Amerikansk ölkultur – Långt från bara vatten

När Monty Python gjorde sitt kultförklarade liveframträdande i The Hollywood Bowl 1982 drog Eric Idle ett skämt som länge blev måttstocken för amerikansk öl. “We find your american beer is a bit like making love in a canoe – it’s fucking close to water”. I dag, trettio år senare, står amerikanska bryggerier för många av världens mest innovativa, ansedda och smakrikaste öl. Vi tog ett snack med USA:s egen ölguru Charlie Papazian för att lära oss mer.

Text Lars-Göran Dahlgren 

Ursprungligen publicerad i c/o HOPS #7 – Höst 2014. 

Charlie Papazian.

Variationen i ölstilar som bryggs i USA i dag är större än någon annanstans i världen. Under årens lopp har man tagit inspiration från gamla världens bryggartraditioner och adopterat många klassiska öltyper, men alltid satt en amerikansk prägel på dem. I grova drag kan man nog säga att de amerikanska versionerna av europeiska ölsorter tar de drag som utmärker ölen, och sedan förstärker man dem.

I mitten av 70-talet började amerikanska öldrickare få upp ögonen för brittiska öltyper som till exempel pale ale, stout och porter. Många amerikanare hade arbetat i Storbritannien eller tjänstgjort där under andra världskriget och törstade nu efter någonting mer smakrikt än den inhemska blaskiga lagern. Men importen av engelsk öl var väldigt begränsad vid den här tiden och därför kom en växande skara av entusiaster att börja brygga öl själva. Charlie Papazian berättar om dessa tidiga dagar i USA:s moderna ölhistoria:

– När vi som hembryggare började titta på de engelska öltyperna och hur vi skulle kunna brygga dem så insåg vi att vi saknade autentiska ingredienser. Det var svårt att hitta färsk engelsk malt och humle, så vi fick använda inhemska amerikanska ingredienser istället.

De amerikanska humleodlingarna hade vid det här laget fått ett rejält uppsving men man hade stora problem med mjöldagg, en mögelsvamp som plågade många humleodlingar. Det amerikanska jordbruksdepartementet USDA tog problemet på allvar och startade ett avelsprogram för att utveckla en humlesort som var resistent mot mjöldagg. När man år 1972, för första gången på fyrtio år, lanserade en ny humlesort togs den emot av marknaden med öppna armar. Humlen fick namnet ”Cascade” efter den majestätiska bergskedjan med samma namn som dominerar landskapet i Oregon där humlen först odlades. I dag är Cascade känd för sin säregna arom av grapefrukt och har blivit ett signum för amerikansk hantverksöl, men initialt användes den som bitterhumle av stora bryggerier. Charlie minns hur hembryggare upptäckte den nya aromatiska humlen:

– När Cascade lanserades var vi hembryggare mest intresserade av att brygga öl som till exempel engelsk bitter. Men eftersom den importerade engelska humlen var så pass dyr och gammal vände vi oss till Cascade istället. Det var i princip den enda humlesort som vi kunde få tag på i bra skick. Vi började experimentera med att använda den som aromahumle och blev överväldigade av resultatet. De intensiva citrustonerna var helt annorlunda från någonting vi tidigare druckit och långsamt började en ny ölstil växa fram.

Det kortlivade bryggeriet New Albion öppnade 1976 och var inte bara det första mikrobryggeriet att öppna efter förbudstiden utan var även först med att brygga en öl gjord enbart med Cascadehumle, en amerikansk version av pale ale helt enkelt. Men New Albion var före sin tid och efter bara sex år lade man ner bryggeriet, dock inte utan att ha vunnit intresset av en viss hembryggare vid namn Ken Grossman. Ken besökte det hemsnickrade bryggeriet och det blev inspirationen som behövdes för att få även honom att starta ett bryggeri. År 1980 grundade han Sierra Nevada Brewing Company och deras första öl, en pale ale med enbart Cascadehumle, är än i dag måttstocken för hur en amerikansk pale ale ska smaka.

– Man brukar ofta prata om en amerikansk ölrevolution under dessa år och det är inte helt utan orsak, berättar Charlie vidare. Nya bryggerier öppnades i ett oerhört tempo och pionjärsandan genomsyrade branschen. De amerikanska bryggerierna kom snart att utveckla en helt egen stil. I grund och botten inspirerades man av engelska öltyper, men vi tog ut svängarna mer. Mörk öl blev mörkare, besk öl blev beskare och stark öl blev starkare. De nya amerikanska humlesorterna blev allt mer populära och torrhumlad öl blev vanligare och vanligare.

Sierra Nevada Brewings grundare Ken Grossman.

Trenden med mer och mer extrema öl fortsätter ända fram till mitten av 2000-talet och vid det laget har USA etablerat sig som ett av världens främsta länder i ölkretsar. De amerikanska bryggerierna har populariserat öltyper som imperial stout, dubbel-IPA och barley wine, men nu börjar man på allvar titta bortom den engelska ölfloran för inspiration. Amerikanska bryggerier som Allagash, Lost Abbey och Russian River är bland de första som lyckas behärska den belgiska bryggartraditionen både vad gäller klosteröl men på senare tid även de svårbemästrade surölen. Under resans gång har amerikanska hembryggare bidragit mycket till ölkulturens utveckling i landet. Charlie fortsätter:

– Hembryggarna i USA var väldigt drivande i utvecklingen av nya ölstilar, de hade friheten och nyfikenheten att utforska nya recept och nya tekniker. Till skillnad från många av de europeiska länderna så har vi i USA ingen tradition som dikterar vad vi kan och inte kan brygga för öl. Vi har alltid haft en tendens att ta det som utmärker en ölstil och förstärka det, vare sig det gäller engelsk IPA, tysk lager eller belgisk klosteröl.

På senare tid kan man dock urskilja en återgång till betydligt mer beskedliga alkoholnivåer och balanserade öl. Till exempel har den belgiska ölstilen saison tagit landet med storm utan att vara överdrivet besk eller alkoholstark. Det är en öl vars främsta egenskaper är balans och finess snarare än fatlagring och extrema ingredienser.

– Under det sena 80-talet sålde min bok The Complete Joy of Homebrewing uppåt hundratusen exemplar årligen, berättar Charlie. I dag är vi över 1,25 miljoner hembryggare i USA och jag vågar nog påstå att det är få här i landet som inte har åtminstone smakat hembryggd öl. Med tanke på hur många hembryggare och den näst intill obegränsade tillgången till olika ingredienser och kunnande som finns i det här landet är det inte speciellt överraskande att vi i dag ser en större mångfald i den amerikanska ölkulturen än någonsin tidigare.

Relax, don’t worry, have a homebrew!

Charlie Papazian är en legendarisk amerikansk hembryggare som anses av många som den moderna hembryggningens gudfader. Hans bok ”The Complete Joy of Homebrewing” har getts ut i fyra upplagor och sålt nästan en miljon exemplar. Han är president för “the Brewers Association” och har grundat de flesta av de amerikanska ölorganisationerna.

Myntade det kultförklarade utrycket “Relax, don’t worry, have a homebrew!” (RDWHAHB)

Charlie Papazian har grundat:

• American Homebrewers Association (1978)
• Zymurgy magazine (1978)
• Association of Brewers (1979)
• Great American Beer Fest (1982)
• Brewer’s Association (2005)
• World Beer Cup
• Brewer’s publications
• Institute for brewing studies