Nyfiket och våghalsigt

I Bro, en bit norr om Stockholm har Mattias Hammenlind slagit sig ner i en gammal jordbruksskola och äntligen startat upp ett eget bryggeri. En regnig decemberdag knackade vi på dörren och hälsade på.

Text Lars-Göran Dahlgren

Mattias Hammenlind, bryggmästare på CAP, låser upp dörren till industrilokalen där det nystartade bryggeriet är beläget. I nyckelringen hänger en liten Darth Vader som levererar citat ur Star Wars-filmerna när han klämmer på den.

– I find your lack of faith disturbing.

Vi befinner oss en bit norr om Stockholm, utanför Bro intill Mälaren i det som tidigare var Säbyholms Jordbruksskola. I området finns många av de gamla växthusen och undervisningslokalerna kvar och det känns lite som att vara på en blandning av en kursgård och en handelsträdgård. Men väl inne i bryggeriet råder det däremot inga tvivel om vad vi har hamnat i för typ av verksamhet. Väggarna kantas av modern bryggeriutrustning i rostfritt stål, och på golvet mitt i lokalen ligger de senaste tillskotten i bryggeriet. Det är tre stycken rejäla tankar på 6 000 liter vardera, fortfarande med plasten på, som kommer mer än fördubbla jäskapaciteten i bryggeriet. CAP Brewery har huserat i dessa lokaler sedan mitten av sommaren och innan dess var det gästbryggning på bland annat Dugges och Nils Oscar som gällde. Bryggeriet ägs delvis av importfirman Cask Sweden, Johan Damgaard, som även deläger kafferosteriet Johan & Nyström, och till en mindre andel av Skotska BrewDog. Mattias Hammenlind verkar väldigt nöjd med lösningen, han slipper sköta logistik och distribution och får istället tid att fokusera på ölbryggningen. Cask Sweden ägs i sin tur av en nordisk koncern med representation i Norge, Sverige och Finland. Bryggeriets produkter har därför figurerat minst lika flitigt i våra grannländer som i Sverige.

– Ägarsituationen är underbar, ölen säljer bra i hela Norden och sen att kaffet på kontoret är i världsklass skadar ju såklart inte heller, säger Mattias och häller upp varsin nybryggd kopp. I bakgrunden spelas Quadrophenia, den andra rockoperan från The Who.

– Can you see the real me?

Mattias Hammenlind är ett välbekant namn i ölsverige och många känner till honom från tiden som bryggare på Sigtuna, men hans karriär började faktiskt flera år tidigare på Dugges i Göteborg följt av Spendrups i Stockholm. För många har han gjort sig ett namn genom extrema skapelser som Ace of Spades och sin förkärlek för hårdrock. Eller punk om vi ska vara riktigt noga, även om hårdrock också är ok. Med detta i bakhuvudet är det lite förvånande när Mattias berättar att han anser att balans, jämnhet och kontinuitet är viktigare än att brygga experimentell extremöl med astronomisk alkoholhalt och exotiska ingredienser.

– Helst av allt skulle jag nog bara vilja brygga lager, säger Mattias och häller upp ett glas Bohemian Rhapsody ur lagringstanken och fortsätter:

– Det här är en klassisk pilsner gjord på 100 procent golvmältad malt och enbart Saaz-humle, supertraditionellt. Jästen kommer från Budvar och ölen får mogna på tank nästan larvigt lång tid. Jag tycker inte riktigt man kan kalla sig bryggare innan man har gjort en bra pilsner.

Bohemian Rhapsody är ren, stiltrogen och väldigt balanserad, men Mattias berättar att det tog hela 28 försök att få till receptet och processen exakt som han ville.

Det tog sin tid, men nu har jag svart bälte i lager säger han och skrattar.

– Men det är såklart viktigt att ha stor bredd i portföljen också. Det räcker inte att bara göra en typ av ljus lager, oavsett hur god och välbryggd den än är. Målet med CAP är att erbjuda allt från ljus lager vidare till IPA och imperial stout och sen lite mer ändå. Det ska finnas öl som kan fungera som inkörsportar för mer oerfarna drickare, men också lite kraftigare grejer för nördarna.

– Häng med och smaka på Exciter, fortsätter Mattias och går mot en av lagringstankarna. Den här är redo för buteljering imorgon, säger han och häller upp ett halvt glas direkt ur provtagningskranen.

Exciter IPA är bryggd med ett uns rågmalt för en lätt kryddighet, och sedan rejält torrhumlad med Amarillo och Simcoe. Ölen är underbart humlearomatisk och ljusår bättre än hur trött och sliten importerad IPA från USA brukar smaka.

– Sen har vi ju som sagt lite tyngre öl också, säger Mattias och visar oss lagret av bourbontunnor medan han tappar upp en liten kupa becksvart öl ur ett Corneliusfat. Den här hade vi med på All In Beer Fest förra månaden, det är Abscence of Light Imperial Bourbon Barrel Aged Vanilla Stout. En liten nätt historia på tretton procent som vi bryggde enbart för den ölfestivalen.

Öl som kräver en andningspaus när man läser upp namnet brukar ofta vara mer komplicerade än komplexa, men Abscence of Light imponerar med en knivskarp balans. Det här är inte en öl som lämnar drickaren oberörd och innan intervjun avslutas går Mattias gladeligen med på att dela med sig av receptet (ni hittar det här).

– Klart jag delar med mig av receptet, men din öl kommer ändå smaka annorlunda än min. Precis som om jag skulle få alla recepten från Nynäshamn så skulle jag aldrig kunna brygga en Bedarö Bitter här hos mig. Den skulle ändå smaka som min öl. Men det är alltid kul att prova, och genom att prova lär man sig, och genom att lära sig kan man börja improvisera. Och det är först när man improviserar som man kan skapa något eget och unikt.

Holy Jedi mind tricks, tänker jag och sneglar igen på Darth Vader som dinglar från nyckelringen när Mattias vinkar och drar igen garageporten till bryggeriet.