Search
Björn Falkeström
Share Tweet Email

Björn Falkeström

People of the craft beer world
2016 11 30    21:12
Redaktion

Efter några år av hembrygder förvandlade Björn Falkeström 1994 en gammal smedja till hobbybryggeri. Den fanns i en hästhage på föräldragården Oppigårds i Hedemora i Dalarna. Numera tillhör Oppigårds Bryggeri veteranerna bland svenska småbryggerier och de siktar på att öka kapaciteten till 2,5 miljoner liter öl per år. Björn och hans fru Sylvia Falkeström arbetar idag på bryggeriet tillsammans med sju anställda.

Text Robert Lagerström  Foto Erika Olsson

Ursprungligen publicerad i c/o HOPS #3 Vinter 2014

cohops3_bjorn_falkestrom

Vad händer på bryggeriet just nu?

– Vi håller på att driftsätta nya jäs- och lagringstankar och brygger vårt julöl, Winter Ale. När vi började göra ölet 2004 valde vi medvetet bort att ha ordet jul i namnet, om det inte går åt före jul ska det gå att sälja även efteråt. Men det brukar ta slut redan vid Lucia.

Vilka smaker är det som gäller på vintern?

– Ölmässigt är det mörkare och lite fylligare drycker med mustigare smaker. De humlestinna ölen hör mer sommaren till. På vintern är maten kraftigare men till julbordet dricker jag helst ett beskt och ljust öl till sillen och ett mörkare till revbensspjällen.

Är det en fördel att tillverka relativt få öl?

– Vi gör sex öl året runt plus en påsk- och en julöl. Med tiden har vi bryggt 30 olika sorter men rent ekonomiskt är det svårt att starta ett bryggeri med åtta, tio produkter. Kunderna känner inte till dem.

Vad mer bör man som ett nytt litet bryggeri tänka på?

– Att koncentrera sig på ett öl åt gången, arbeta in sig och addera fler sorter allt eftersom. Det är viktigt att vara lyhörd och försöka undvika misstag. Man får inte jättemånga chanser. Om det dyker upp mycket felsmaker från nya småbryggerier gagnar det varken oss eller storbryggerierna. Då kan den generella uppfattningen bli att andra sorter än lager kan smaka lite hur som helst.

Hur upplever du att ölscenen har utvecklats sedan Oppigårds kom igång för tio år sedan?

– Då fanns det bara fem, sju småbryggerier och jag såg upp till Nils Oscar och Jämtlands Bryggeri. Marknaden såg helt annorlunda ut och jag visste inte vad en ipa var, hade ingen koll på belgisk öl och kände inte till att det fanns starka porters. I dag har scenen exploderat. Men det är inte frågan om en naturlig etablering när det har startats 70 bryggerier på två år.

På Stockholm Beer and Whisky Festival i höstas blev Oppigårds den stora vinnaren med elva medaljer. Hur kändes det?

– Det var häftigt. Vi har tagit medaljer i många år och knep faktiskt tolv stycken 2008. Men nu har vi gjort väldigt många förändringar på bryggeriet och fått en betydligt stabilare produktion än bara för några år sedan.

Även Oppigårds Thurbo Stout belönades i Stockholm. Varför har ni inte tillverkat fler mörka sorter genom åren?

– Vi har inte lika mycket erfarenhet av det som av humliga öl och dessutom säljer de inte så bra i det här landet. Det är väl bara i Göteborg som det dricks svart öl. Vi gjorde en porter men den sålde så dåligt att den ramlade ur Systembolagets sortiment. Men Thurbo Stout är enklare att hantera. Den är så pass stark att man kan ha några pallar stående och leverera allt eftersom. Om ett eller två år har den kanske blivit ännu bättre.

Kommer ni att satsa på fler mörka öl framöver?

– Vi har kapacitetsproblem och hinner knappt med att möta efterfrågan. Jag har massor av idéer men tyvärr stannar det där. Vi har till exempel aldrig gjort någon lageröl, det hade varit roligt, men om produktionen fortsätter i den här takten har vi inte tid. Det är både på gott och ont att växa. Jag saknar att ta fram nya öl. Få till nya smaker och experimentera med olika humlesorter.

Finns det fler nackdelar med en ökande produktion?

– Vi har ansökt om att utöka den från en miljon liter öl per år till drygt det dubbla. Men det får effekter. Avloppssystemet är underdimensionerat, vägarna klarar knappast fler transporter och kanske finns det inte tillräckligt med vatten. Om inte så får vi borra efter mer. Vi kan inte ta något för givet här på landet utan måste göra saker själva.

Hur mycket tänker ni på miljön?

– En stor del av våra biprodukter från ölproduktionen blir till djurfoder hos bönder i regionen. Maltrester från mäskningen blir mat åt mjölkkor medan jäst, humlerester och varmdruv blir grisföda. När vi kokar vört använder vi gasolbrännare, som är renare än olja eller kol, och vi strävar mot DME eller biogas. Vi håller också på att experimentera med solenergi och att återvinna energi från kylaggregaten.

Leave a Reply

More articles

På nyårsafton 2003 krossades den första malten i Ingvallsbenning utanför Hedemora, och dagen efter mäskade Björn Falkeström in Oppigårds första öl. Sedan dess har det bryggds miljontals liter öl här. Vi besöker Sveriges mest framgångsrika hantverksbryggeri och pratar pengar, motgångar och framtidsplaner.

Att dricka Oppigårds Amarillo är som att avnjuta en riktigt bra amerikansk pale ale – fast på svenska.

Humle har länge varit en självklar ingrediens i öl, men aldrig i så stor utsträckning som idag.

Sedan Tony Magnusson var med och grundade Nynäshamns Ångbryggeri har han varit drivande i den svenska ölbranschen i två decennier.

Det färska bryggeriet Dalabryggeri kommer nu att finnas på fler Systembolag än bara de allra närmaste.