Trappistes Rochefort 10

Merveille. Så kallades Trappistes Rochefort 10 förr. Det betyder ungefär underverk. Varför det kallades så förstår man snart när man bekantar sig med detta mäktiga och maltstinna öl. Ett öl bryggt av belgiska munkar i den strikta trappistorden. Ett öl som sägs kunna få den mest hårdnackade ateist att bli troende.

Text Johan Kronquist

Nära byn Rochefort i belgiska Ardennerna ligger klostret Notre Dame de S:t Remy. Det var ursprungligen ett nunnekloster med anor tillbaka till 1230, men togs över av cisterciensermunkar tvåhundra år senare. Det första bryggeriet anlades redan 1595 men har sedan dess plundrats, rivits och förstörts åtskilliga gånger. Senaste återuppbyggnaden, efter Franska revolutionens härjningar, gjordes 1899 med hjälp av munkar från Achel. Sedan Andra världskrigets slut har Rochefort producerats för en kommersiell marknad. Men bara tillräckligt för att täcka klostrets omkostnader. All eventuell vinst går till välgörande ändamål, vilket är ett av flera kriterier för att få kalla sig ett äkta trappistbryggeri. ”Genuin trappistprodukt” är en sällsynt kvalitetsstämpel som Rochefortmunkarna delar med bara nio andra bryggerier i världen.

Man brygger bara tre olika öl, alla mörka. De kallas helt enkelt 6, 8 och 10, vilket går att utläsa på de olikfärgade kapsylerna. Etiketter fick man först 1998. Alla tre bryggs med ungefär samma grundrecept, men med olika jästider och alkoholhalt. Rochefort 10 är med sina 11,3 procent den kaxigaste av dem.

För att uppskatta Rochefort 10 får du inte vara rädd för lite sötma. Det är nämligen något av en fruktkompott det här. En flytande christmas pudding. Läpparna klibbar fast på glaset. Glaset, ja. Frågar du belgarna så svarar de att man såklart alltid ska hälla upp i ett profilglas. I Rocheforts fall handlar detta om ett så kallat trappist- eller pokalglas. Ett glas på hög fot med bred öppning upptill – som en pokal. Men det är kanske inget som gemene hen har hemma, så det går lika bra med ett tulpanformat glas eller vanligt rymligt vinglas.

Vid upphällningen bildas en mäktig smutsvit till beige skumkrona. Den blir verkligen snabbt tjock och fluffig, så man får vara beredd på att hälla försiktigt. Vätskan är höstmörkt rödbrun, med lite viskositet i kroppen och frustande av pigga kolsyrebubblor.

Tänk på att inte servera för kallt. Ta ut flaskan ur kylen minst femton minuter före servering, så värmen får lyfta den aromatiska mångfalden. Munkarna själva rekommenderar en temperatur på 12–14 grader, men inte ens rumstempererad skäms den för sig.

Doften domineras av jästig fruktighet och jordig örtighet; tänk höstlöv och trädgårdspyssel. Färsk har den en tydligt maltig doft av säd, honung och blöt hund, men man hittar också – och speciellt om den lagrats några månader – mognare fruktiga dofter av russin, marsipan, gräddkola och plommon.

Komplexitet är ett uttjatat ord i ölsammanhang, men sällan mer rätt än här. Munkänslan är len, förutom lite kolsyrestick på tungan och en viss strävhet i kinderna. I smaken hittar vi torkade frukter som dadlar, fikon och russin, men också choklad, karamell, farinsocker och fudge. Sötman blir aldrig övermäktig, utan balanserar övriga smaker med föredömlig elegans. Och det kommer mer: banan och päron möter jord och en diskret kryddig touch av koriander. I eftersmaken lurar en försiktigt bitter chokladfinish med aningar av mörkt kaffe. Komplexitet var ordet. Och elegans.

Hemligheten bakom Rochefort 10 är enkelhet. Stilen kallas i dag ofta quadrupel, men det är i grunden en brown ale av brittisk modell. Två sorters malt (pilsner- och karamellmalt), två sorters humle (Styrian Golding och Hallertau), kandisocker samt en nypa koriander som tillsätts sent i kokningen. Men det är förstås den belgiska klosterjästen som är pricken över i:et. Det är den som bidrar med de nästan julgodis-aktiga tonerna av torkade frukter.

Det här är ett kraftfullt, kryddigt och maltigt öl och som sådant behöver det lite motstånd kulinariskt. Prova med en fet, mörk köttgryta, en soppa eller stuvning på oxsvans med svampsås till. Eller vad sägs om ölbräserade short ribs? En välkryddad quorngryta eller grönkålspaj med blåmögelost kan vara bra alternativ för vegetarianen. Allra bäst njuts dock Rochefort 10 helt enkelt efter maten, gärna med en bit lagrad hårdost. Gruyère med fikonmarmelad brukar inte slå fel. Vill man lyxa till det lite extra går det bra med chokladkaka och vispgrädde också.

Trappistes Rochefort 10 (1627) finns i välsorterade Systembolagsbutiker och kostar, med tanke på vad man får, modesta 39,90 kronor för en 33-centiliters flaska.

Munkarna på Notre Dame de S:t Remy tillhör, tillsammans med S:t Sixtus-bröderna (som brygger Westvleteren), de mest slutna och strikt konservativa av trappistbryggerierna. Och nog kan man ana att det krävs såväl självdisciplin som stark tro för att till vardags umgås med dessa förföriska starkvaror utan att tappa vare sig fokus eller nykterhet. Vi andra, lite mer förslappade i anden, får nöja oss med en stunds gudomlig upplevelse av detta ”underverk” till öl. Fast nog räcker det ganska långt för oss sekulariserade stackare.