville göra något annorlunda. Eftersom många tyckte att det verkade omöjligt att starta ett mikrobryggeri i Vietnam blev jag triggad till att göra det, säger han.

Till sin hjälp har han en vietnamesisk kollega, Trung, som han beskriver som ovärderlig. Med hans hjälp har han fått alla tillstånd på plats och lyckats komma igång med produktionen. En annan nyckelperson är bryggaren Łukasz Sędzielowski som Thomas rekryterat från Polen.

– Innan jag kom hit hade jag bara bryggt öl hemma. Łukasz och jag ligger bakom öl vi har tagit fram. Mitt mål är att vi ska ha tagit fram 40 ölsorter när året är slut, säger Thomas Bilgram.

För honom är det viktigt att hans företagsfilosofi från Danmark även ska gälla i Vietnam. Däri ingår bland annat att medarbetarna ska känna sig delaktiga och att hierarkin ska vara platt. Tidigare var han engagerad i arrangerandet av Pridefestivalen i Köpenhamn och som öppet homosexuell under en längre tid i Vietnam har han märkt att även dessa attityder håller på att förändras.

– Det har blivit mycket öppnare på senare år. Jag är inte engagerad i HBTQ-rörelsen här, men försöker ta varje försök till att prata med mina anställda om öppenhet och vad det innebär att vara homosexuell.

Förutom hans beer garden driver Thomas Bilgram också en pub vid området kring West Lake där många utlänningar bor. Än så länge tar han inte ut någon egen lön från företaget utan lever på pengarna han tjänade när han sålde sin lägenhet i centrala Köpenhamn.

– Jag och min man drömmer om att bli pensionärer här i Vietnam. Vi har till och med tittat ut en tomt vid kusten där vi ska bygga oss ett litet hus, säger han.

Från att ha varit ett land söndertrasat av krig har Vietnam blivit ett medelinkomstland jämförbart med Indien. Från 1990 till 2010 låg den årliga tillväxttakten på över sju procent om året.

Detta har lett till att en ny medelklass har börjat ta form, vilket skapat nya marknads- och konsumtionsvanor i landet. Från att av omvärlden ha setts som ett land där man kan placera tillverkning har man utvecklats till ett land för försäljning. Fler och fler vietnameser studerar och arbetar utomlands. Samtidigt ökar antalet utlänningar som flyttar till Vietnam på grund av arbete och karriär.

Under många år dominerades det vietnamesiska utbudet av öl av några få aktörer som alla tillverkade ljusa lager. Saigonbaserade Sabeco står bakom Saigon Beer och 333. Hanoibaserade Habeco, där Carlsberg köpt in sig med 17,5 procent av aktierna, tillverkar Hanoi beer och Truc Bach beer. Flera av dessa exporteras runtom i världen och går att köpa på vietnamesiska restauranger i Sverige.

Vi tar oss till Pasteur Streets egna pub på gatan med samma namn som bryggeriet i centrala Saigon. Vid ett av borden närmast fönstret sitter Trung, Tue och Van med varsin öl.

Van är på semester i sitt gamla hemland. Numera bor han i Canberra i Australien och är positivt överraskad över de senaste tillskotten i den vietnamesiska ölkulturen.

– Det här är mycket godare än de gamla vanliga märkena. Jag älskar Cyclo Chocolate Stout, den påminner lite om Guinness, säger han.

Tue berättar att hon studerade i New York i några år och upptäckte den amerikanska craft beer-traditionen. Sedan 2009 är hon tillbaka i Saigon där hon arbetar med marknadsföring.

– Det här är precis som i USA, en massa smaker och valmöjligheter. Jag föredrar den här ölen framför en klassisk bia hoi, säger hon.

För Loc The Truong är Saigon hemmaplan. Efter att ha studerat college i San Diego, USA, återvände han till sin födelsestad 2008. Loc berättar att jobberbjudanden han fick i Vietnam utklassade möjligheterna han hade i USA. Efter att ha arbetat med nattklubbar fortsatte han till Budweiser 2013 där han blev deras första manager i Vietnam. Förutom det egna märket blev han också den som lanserade Corona, Leffe, Stella och Hoegaarden på den vietnamesiska marknaden.

– Det var kul och intensivt. För moderföretaget var det så klart ett stort plus att jag var både amerikan och vietnames, säger han.

Klivet över till ölindustrin gjorde honom sugen på att förverkliga en gammal dröm om att göra egen öl. Från fönstret i bostaden på Ly Tu Trong-gatan i centrala distrikt ett såg han plötsligt att fastigheten tvärs över gatan var till uthyrning.

– När jag såg skylten slängde jag mig på telefonen. Efter lite övertalning gick ägaren med på mina idéer, säger han och ler.

Hans idé var att bygga ett bryggeri och restaurang med många sittplatser likt en ölhall. Kostnaden var cirka 10 miljoner kronor varav hälften kom från investerare.

Efter åtta månader stod hans bryggeri och restaurang klart i slutet av 2016. Namnet? East West Brewing.

– Jag ville verkligen bygga mig ett eget varumärke. Namnet representerar mig och mitt liv. Jag står med en fot i Vietnam och en fot i USA. Vårt koncept kombinerar det bästa från båda världarna, säger Loc.

Med sig på projektet har han bryggmästaren Sean Tommen med 10 års erfarenhet från bryggerier
i Portland.

– Det här är ett riktigt äventyr för mig och min familj. Professionellt tycker jag att det är oerhört roligt att dela med mig av mitt yrkeskunnande till mina vietnamesiska kollegor. Det är de som ska driva detta vidare, säger Sean Tommen.

Vi tar oss runt bland våningsplanen i huset. I direkt anslutning till restaurangdelen ligger bryggeriet. Allt skiner av rostfritt stål och det mesta är importerat från Kina.

– Vi har byggt allt från scratch. Här får man finna sig i att vara lite allt möjligt, från elektriker till bryggare till vaktmästare, säger Sean Tommen och skrattar.

ett gatuhörn i Saigons tredje distrikt tar amerikanen Mark Gustafsson emot i baren Bia Craft. För sju år sedan lämnade han Chicago där han under ett decennium sysslat med att brygga öl hemma för att tillsammans med en kompis starta ett amerikanskt steakhouse.

– Efter ett tag upptäckte vi att det även gick att sälja öl med hög kvalitet, säger han.

De testade med 20–40 liter hemmagjord öl och märkte att det fanns en efterfrågan. Det blev början på idén som blev till en plan som utvecklades till ett barkoncept. Sommaren 2015 öppnade de sin första Bia Craft i Thao Dien i distrikt två där många utlänningar bor. Affärsidén är att sälja öl på kran från så många vietnamesiska tillverkare som      är möjligt. Succén blev snabbt ett faktum vilket gjorde att de bestämde sig för att rikta in sig mot vietnameser. Sedan drygt ett år tillbaka har de också en bar i distrikt tre.

– Vi har helt och hållet inriktat oss på sociala medier och har inte lagt en slant på marknadsföring. Läget är strategiskt viktigt eftersom vi ligger i ett vietnamesiskt medelklassområde dit många vietnameser tar sig för att äta gott, säger Mark Gustafsson.

Vi slår oss ner vid ett av borden och tittar ut på gatan. Mark berättar att hans farfar kom från Solna och att han bär sitt svenska efternamn med stolthet.

För ett ögonblick glider vårt samtal bort från öl och till Vietnam som entreprenörsland.

– Ta till exempel chokladtillverkaren Marou. De tog intryck från andra länder och skapade en vietnamesisk produkt för en vietnamesisk målgrupp. Nu exporterar de chokladen över hela världen, säger Mark Gustafsson och lägger till:

– Precis så kommer det att bli med ölen också.

Marou grundades 2011 av två fransmän som tog intryck av fransk choklad och skapade det första exklusiva märket i Vietnam. Därefter har andra försökt göra om resan.

Likheten med ölen är slående. På bara tre år konstaterar Mark Gustafsson att Vietnam gått från noll till 15–20 privata bryggerier. Kranarna på Bia Craft är fulla.

– Det är helt galet vad snabbt det växer. För en ölfantast som mig är det rena himmelriket, säger han.

Ölen från de privata mikrobryggerierna kostar i regel runt 30–40 kronor per flaska eller pint medan en flaska Saigon beer kostar nedåt 5–10 kronor på gatan.

– Vietnam är en av de snabbast växande ekonomierna i hela världen. För oss vietnameser betyder det att vi vet att vi för varje år tjänar mer pengar än föregående år. Det i sin tur gör att jag kan investera och disponera min inkomst därefter, säger Loc The Truong på East West Brewing och tillägger:

– Vi skulle aldrig göra detta om vi inte visste att det finns en marknad bland vietnameserna, säger han.

Samma strategi har Thomas Bilgram på Furbrew i Hanoi.

– Det är bara en bonus att vi på köpet blir populära bland utlänningar som jobbar här eller besöker Vietnam, säger han.

Samtliga vi har träffat för det här reportaget talar också om en kultur bland ölentreprenörerna i Vietnam. Det är tydligt att alla känner varandra och faktiskt också talar gott om varandra.

– Vi hjälps åt att bygga den här ölkulturen tillsammans. Det finns ett givande och tagande och delande av information och idéer som är oerhört stimulerande, säger Thomas Bilgram på Furbrew.

Hans konkurrent Dave Byrn på Pasteur Street håller med:

– Om jag har lite malt eller humle över delar jag gärna med mig till våra konkurrenter. Vi tipsar också varandra om nya importörer och strategier, säger han.

Nyligen öppnade Pasteur en ny bar i Hanoi och utökade sina lokaler i Saigon. Om fem år tror Dave Byrn att Pasteur har vuxit utanför Vietnam. Redan nu exporterar man till andra barer i andra länder i Sydostasien. Tidigare i år skickade man iväg den första leveransen till ett par barer i Kalifornien.

– Det är viktigt att vi inte växer för snabbt, men likväl stadigt, säger Dave Byrn.

Även East West Brewing hoppas på att marknaden sträcker sig långt utanför Vietnam om några år.

– Jag hoppas att hela världen ska känna till den vietnamesiska ölindustrin och älska vårt märke, säger Loc The Truong och ler.

Leave a Reply

More articles

I Tokyo överväldigas man av intryck på alla sätt och vis och var man än vänder sig händer det någonting nytt. Ölscenen är likadan.

Det tog ett tag innan det började röra sig på Belgrads ölscen. Men nu rinner lokalt hantverksöl ur kranarna på allt fler barer. Och det här är Balkan så när något händer då händer det rejält!