Jever pilsener 

Den har kallats ölvärldens Bordeaux och världens beskaste pilsner. Ölnestorn Michael Jackson utnämnde den till ”en av världens stora öl” och utdelade fyra stjärnor, högsta betyg, i sin klassiska bok Michael Jackson’s Pocket Beer Book. För övrigt den enda tyska pilsner med betyg över tre i boken. När den lanserades i Sverige på åttiotalet förfasades många över dess beska uppenbarelse och än idag — i IPA-beskans tidevarv — kan man möta förfärade stor stark-drickare över bardiskarna. Jever Pilsener är en sann klassiker som sällan lämnar någon oberörd.

Text Johan Kronquist

Ursprungligen publicerad i c/o HOPS #10 – Sommar 2015

Det började i staden Jever, vid den vindpinade friesländska nordsjökusten för 167 år sedan. Här, i gränslandet mellan Holland, Tyskland och Danmark, meddelade gästgivare Dietrich König den 10 november 1848 att han skulle börja sälja ett nytt öl. Bryggeriet gav han namnet Friesisches Brauhaus zu Jever. Trots att det fanns mer än 20 bryggerier i regionen vid den här tiden var König övertygad om att hans öl var något alldeles speciellt.

Efter Königs död 1867 köptes bryggeriet av Theodor Fetköter, som snart expanderade verksamheten och satsade stort på att lansera den nya gröna Jeverflaskan. De två världskrigen gick hårt åt bryggeriet, som kämpade mot inflation, bensin-, korn- och humlebrist. Flera ägarbyten följde. Från 1937 var märket Jever Pilsener etablerat och känt på den tyska marknaden och under femtio- och sextiotalen började allt peka uppåt igen med en groende pilsnervåg och världsexport som följd. Ett nytt modernt bryggverk inrättades 1992 och sedan 2004 är bryggeriet en del av den stora livsmedelskoncernen Oetkers Radeberger Gruppe.

Bland moderna ölfantaster har det ofta och länge fnysts åt ljus lager och pilsner. Inte alltid rättvist. Det är nämligen viktigt att skilja agnarna från vetet här. De urvattnade kopior som länge producerats i stora delar av världen är ofta dränerade på smaker med hjälp av majs och ris. I bästa fall smakar de ingenting och i sämsta fall har de förorenats med bismaker som kokta grönsaker (DMS) eller smörkola (diacetyl). Det är öl som knappast gör någon sann lagervän lycklig. Dessa avarter har lika mycket med ursprungsölet att göra som en fabrikstillverkad formfranska har med en välbakad italiensk ciabatta. En bra lager kan däremot bjuda på stora smakupplevelser. Jever Pilsener är ett utmärkt exempel på en sådan. Den har visserligen mildrats något i smak och beska med åren, men lyser fortfarande som en stolt traditionell lagerfyr i blaskmörkret.

Häll upp ölet utan överdriven försiktighet så får du ett tre fingrar högt, tjockt och mjukt vitt skum. Vätskan är ljus och klar; en halmgul/gyllengul sommarfräsch uppenbarelse. Har man läst sin Marcel Proust (eller Randy Mosher för den delen) så vet man att dofter aktiverar minnen. Och mycket riktigt: näsan skickar snart pastellfärgade bilder av sädesfält och lantliv till hjärnan. Tydliga råvarudofter slår an med örtigt gräsiga toner av höskulle och halm och diskret söta aromer av knäckebröd, från den ljusa pilsnermalten, flyktar förbi. Kanske även något mindre angenäma aningar av metall.

En strävhet suger tag i kinderna, men munkänslan är ändå len och något kittligt kolsyrebubblig i gom och på tunga. I smaken lurar den där maltiga knäckemackan igen, men det är Hallertau- och Tettnangerhumlens typiskt europeiska gräsighet som dominerar smakbilden. De ger en lätt kryddig och fräscht bitter palett; uppfriskande som ett vademecum. Eftersmaken är stram, sträv och torr med en inte allt för långsint, rak och sympatisk beska.

Den berömda krispigheten man enligt klassiskt mönster ska finna i nordtysk (hanseatisk) pils kan man omöjligt värja sig för hos Jever. Den formligen hoppar upp och kysser dig på munnen. Det är en pigg och uppfriskande upplevelse. Liksom stramheten och den omtalade beskan. Är du van vid de sötare, maltigare sydtyska varianterna, eller lenare, smörigare tjeckiska lager kan ett möte med Jever Pilsener resultera i en smärre chock. I bästa fall av positiv art.

En av hemligheterna med Jevers krispiga drickbarhet är vattnet. Åtminstone enligt bryggeriet självt. Man har använt samma mjuka friesiska källvatten i bryggningen sedan 1867. Men även jästen har ett finger med i spelet. En husjäst som använts sedan 1936 och som bidrar till den mjuka balanserade smakupplevelsen.

Bäst gör sig Jever Pilsener till lättare mat som sallader, fisk, löjrom och pasta. Alkoholhaltens 4,9 procent är knappast något som ställer till det kulinariskt. Och beskan är kvick att balansera allehanda smaker, även från de kryddigare thailändska, indiska eller mexikanska köken. Frågar ni ölkonnässören, Brooklyn Brewerys bryggmästare Garrett Oliver, så påstår han dessutom att inget gifter sig så galant med rysk kaviar som just en torr, krispig tysk pilsner. Men frågan är om den ändå inte gör sig allra bäst på egen hand. Som törstsläckare i sommarhettan eller läskande belöning efter en tuff arbetsdag. Det här är en pils som inte behöver några ursäkter.

”Wie das Land, so das Jever” är bryggeriets lite svåröversatta, lokalpatriotiska slogan. Kanske man kan försöka svenska till det med ungefär ”Såsom landet, så också Jever”? Men du behöver faktiskt inte åka till Friesland i tyska Niedersachsen för att avnjuta denna ”ölvärldens Bordeaux”. Det räcker med en tur till en av 71 Systembolagsbutiker. Fråga efter nr 1506 och langa fram 13:90 så kan du gå hem med 33 centiliter genuin nordtysk ölkultur.