Den som väntar på något gott …

Nu kanske några av er tänker, varför i hela världen gör man ett 62-sidigt reportage om köttätande 2019 när vi som bor på denna jord behöver minska vår köttkonsumtion. Det enkla svaret är att BBQ är mer än kött tillagat i en smoker. Dessutom är det inte kött en äter varje dag. Om vi nu ska fortsätta äta kött så ska man välja att äta kött av djur som dessa som tagits hand om på bästa sätt. Där det sedan tillagats med mycket tid, respekt och kunskap. Dessutom kostar upplevelsen en hel del, detta är långt ifrån lågpris-kotletterna på Coop eller ICA, vilket gör BBQ-besöket mer speciellt och ingen dussingrej. Vi upptäckte när vi var i Texas att barbecue även handlar om att förenas med andra människor. För ställena som vi besökte för att äta på kräver att du köar från tidig morgon. De serverar en viss mängd varje dag, och när det är slut så stänger de. Så om du inte vill missa maten så krävs det i vissa fall att ställer dig  i kön tre-fyra timmar innan öppning, och det är i den kön som du förenas med de som till en början är främlingarna bakom och framför dig, men som du sedan kanske delar bord med. Köandet är verkligen något som bidrar till upplevelsen av BBQ och att bara glida in på ett ställe och beställa en bricka med brisket, korv och ribs är att missa en del av magin. På Franklin’s BBQ i Austin till exempel, där har de campingstolar som du sitter i medans du väntar. De öppnar restauranglokalen tidigare så att du kan gå in och köpa en ishink med ett gäng lokala öl som du kan njuta av i solen under tiden du utbyter livserfarenheter med kögrannen. Och betydelsen av ordet barbecue var till en början större än att bara beskriva maten. Daniel Vaughn skriver i reportaget: ”På den tiden beskrev ordet barbecue snarare evenemanget än bara maten. Matlagningsmetoderna som utvecklades av slavarna i South Carolina skilde sig inte mycket från de som användes i Texas. Eftersom traditionerna fördes vidare av människor som köptes och såldes över hela södern, är det inte överraskande att återfinna dem i östra Texas. De var stora angelägenheter och enade hela samhällen i hela amerikanska södern kring en gratis måltid grillat kött.”

Jag upptäckte också att det finns stora likheter med bryggerivärlden när det kommer till kvalitetsarbete och utveckling av sina produkter. Att varje gång leverera på topp, annars blir du irrelevant. Daniel berättar i texten om Aaron Franklin’s BBQ: ”Franklin har den bästa brisketen. Det som gör Franklin så speciellt, och är enda anledningen till att det är kö till Franklin Barbecue, är inte hans superba brisket. Det beror på att varje gång du får en bit brisket är den superbt god. Det finns inga dåliga dagar, inga dåliga brisket. Det finns en slags garanti som gör alla tillräckligt trygga för att vilja köa för den.”

Det är detta som gör att jag lät reportaget växa ytterligare, att tänket de har på att förfina sina produkter, att inte vara för nostalgisk och lita blint på de gamla recepten från mormor och farfar, utan bara behålla det bästa och fortsätta utvecklas.

Jag hoppas att ni som läser reportaget inte bara ser köttbitarna, utan ser hur kunskap som gått i arv tillsammans med ifrågasättande och utveckligen skapar slutprodukter som är värda att stå i kö och vänta på en halv dag.

Och på tal om att vänta, jag har verkligen prövat ert tålamod senaste halvåret då ni fått vänta drygt sex månader på ett ny läsning efter att nummer 22 släpptes i augusti. Ett nummer i vilket jag startade ett upprop om att jag behövde samla ihop 2 000 nya prenumeranter för att ha råd att börja bygga ett team omkring mig igen för att orka fortsätta göra c/o HOPS då senaste åren verkligen slitit hårt på kropp och själ.

Och vilket gensvar jag fick! Så otroligt mycket kärlek från branschen, prenumeranter, vänner och familj. Facebook-delningar, tävlingar och mängder av andra engagemang för att sprida ordet om c/o HOPS existens. Jag är så otroligt tacksam för all den hjälp jag fått. Tusen tack för det, ni är bäst!

Men kampanjen tog också mycket tid från magasinskapandet då jag behövde svara på fler mail, fler telefonsamtal och ta fler möten då många aktörer i branschen vaknade till liv och ville vara med och stötta genom annonsering. Därav sköts utgivningen på framtiden gång på gång då jag tog beslutet att prioritera kampanjen och att det hellre får vara struligt under en (1) period och den periodens arbete gör så att ”c/o HOPS-tåget” kan rulla på utan störningar när det väl börjar rulla igen.

Och det är där vi är nu, de nya (och gamla trogna, såklart) prenumeranterna tillsammans med nya (och gamla trogna, såklart) annonsörerna har säkrat produktionskostnaden för resterande av 2019 års nummer, och jag kan nu lägga min tid på att skapa fyra fantastiska nummer till i år samtidigt som planeringen för 2020 startar och därmed också jakten på bland annat en annonssäljare som kan ta över det jobbet från mig. Så är du intresserad av att jobba tillsammans med mig, maila till johan@cohops.se och berätta mer om dig.

Självklart går jakten vidare på nya prenumeranter hela tiden, så ni som inte vågat hoppa på en prenumeration för rädslan att mitt företag skulle gå omkull kan nu säkert köpa en prenumeration.

Återigen,  jag är superledsen för att jag har prövat ert tålamod men perfektionisten i mig vill leverera på topp och detta nummers BBQ-reportage är något som jag verkligen är extra stolt över då jag tycker det har flera lager, precis så som jag vill att c/o HOPS innehåll ska vara. Jag hoppas att ni som läser förhoppningsvis kan bli mer än bara inspirerade.