Amager med vänner

Copenhagen Beer Celebration är inte bara en tvådagarsfest för festivaldeltagarna. På Amager Bryghus i Köpenhamnsförorten Tårnby var det bryggarfest i dagarna fyra när amerikanska bryggare kom på besök i samband med festivalen för att brygga en varsin öl med Amagers Jacob,  Morten, René och Henrik. c/o HOPS var på plats under alla dagar.

Text Johan Lenner

Ursprungligen publicerad i c/o HOPS #6 – Sensommar 2014

Utöver apelsinskals–granulat tog grundaren av Cigar City Brewing –Wayne Wambles, även med sig solskenet från Florida till Amager. Hela veckan på Copenhagen Beer Celebration välsignades därmed med ett härligt försommarväder. Samarbetet med Wayne och hans Cigar City kickstartade en vecka full av samarbetsbryggningar för Amager och först ut var en session-IPA.

– Session-IPA är väldigt trendigt i USA just nu, men vi vill sätta en twist på stilen. Därför har vi de här otroligt aromatiska apelsinskalsgranulaten från Florida som kommer att ge ölet en ordentlig apelsinskjuts, förklarar Wayne medan han blossar på sin e-cigarett ute på den solfyllda uppfarten.

Konceptet med samarbetsbryggningar blir allt vanligare och dessa samarbeten skiljer ölvärlden från många andra branscher. Fenomenet har förstås sin förklaring.

– En vanlig dag på bryggeriet kan vara hektisk men under våra samarbetsbryggningar är det ofta ett lugnare tempo med gott om tid för att prata om både öl och annat. Det blir ett välkommet avbrott i vardagen, som annars är ganska oromantisk. Samtidigt hjälper det till att bygga ut vårt nätverk inom branschen. Det finns förstås fördelar för marknadsföringen också. Ett till bryggeris namn på flaskan gör att den får mer uppmärksamhet. Rent ölmässigt får det oss att testa saker vi annars aldrig hade gjort samt ger en ovärderlig insikt i hur andra bryggare arbetar, berättar Henrik Papsø.

Med en gäst som Wayne, som fäster stor vikt vid detaljerna, kan erfarenhetsutbytet bli särskilt tekniskt. Enligt hans erfarenhet ska pH sänkas vid precis rätt tidpunkt för att få ut maximal effekt av humlen och helst av allt ville han stanna kvar till ölets lagringsfas för att övervaka doseringen av apelsingranulat. Todd Haug som dök upp för att brygga dagen efter tog det hela med lite större ro.

Med ett stort skägg, långt hår och armarna fulla av tatueringar är det lätt att tro att Todd spelar i ett doommetalband snarare än brygger öl. Det gör han också, han har nämligen två karriärer. Dels driver han bryggeriet Surly, dels spelar han gitarr i banden Vulgaari och Powermad och enligt frun Linda är musiken ännu viktigare för honom än bryggning. Tillsammans besökte de Amager för att brygga en amerikansk IPA, en stil som Surly bemästrat med öl som Furious, Abrasive Ale och Overrated.

– Liksom med Furious och Abrasive Ale har vi valt att använda den brittiska malten Golden Promise. Den är ganska dyr men ger ett stort djup till maltsmakerna. Amager har aldrig använt den maltsorten förut så det är vårt bidrag till det här ölet, berättar Todd avslappnat medan han sippar på ett stort glas med Amagers india pale lager No Rice & Curry.

Ute på uppfarten har Jannik Sahlholdt från det danska bryggeriet Flying Couch under bryggdagarna fyllt luften med härliga dofter från grillen. Varje dag har han funnits på plats för att mätta hungriga magar hos bryggare och besökare med burgare, korvar och biffar som serverats med hemmagjorda röror och kålsallader. Varje lunch har alla samlats i solen för att tugga i sig de grillade godsakerna och för att skölja ner det hela med Amagers öl som har flödat fritt såväl vid lunch som resten av tiden.

Prairies bryggare Chase Healey, som dök upp dagen innan själva festivalen, har för det mesta hållit sig i bakgrunden. Det är först när kompisen Joe, som följt med för att dokumentera resan i bild och film, dyker upp med sin kamera som Chases passion plötsligt inte går att ta miste på. Joe ska nämligen spela in en snutt till deras videoblogg. Framför kameran berättar Chase med stor inlevelse om ölen de ska brygga, om resan till Europa och om de nya kompisarna på Amager Bryghus. De är unga och bryggeriet är nystartat men deras öl är redan rosade. Samarbetsölet med Amager liknar ett av Prairies ordinarie öl, men med nya råvaror, och för Amager blir det också ett test med en för dem helt ny jäststam.

– Det blir en spin-off på vår egna öl Merica, med en variation på ingredienserna. Den kommer bland annat jäsas med Brettanomyces som vi jobbar en del med annars, men det blir första gången för Amager, berättar Chase mellan tagningarna till videobloggen.

Brasilianskan Mariana Schneider är en av många som besökt Amager kring festivalen. Hon kom i kontakt med dem av en slump för ett år sedan när de lovade gratis kramar till deras 2000:e gillare på Facebook. Vinnaren råkade bli Mariana och det sammanföll med att hon var i Köpenhamn för att besöka metalfestivalen Copenhell. Hon passade då på att inkassera vinsten och sedan dess följer hon idogt bryggeriet.

– Jag älskar deras öl men de finns inte i Brasilien. Killarna är jättetrevliga att umgås med och jag är helt förälskad i Köpenhamn så det här blev min semesterresa i år igen. Under helgen står jag som volontär i deras monter på Copenhagen Beer Celebration också, men höjdpunkten är att bara hänga här på bryggeriet, dricka god öl och titta på när andra jobbar, berättar Mariana som fann försommarvärmen i Köpenhamn som ett välkommet avbrott från hettan i Brasilien. Till hennes stora glädje har Amager under sommaren börjat exportera till Brasilien.

Efter två dagars ölfestival och efterfester var stämningen inte lika pigg som i början, men framåt lunchtid på söndagen var det återigen fullsatt i bryggeriet. Inte minst tack vare att dagens gästbryggeri Jester King representerades av ett helt entourage med Ron Extract i spetsen. Den sista samarbetsbrygden för denna gång blev en variant på deras ursprungliga recept för Black Metal.

– Vi gillar Amagers mörka öl så vi ville återskapa originalreceptet av vår imperial stout Black Metal där vi använder engelsk alejäst. På vårt bryggeri i Texas har vi helt och hållet gått över till att brygga med blandningar av vildjäst så vi kan inte brygga den där längre, berättar Ron medan han traditionen trogen häller en flaska Black Metal i veckans sista och klart tjockaste inmäskning.