Who run the world?

Det är en större andel kvinnor som verkar i den japanska ölvärlden än i många andra länder. Ett märkligt undantag med tanke på att den japanska kulturen i övrigt är väldigt patriarkal. Men, om männen har lagt nästan alla andra domäner under sig finns det områden där kvinnorna tar för sig desto mer. Ölindustrin verkar vara en av dem.

Text Jonas Henningsson   Foto Colin Eick

Det är anmärkningsvärt att det är så många kvinnor i ölindustrin i Japan eftersom landet generellt är så mansdominerat. Det säger amerikanen Ry Beville till tidningen Draft Magazine. Ry, som bott i Japan i många år och skapat ölmagasinet Japan Beer Times, kan rabbla upp dussintalet bryggerier med kvinnliga bryggmästare som verkligen påverkar ölkulturen i landet. Kvinnor som är centrala aktörer i den japanska ölkulturen och som varit det i många år. Beville menar att det kan bero på att vågen med hantverksbryggerier startade på ett helt annat sätt i landet än på många andra ställen. Att göra öl var lika mycket förknippat med företagande som med ett ölintresse. Det banade vägen för andra aktörer än de man typiskt associerade med bryggkulturen menar Ry.

Förutom den höga andelen bryggmästare finns det många bryggerianställda och inte minst kvinnor i maktpositioner som påverkar ölkulturen. En av dem är Michiko Tsutsui. Michiko äger och driver ölbaren och restaurangen Watering Hole i Yoyogi i Tokyo. Vi hittar en plats längst in i den knökfulla lokalen. Watering Hole har på kort tid blivit många ölälskares vardagsrum och läget mitt i smeten gör att även tillfälliga besökare ramlar förbi.

Japan är fortfarande ett sakeland och där huserar männen. Kvinnorna tar hand om ölen, säger Michiko och beskriver den uppblomstrande ölkulturen i stora målande gester.

Michiko fick upp ögonen för öl när hon som ung reste till London. Hon tog svängar till Gold Coast, Brisbane, Melbourne och Sydney och upptäckte hur bra öl kan vara.

– Jag provade över hundra olika öl på varje resa och det var efter det jag bestämde mig för att jobba med öl, minns Michiko, som när hon kom hem började på Vivo! – en av Tokyos många ölbarer.

Nu många år senare är hon mitt uppe i den senaste ölvågen. Pådrivande.

– Allting blev galet för tre, fyra år sedan. Nu öppnar nya bryggerier, ölbarer och bryggeripubar hela tiden.

Snart öppnar även Michiko sin egen bryggeripub tillsammans med sin man och tillika hembryggarlegend Ichiri Fujiura. Där ska de få utlopp för sina idéer och sin ambition att driva på den japanska ölkulturen ytterligare.

Michikos Watering Hole är en fristad i Yoyogi, inklämt mellan Shinjuku och Harajuku där stora modemärken och ännu större företag tävlar om utrymmet med små oberoende butiker och gallerier. Det är en liten lokal med stora fönster mot gatan och en lång bardisk som skär genom hela lokalen. Skinande kranar, öletiketter och välfyllda kylar med lokala öl fyller baren. En oas för ölentusiaster – eller ett vattenhål förstås. Skylten utanför visar illustrerade djur av obestämbar art som sökt sig till vattenhålet.

– Många japaner förstår inte riktigt vad namnet innebär. De tror bara att det är ett hål med vatten i men jag vill att vi ska vara ett riktigt vattenhål, skrattar Michiko.

Besökarna på Watering Hole är unga, många och ofta tjejer. Längs bardisken står Yagami Yuka, Aya Tachiri och Jani Tsukaizki, tre vänner som alltid hänger på Watering Hole, berättar de och återvänder till sina öl. Dagens fatlista innehåller lokala alster som pilsner från Fujizakura Heights Brewery i Yamanashi, veteöl från Nagoryuki från Kyoto Brewing Company och fruktölet Shonan Gol från Sant Gallen Brewery i Kanagawa, men också öl från amerikanska Stone Brewing och Epic liksom engelska Beavertown.

Det var efter andra världskriget som andelen kvinnor började öka markant i den japanska ölindustrin. Det menar Jeffrey W. Alexander som skrivit boken Brewed in Japan: The Evolution of the japanese beer industry. På femtiotalet började kvinnor arbeta och fick tillgång till egna pengar och hade därför möjlighet att tillsammans med vänner, utan manlig eskort, besöka så kallade ölträdgårdar. Dessa ölträdgårdar blev mycket populära bland kvinnor. En annan viktig förändring i ölkulturen spårar Alexander till när ölbarer, som tidigare nästan undantagslöst drevs av storbryggerier och manliga anställda, på sextiotalet i ökande utsträckning fick konkurrens av privata aktörer. Ofta var det kvinnor som öppnade dessa små självständiga barer.

Bryggeriet Minoh Beer har tagit öljapan med storm och drivs av tre systrar. Bryggmästaren Kaori Ooshita och systern Mayuko lärde sig hantverket av sin pappa. Han drev en spritbutik men tänkte att det här med öl skulle kunna vara något för döttrarna. En dag tog han därför med sig barnen till bryggeriet han just köpt. Där fick systrarna lära sig allt från grunden. Det var 1997 och det dröjde inte många år innan systrarna började göra avtryck på den japanska hantverksölsscenen, nu hade även lillsyrran anslutit. När det Osakabaserade bryggeriet sedan öppnade sin ölbar Beer Belly i början av 2012 sammanföll det med starten för den senaste ölvågen i landet. Kaori poängterar att den här nya vågen blir allt starkare.

– Nu ser vi många små bryggerier starta, bryggeripubar blir allt vanligare och man hittar hantverksöl i livsmedelsbutiker och till och med i små närköp. Det kommer att ändra ölkulturen ännu mer eftersom den blir mer lättillgänglig, säger hon.

Det som Kaori och hennes systrar har skapat sedan starten för 20 år sedan är några av landets mest innovativa och prisbelönta brygder. Experimentlusta och nyfikenhet är ledorden. De har bland annat vunnit både priser och respekt för sina Imperial Stout, Dry Stout, Imperial IPA och inte minst för sin Yuzu White Ale, en witbier som får en lokal touch genom att Kaori har använt citrusfrukten yuzu. Yuzun plockar deras mamma på bergssluttningarna nära bryggeriet.   

Kaori tycker att man i Japan fortfarande främst letar efter utländska influenser, pilsner är väldigt populärt exempelvis. På Minoh Beer vill de istället fortsätta brygga och skapa egen öl på sitt inhemska vis, berättar hon.

– Det vi vill göra är att brygga en inhemsk stil, inte bara kopiera utländska stilar. Vi vill att människor i vår hemstad ska dricka vår lokala öl!

Att det är så många kvinnor som jobbar i ölbranschen just i Japan verkar hon själv lite förvånad över.

– Det är verkligen ett stenhårt arbete att brygga och att vara kvinna i den här branschen, men allt fler tjejer ser ju att det är möjligt eftersom vi är så många som håller på, säger hon innan hon fortsätter sin mission med att skapa ny, spännande och lokal öl för sin hemstad.

Kvinnorna är många i den japanska ölkulturen. De är dedikerade och de organiserar sig. Japan har under de senaste åren sett ett enormt uppsving av självsäkra, träffsäkra bryggerier som nu skapar egna öl och inte bara försöker imitera utländska öl. Inte sällan är det kvinnor som står bakom ölen även om det förstås är fler män i branschen fortfarande, menar Michiko Tsutsui. Tillsammans med Tomoko Sonoda, bryggmästare på Harvest Moon är Michiko medlem i Pink Boots Society, sammanslutningen av kvinnliga bryggare över hela världen som skapades av den amerikanska bryggaren Teri Fahrendorf för att hjälpa, inspirera och uppmuntra kvinnor i ölbranschen att nå längre genom utbildning. I Japan lyfter hon fram några namn lite extra.

– För mig är det tre kvinnliga bryggare som har påverkat mer än andra. Det är Momoko Kagitani på Locobeer, Tomoko Sonoda på Harvest Moon och Kaori Ooshita på Minoh Brewery. De tre har påverkat den japanska hantverksölskulturen enormt de senaste tjugo åren. De gör spännande öl, vinner priser internationellt och inte minst inspirerar de många unga tjejer som ser att ölindustrin faktiskt har en självklar plats för kvinnor, avslutar Michiko.