Om Sverige, ”big beer” och valfrihet med Greg Koch

Greg Koch är en av grundarna bakom det kaliforniska bryggeriet Stone Brewing. Vi tog oss ett snack med honom och pratade om allt ifrån hur det var att starta ett bryggeri på 90-talet i USA, vad han tycker om ”big beer” och varför han tycker det är så viktigt att ha ett val. Och så lite om Sverige såklart.

Text Lovisa Olai

1987 drack Greg sin första, enligt honom själv, ”riktiga” öl. Anchor Brewings Steam Beer. Sedan dess har han varit fast.

– Den var något helt annorlunda, förklarar han. Den skiljde sig helt från den industriella öl som jag druckit innan, och det gjorde mig inspirerad.

Efter det beskriver Greg det som en upptäcktsresa. Han började bland annat brygga hemma tillsammans med Steve Wagner, som han sedan skulle komma att grunda Stone tillsammans med. Till slut kände de att de ville göra mer. De ville uttrycka sig själva genom bryggandet.

Knappt tio år efter den där första ölen startade Stone Brewing i San Diego i Kalifornien.

Greg tillsammans med Steve, Stones två grundare. Pressbild.

Varför ville ni börja brygga själva?

– Det är precis som med musik. Någon som hör rock för första gången och älskar det kan antingen bara fortsätta lyssna eller börja spela själv. Så var det med öl för oss. Vi testade hantverksöl och ville sedan göra det själva.

Men, i början var det tufft. USA hade kommit längre än Sverige i sin ölrevolution på den tiden men att starta att hantverksbryggeri på 90-talet var inte helt lätt. Folk var inte så intresserade.

– Idag finns det vind i seglen för hantverksöl, men då fanns det ingen vind så vi var tvungna att ro. Man bara hoppas att det ska löna sig i slutändan, vilket det har gjort. Jag kunde knappt drömma om hur ölscenen har utvecklats till vad den är idag.

Nu, 20 år senare, är Stone det tionde största hantverksbryggeriet i USA och deras öl dricks världen över. De har expanderat sin verksamhet bortom bryggandet och bortom San Diego. De har bland annat skrivit en bok och öppnat ytterligare bryggerier i både Virginia i USA och i Berlin för den europeiska marknaden. Man kan minst sagt säga att de lyckats.

Så, vad är nyckeln bakom framgången? Greg berättar om sin ölfilosofi.

– Great beer for the people. Utan begränsningar.

Och hur smakar det?

– Det är lite svårt att ge ett specifikt svar på den frågan. Vad vi gör är konst. Öl är konst och blir som bäst när man kan uttrycka det på många olika sätt, inte bara ett.

Stones bryggeri, bar och restaurang i Berlin. Pressbild.

Någon favoritöl har han inte och han ser heller ingen poäng med att ha det. Snarare tvärtom. Istället strävar han mot en värld där man slipper ha en favoritöl. Det ska helt enkelt finnas så mycket bra öl att välja bland att man inte behöver ha en favorit.

– Alla kommer inte alltid att gilla all öl, men det är inte meningen. Vi vill ge folk ett val som vi inte hade för 20 år sedan.

Att kunna ge folk ett val. Det är det som Greg hela tiden strävar mot och något han återkommer till om och om igen. Han växte upp utan val och han tror att folk som växt upp med ett val och ett stort utbud av hantverksöl kan ha svårt att förstå. De har inte varit med under den mörka tiden eller utkämpat det krig som han och andra tidiga bryggare har. På grund av det har Greg också svårt att acceptera de stora industrierna, eller ”big beer” som han kallar det, och hur de tänker kring sin ölproduktion.

– Det finns två sidor av världen. Den industriella och den hantverksmässiga. De är helt enkelt två olika affärsmodeller och det finns en grundläggande skillnad i deras DNA. Den industriella ölen är inte bra, och det gäller all mat och dryck som produceras industriellt.

Hur menar du då?

– Det gör folk sjuka, det är dåligt för miljön, det är dåligt för djuren och i många fall tycker jag att det nästan kan vara kriminellt.

På vilket sätt?

– För dem handlar det bara om att vända och vrida på den sista kronan och vad man kan sälja. Det respekterar varken människor eller smak.

I USA jobbar big beer uttryckligen för att blockera hantverksölen enligt Greg. Han menar att den stora skillnaden mellan industrierna och de andra bryggerierna är att den hantverksmässiga sidan inte beter sig så. Det finns inte i deras DNA.

Vad menar du med deras DNA?

– Ett hantverksbryggeri tänker ”jag vill att du som konsument ska dricka riktigt god öl, och jag hoppas att det är min”, medan industrin tänker ”jag vill att du bara ska dricka min öl och jag kommer att ta över allt utrymme så att andra inte får plats”.

Enligt honom handlar det alltså om de inneboende karaktärsdragen hos hantverksbryggerier respektive industrier.

– Stora industrier kan faktiskt bli stämda om de inte gör allt för att maximera sin vinst. Jag behöver inte tänka på det utan kan istället fokusera på att ta etiska beslut som gynnar bryggeriet på andra sätt, och för att göra så bra öl som möjligt såklart.

Greg har alltså stora invändningar mot big beer men han påpekar också att detta grundar sig i just det att han har växt upp i en värld där hantverksöl knappt fanns överhuvudtaget.

– Jag har varit med sen början och kämpat för det här. Jag har varit med under kriget. Vem som helst som har gjort det kommer se på världen med andra ögon.

Det är svårt att hålla sig från att fråga en amerikansk bryggare om vad han tycker om den svenska ölscenen. Första gången Greg var i Sverige var 2004.

Vad förde dig till Sverige?

– Öl. Såklart. Det fanns ett par ölentusiaster i Sverige då som verkligen var inspirerande. Både bryggerier och barer. Akkurat och Oliver Twist till exempel, säger han.

Sedan dess har Greg varit tillbaka runt fyra gånger och de nordiska länderna är lite extra intressanta för Stone eftersom de exporterar mycket hit, speciellt till Sverige.

– De länder vi exporterar mest till är bland annat Sverige och de nordiska länderna, men också Storbritannien och Ryssland faktiskt. Ryssarna verkar uppskatta vår öl.

Det går ju inte att förneka att USA har kommit längre i sin ölrevolution än vad Sverige har, även om vi är på god väg.

Tror du att Sverige någonsin kan komma ikapp eller skiljer sig ölkulturen för mycket?

– Självklart skiljer sig ölkulturen men det behöver ju inte betyda att det alltid kommer att vara så. Genetiskt är vi ju alla i princip helt lika. Det är bara hur vi växer upp som skiljer sig. Så länge vi låter oss influeras av andra finns det inga hinder, säger han.